We Will Rock You/Denmark 2017


MMMM

Formidabel sång och Queenkänsla

Det är påkostat och lyxigt i Royal Arena då We Will Rock You gör entré. Ljudet dånar till bristningsgränsen och solisterna sjunger som om deras sista stund var kommen. Det är så här svettigt och energimässigt en rockmusikal ska vara.

Fat det börjar lite bonnigt med en utklädd hippie (Niels Olsen) som försöker vara rolig. Det blir bara till buskisteater och tröttsamt. Tyvärr så är det en hel del så här när det kommer till dialogen och skådespelandet. Bättre blir det när sången tar vid. Då är det för det mesta riktigt välsjunget.

Främst har vi Kristine Yde som Scaramouche. Det riktigt ryker om henne när hon sjunger. Vilken stämma! Men hon agerar säkert också. Tillsammans med Christoffer Brodersen som Galileo Figaro är de två oslagbara. De är föreställningens mest intressanta på alla plan. En som inte kommer långt efter är Szhirley som Killer Queen. De tre artisterna drar det tunga lasset.

Själva handlingen är dystopisk. Vi befinner oss på planeten Mall där allting är likriktat. Alla måste lyssna på samma musik och ingen får spela eller skapa någon egen musik. Fast alla letar efter den heliga gitarren. De onda The Ga Ga Cops såväl som det goda hippiegänget. Det är en mörk och dyster historia som lyses upp av de bombastiska Queenlåtarna. En musikorkester bestående av ett riktigt svängigt rockband borgar för att det dånar ut bland alla de 4000 i arenan.

Queens Brian May och Roger Taylor har tillsammans med Ben Elton skrivet musikalen. Vi får deras största hits Bohemian Rhapsody, We Are The Champions, Radio Ga Ga, Killer Queen, Who Wants to Live Forever och Under Pressure. Men även en del andra låtar som inte varit med i de tidigare uppsättningarna av musikalen. Se den och rocka fett!

TLentertainment - WWRY    4/2017

TLentertainment - WWRY    4/2017
Medverkande Christoffer Brodersen, Kristine Yde, Szhirley, Joey Moe, Nellie Ettison, Niels Olsen, Anders R Gjesing med flera.
Koreografi Philip Comley, Regi Uwe Petersen
Premiär på Royal Arena i Köpenhamn den 19 april

Monty Pythons Spamalot/Musikal i Tivoli


MMMM
Hysteriskt kul!

Detta är det tokroligaste jag någonsin sett som musikal. Monty Pyton driver hejdlöst med den gamla Kung Arthursägnen om letandet efter den heliga Graal. Liksom de drev med Jesus i Life of Brian.

Kung Arthur och hans riddare kommer ”inridande” till ljudet av ett par kokosnötskal som hans riddare slår samman. De låtsasrider som barn och går som riddare för att se ut som vana hästryttare. Roligt så det förslår. Så fortsätter det, med det ena galna skämtet efter det andra. Det är engelsk humor på hög nivå och skratten uteblir inte. Tivolis konsertsal sjöd av skrattsalvor.

Det gäller att inte vara känslig eller överdrivet religiös för att uppskatta den här sortens humor. Här finns en del scener som är på gränsen om att gå för långt. Som när man hugger armar och ben av den svarte riddaren.

Stig Rossen som Kung Arthur gör ett märkbart intryck. Han är inte bara säker som skådespelare utan har även en fantastisk sångröst. Men här finns många skådespelare som är värda att nämnas och alla sjöng mycket bra. Den härliga ensemblen med dess sexiga kvinnor är bara det en fröjd för ögat.

Malmöitiska Anders Albien har än en gång lyckats med att sätta snurr på en säker publikframgång i Köpenhamn. Hysterin i sann Monty Pythonanda pågick ända till slutet och publiken skrek av förtjusning.

_K1P0226dps

Saturday Night Fever/The Musical


MMMM
Storslagen musikalhändelse

Ouvertyren sätter igång oss direkt. Publiken skriker och visslar när Silas Holt och ensemblen dansar fram på scenen. Till Bee Gees fantastiska och idag klassiska discohit Stayin´ Alive. 

Musikalen följer filmen och handlingen är mycket medryckande. Musiken får en att vilja resa sig och börja dansa. Både av nostalgiska skäl och för att det är en sådan bra liveorkester. De riktigt pumpar ut discohitsen.

Silas Holst är stjärnan i gruppen och han går från klarhet till klarhet i de musikaler som jag sett honom medverka i. Säkert den främsta musikalstjärnan i Danmark.

Hela ensemblen är väl utvald. Amelie Dollerup och Christine Astrid glänser i dansnumren som Silas partners. Riktigt imponerande i deras pardanser. Sångaren Ilang Lumholt gör Bee Gees hits suveränt. Men han får god hjälp av Line Krogholm i kör. De höjer stämningen ytterligare när de krämar på för fullt.

Hel uppsättningen är som ett discorus när dansnumren sätter igång. Bra jobbat av koreografen Tim Zimmermann. Fast även ljusdesignern Nick Richings och ljudkillarna Caspar Ravn och Anders Dalmose ska ha stort beröm. Musikalen bygger mycket på dem men allra mest på regissören Anders Lundorph. Han har fått ihop det till en av de bästa musikaluppsättningar jag sett.

Denna föreställning bör ingen missa som vill njuta av 1970-talets glanstider då det gäller discomusik, klädstil och allt runt omkring denna glamourtid.
TOOC - SNF     3/2017Foto Miklos Szabo
ANDERS LUNDORPH / Instruktør, TIM ZIMMERMANN / Koreograf, JOAKIM PEDERSEN / Kapelmester.  MEDVIRKENDE: SILAS HOLST,  AMALIE DOLLERUP, CHRISTINE ASTRID, ALLAN OLSEN, BODIL JØRGENSEN m fl

Nötknäpparen/Ballet av Tjajkovskij


Juligt och traditionellt

Tivolis Nötknäpparepremiär framfördes i år med Drottning Margreth på främre parkett. Hon har nämligen gjort scenografin och kostymer. Liksom hon gjorde 2012 och 2014. 

Det har blivit en riktig familjeföreställning med all den julstämning som man kan önska sig. Det utspelar sig delvis ute på Tivoli så man blir perplex ibland då Tivolivakterna är på scenen. Så man är både ute och inne på Tivoli fast man egentligen är på koncertsalen.

Det börjar lite segt med en julaftonsbjudning där folk springer fram och tillbaka, men egentligen händer inget av värde. Sömnen gör sig påmind och det visar sig också i pausen då flera gick. Vi som stannade kvar fick uppleva det vi kom för, dansen! Men en alldeles för traditionell och trist dansuppsättning.

Nästa gång hoppas jag Tivoli tänker om och gör något nyskapande och spännande. Och inte som nu stillastående och urtråkigt. Men visst var scenografin och kostymerna fina!

tivoli-noddeknaekkeren-2016-jonathan-rodrigues-og-kathleen-videira-13906

tivoli-noddeknaekkeren-2016-saio-shiba-somsnedroningen-13903
Foto Annett Ahrends

tivoli-noddeknaekkeren-2016-robert-thomsenog-jennifer-wagstaffe-13893

Hairspray/Musikal i Tivoli


MMMM
Mycket underhållande med häftigt svängig musik

Att Hairspray skulle vara så här bra hade jag aldrig kunnat tänka mig. Det är non stop underhållning med den ena hiten efter den andra. Det är svårt att sitta still till så bra musik. Som en jukebox  från början av -60-talet. Dessutom är det kul dialog. 

Regissören Anders Albien vet precis var han ska lägga krutet. Tillsammans med koreografen Tim Zimmerman har de kanske skapat årets bästa musikal. Här är inte en död minut. Allt flyter på och artisterna är perfekt utvalda. Ett riktigt fynd är Nanna Rossen i huvudrollen som Tracy Turnblad. Den överviktiga tonåringen som inget hellre vill än att dansa och sjunga. Nanna Rossen är enbart 19 år men agerar och sjunger som en fullvuxen aktör. Här i Baltimore, Maryland i hennes fattiga miljö tar hon kampen som Tracy och överraskar oss alla. Fast hon har både sin ”mamma” och andra emot sig.

Motownsoundet vibrerar i hela kroppen men man får nöja sig med att sitta och digga i teaterfåtöljen. Dessa begåvade dansare och sångare gör jobbet fullt ut. Även orkestern glänser med sitt sound.

En musikal som alla borde ta del av om man är intresserad av god och positiv underhållning. 

Hairspray  3/2016
Fotograf Miklos Szabo

Instruktør Anders Albien, Kapelmester Lars Danielsson, Koreograf Tim Zimmermann
Cast: Silas Holst, Martin Brygmann, Lene Nystrøm, Caroline Henderson, Julie Zangenberg, Johannes Nymark, Jesper Lohmann, Jean Michel, Simone Cameron, Sophie Ziedoy, Jaleesa Johnson m.fl.

Come Together/Teaterkonsert på Tivoli


MMMMM
En helt igenom fantastisk uppsättning

Beatles låtar framförs så underbart kreativt att man bara vill sitta kvar, se och höra mer och ännu mer. Bröderna Hellemanns arrangemang och Nikolaj Cederholms regi är i världsklass. Det här är en totalupplevelse med Anja Vang Kraghs fantasirika kostymer.

Det börjar dramatiskt med Yesterday, fortsätter med She Said, She Said och underfundigt i Happiness is a Warm Gun. Man har svårt att sitta still till de medryckande tongångarna som fyller hela Tivolis konsertsal. Day Tripper tolkas fenomenalt, liksom Revolution där en man hängande i sele studsar upp och ner i en läderfåtölj diskuterande texten. Norwegian Wood följs av Why Don´t We Do It in the Road, Your Mother Should Know och Eleanor Rigby. Babys´s in Black, Golden Slumbers och Carry That Weight är enormt kul med följet som försvinner och lämnar en multitrummis kvar. Han tröstar sedan en ensam kvinna som sjunger Help och ger låten en helt ny mening. Hello, Goodbye, All You Need Is Love och Get Back får avsluta första akten. Låtarna får helt nya perspektiv. Det är det som är så speciellt med denna uppsättning. Åtta sångare och sex musiker hanterar delar av Beatles låtskatt så musikaliskt bra. Jag har knappt ord för hur fantastiskt väl de framför dessa klassiker.

Kim Witzels scenografi, Brendan Shelters, flyginstruktioner, Malte Oscars, ljuddesign och Jonas Böghs ljusdesign bidrar till att upplevelsen blir så makalöst njutbar. Att se sångarna och musikerna sväva omkring och upp och ner i taket samt springande spela och sjunga på väggarna. Det slår det mesta jag sett i showsammanhang.

Det här är teaterkonserthistoria. Come Together fungerar väldigt bra på Tivolis konsertsal.

Come Together 2_Kred. Kasper Jack Larsen

Tony Bennett & Lady Gaga/Jazzshow


MMMM
Återigen fick vi vara med om en magisk kväll på Planen i Tivoli. Nu med legenden Tony Bennett och popdivan Lady Gaga. Nu i jazzens tecken.

Inte direkt min genre men måste erkänna att detta framfördes så elegant och sofistikerat att även jag smalt i sommarkvällen. Fast det var småkallt. Men fullpackat som sig bör då världsartister kommer till Tivoli.

Paret Tony Bennett och Lady Gaga drar både unga och gamla med denna udda artistkonstellation. Lady Gaga är snyggt och vågat klädd i stiliga kreationer. Hon drar sig inte för att visa både bröst och bak i sina genomskinliga klänningar.
När det kommer till sången blir jag ytterst förvånad att Gaga behärskar jazzen så säkert. Inte ett dugg sämre än ikonen Tony Bennett. Lady Gaga tog sig an Chers, Bang Bang (My Baby Shot Me Down) och Richard Rogers, Bewitched, Bothered & Bewildered på ett underhållande och eget sätt.

Tony Bennets solonummer av Charlie Chaplins Smile och For Once In my Life var intressanta tolkningar, men i Solitude av Duke Ellington visade Tony att han fortfarande har mycket att ge som sångare. Att han kan gå så högt upp i tonläge och hålla tonerna så länge var imponerande. Fast en del nummer kunde man lämnat därhän. De kändes som transportsträckor och fick en att börja se upp i himlen.

Ett imponerande musikaliskt band backade de båda världsartisterna.

Tony+Bennett++Lady+Gaga+Grammy