Jag kommer hem igen till jul/Film


MM
En onödig julfilm

Här försöker man göra en lightversion av Kay Pollaks strålande film, Så som i himmelen. Man bakar en anrättning som faller ihop som en sufflé.

Manuset är ovanligt tunt och hela historien är förutsägbar. Här borde veteranen Ella Lemhagen varit mer vaken när hon regisserade.

Peter Jöback har fått berätta om sin uppväxt med övergrepp och en alkoholiserad pappa men man blir inte nyfiken eller bryr sig. Det hela är alldeles för tillrättalagt och putslustigt. Peter spelar själv världsstjärnan som kommer hem till jul. Hans bror spelas av  Johannes Kuhnke. Där ser man en skådespelare medan Peter försöker skådespela. 

Som sångare och artist är Peter strålande. Han gjorde en storstilad entré när han debuterade på Malmö Musikteater då han sjöng, När guldet blir till sand i Kristina från Duvemåla.

Här går Peter mest omkring och ler och det hela blir alldeles för ytligt. Även om Peter i rollen som Simon ska våndas över vad hans sånglärare gjort mot honom.

Läraren spelas förtjänstfullt av Lars Väringer. Suzanne Reuter är också bra som den konflikträdda mamman. Liksom Loa Falkman som den glada mannen med julsupen. Men det gör det hela inte till en sevärd film. Istället hamnar den bland årets sämsta. 

Regi Ella Lemhagen, Skådespelare Peter Jöback, Suzanne Reuter, Johannes Kuhnke, Jennie Silfverhjelm, Loa Falkman mfl

En tanke på “Jag kommer hem igen till jul/Film

Konstruktiv kritik med foto på dig och ditt för- och efternamn prioriteras.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s