Wallmans/ Entourage/Cirkusbygningen


MMMM
Högklassig underhållning!

Årets höstunderhållning brakar loss ordentligt på Cirkusbygningen i Köpenhamn. Bara ett stenkast från Hovedbangården finner vi denna fantastiska underhållning. Man häpnar och överraskas av dessa unga men dock så säkra artister. De briljerar med sina röster och uttrycksfullhet. 

Rockstar är en enormt bra öppning med kända rocknummer som avlöser varandra.
Tribute hyllar flera av våra stora stjärnor som gått bort. Hallelujah av Leonard Cohen med fem sångare är riktigt stämningsfullt. Robert Lukian från Malmö överraskar med en häpnadsväckande röst. David Bowies Life on Mars, med tre dansare och piano samt solist är ett riktigt höjdarnummer! Likaså hyllningen till Glenn Frey med Eagles Hotel California. Urvalet är verkligen smakfullt.

I Put a Spell On You
sjungs och framförs suveränt bra av Robin Blomgren. Tillsammans med två otroligt viga akrobater. Man bara njuter av denna klassiker.
Figge von Wachenfeldt har producerat och arrangerat musiken. Det svänger till max!

Vi ska inte glömma Cirkuskonsterna som är på en hög nivå. Bokstavligt talat. Man tittar och undrar, hur klarar de detta. Dessa lindansare och akrobater slår nästan knut på sig själva.
Artisterna skojar med folk i publiken som fyller år. Man är lite fräcka med deras ålder då man väljer en låt som verkligen inte ger rättvisa åt deras ålder. Fast riktigt kul för oss som ser på och valt med glimten i ögat.

Elin Öhgren är en av de säkraste korten bland dessa duktiga artister men varför tala engelska som conferencier? Vi är ju i Danmark. Men det är radanmärkningar på en annars superb show. Vill man ha en helkväll så är detta att rekommendera.

 

fullsizeoutput_2cc0

fullsizeoutput_2cc2fullsizeoutput_2cbe
Robert Lukian
fullsizeoutput_2cd6fullsizeoutput_2cd2
Elin Öhgrenfullsizeoutput_2cd0
Nytt är tre scener vilket är välkommet och fungerar riktigt bra.
Foto Johnny Månsson©

Annonser

American idiot/Punkopera av Green Day på Den grå hal/Köpenhamn


MMMM
Ett enormt ös från början till slut!

Man har valt att fokusera på låtarna och inte berättelsen som man gjorde på Malmö Opera.  Där fick man reda på varför de vilsna ungdomarna betedde sig som de gjorde och hur de tänkte.

I Den Grå HalChristiania kör man låtarna rakt av som om det var en konsert. Det fungerar också men uppsättningen på Malmö Opera var mer som en musikal. Här har det blivit en ren konsertupplevelse.

Det är de manliga sångarna som man minns mest då de är så närvarande och fokuserade på sin uppgift. Kvinnorna är mer anonyma och har inte riktigt samma geist och utlevelse.

Det är främst Anders Gjesing som Johnnys alter ego St Jimmy som ger ett avtryck som sångare och scenpersonlighet. Men även svenska Bruno Mitsogiannis som Johnny sjunger med bravur. Han gjorde samma roll i Malmö Operas uppsättning.

Musikerna är suveränt duktiga men varför gömma dem för publiken? Fast deras råa ös och stillsamma ballader låter förvånansvärt bra där bakom det genomskinliga draperiet. I Malmö blev de en del av uppsättningen och det var mycket mer naturligt.

Det här är nittio minuters ren mangling på hög volym av punk, pop och arenarock. Helt underbart och man har svårt att sitta still till dessa melodiösa örhängen som låter bra rakt igenom. Jag kan inte komma på någon låt som borde tas bort. Det här är Green Days testamente till rockvärlden. Kanske inte så konstigt att det har blivit deras mest sålda album.

_DSC7585-Edit - WEB

The Savage Rose & Tivoli Copenhagen Phil/Plænen


MMMM
Fantastiskt bra!

Underbart att se hur vital och levande Anisette är på scenen fortfarande. Tillsammans med Savage Rose och Tivoli Symfoniorkester uträttade Anisette  stordåd. Hennes röst och kroppsspråk var ett på Tivoli.

Trots ösregn och uppstickande paraplyer blev det en oförglömlig afton med denna eminenta symfoniorkester, kultbandet Savage Rose och stjärnan Anisette.

Från min favoritplatta Dödens triumf (som är skriven för baletten med samma namn) fick vi instrumentalstycket Byen Vågner. Perfekt att framföras på Plænen denna fredagskväll med en symfoniorkester. Musiken svävade fram i takt med regndropparna.

I 50 år har Savage Rose varit verksamma men skapade kanske sina bästa album från 1968 och till början av 70-talet. Då var de stapelvara i mina skivbackar. Thomas och Anders Koppel bidrog med deras unika sound som komponister. Nu är Thomas borta och Anders lämnade gruppen 1974.

Utan Anisette inget Savage Rose. Anisette är också den självklara medelpunkten med sin karaktäristiska hesa men inkännande röst. Fast med ett så kompetent band som Savage Rose kan det inte gå fel. Men det är nästan så man önskar att symfoniorkestern ska vara med hädanefter. Så bra var de tillsammans.

01-2017-03857 - The Savage Rose and Tivoli Copenhagen Phil (DK)01-2017-03902 - The Savage Rose and Tivoli Copenhagen Phil (DK)
01-2017-03917 - The Savage Rose and Tivoli Copenhagen Phil (DK)
Foto Rasmus Hansen ©

 Savage Rose, Palle Hjorth (klaver, Hammond-orgel, harmonika), Jacob Falgren (kontrabas, el-bas), Anders Holm (trommer), Rune Kjeldsen (guitar) samt Naja Koppel og Amina Carsce Nissen (kor).

We Will Rock You/Denmark 2017


MMMM

Formidabel sång och Queenkänsla

Det är påkostat och lyxigt i Royal Arena då We Will Rock You gör entré. Ljudet dånar till bristningsgränsen och solisterna sjunger som om deras sista stund var kommen. Det är så här svettigt och energimässigt en rockmusikal ska vara.

Fat det börjar lite bonnigt med en utklädd hippie (Niels Olsen) som försöker vara rolig. Det blir bara till buskisteater och tröttsamt. Tyvärr så är det en hel del så här när det kommer till dialogen och skådespelandet. Bättre blir det när sången tar vid. Då är det för det mesta riktigt välsjunget.

Främst har vi Kristine Yde som Scaramouche. Det riktigt ryker om henne när hon sjunger. Vilken stämma! Men hon agerar säkert också. Tillsammans med Christoffer Brodersen som Galileo Figaro är de två oslagbara. De är föreställningens mest intressanta på alla plan. En som inte kommer långt efter är Szhirley som Killer Queen. De tre artisterna drar det tunga lasset.

Själva handlingen är dystopisk. Vi befinner oss på planeten Mall där allting är likriktat. Alla måste lyssna på samma musik och ingen får spela eller skapa någon egen musik. Fast alla letar efter den heliga gitarren. De onda The Ga Ga Cops såväl som det goda hippiegänget. Det är en mörk och dyster historia som lyses upp av de bombastiska Queenlåtarna. En musikorkester bestående av ett riktigt svängigt rockband borgar för att det dånar ut bland alla de 4000 i arenan.

Queens Brian May och Roger Taylor har tillsammans med Ben Elton skrivet musikalen. Vi får deras största hits Bohemian Rhapsody, We Are The Champions, Radio Ga Ga, Killer Queen, Who Wants to Live Forever och Under Pressure. Men även en del andra låtar som inte varit med i de tidigare uppsättningarna av musikalen. Se den och rocka fett!

TLentertainment - WWRY    4/2017

TLentertainment - WWRY    4/2017
Medverkande Christoffer Brodersen, Kristine Yde, Szhirley, Joey Moe, Nellie Ettison, Niels Olsen, Anders R Gjesing med flera.
Koreografi Philip Comley, Regi Uwe Petersen
Premiär på Royal Arena i Köpenhamn den 19 april

Monty Pythons Spamalot/Musikal i Tivoli


MMMM
Hysteriskt kul!

Detta är det tokroligaste jag någonsin sett som musikal. Monty Pyton driver hejdlöst med den gamla Kung Arthursägnen om letandet efter den heliga Graal. Liksom de drev med Jesus i Life of Brian.

Kung Arthur och hans riddare kommer ”inridande” till ljudet av ett par kokosnötskal som hans riddare slår samman. De låtsasrider som barn och går som riddare för att se ut som vana hästryttare. Roligt så det förslår. Så fortsätter det, med det ena galna skämtet efter det andra. Det är engelsk humor på hög nivå och skratten uteblir inte. Tivolis konsertsal sjöd av skrattsalvor.

Det gäller att inte vara känslig eller överdrivet religiös för att uppskatta den här sortens humor. Här finns en del scener som är på gränsen om att gå för långt. Som när man hugger armar och ben av den svarte riddaren.

Stig Rossen som Kung Arthur gör ett märkbart intryck. Han är inte bara säker som skådespelare utan har även en fantastisk sångröst. Men här finns många skådespelare som är värda att nämnas och alla sjöng mycket bra. Den härliga ensemblen med dess sexiga kvinnor är bara det en fröjd för ögat.

Malmöitiska Anders Albien har än en gång lyckats med att sätta snurr på en säker publikframgång i Köpenhamn. Hysterin i sann Monty Pythonanda pågick ända till slutet och publiken skrek av förtjusning.

_K1P0226dps

Saturday Night Fever/The Musical


MMMM
Storslagen musikalhändelse

Ouvertyren sätter igång oss direkt. Publiken skriker och visslar när Silas Holt och ensemblen dansar fram på scenen. Till Bee Gees fantastiska och idag klassiska discohit Stayin´ Alive. 

Musikalen följer filmen och handlingen är mycket medryckande. Musiken får en att vilja resa sig och börja dansa. Både av nostalgiska skäl och för att det är en sådan bra liveorkester. De riktigt pumpar ut discohitsen.

Silas Holst är stjärnan i gruppen och han går från klarhet till klarhet i de musikaler som jag sett honom medverka i. Säkert den främsta musikalstjärnan i Danmark.

Hela ensemblen är väl utvald. Amelie Dollerup och Christine Astrid glänser i dansnumren som Silas partners. Riktigt imponerande i deras pardanser. Sångaren Ilang Lumholt gör Bee Gees hits suveränt. Men han får god hjälp av Line Krogholm i kör. De höjer stämningen ytterligare när de krämar på för fullt.

Hel uppsättningen är som ett discorus när dansnumren sätter igång. Bra jobbat av koreografen Tim Zimmermann. Fast även ljusdesignern Nick Richings och ljudkillarna Caspar Ravn och Anders Dalmose ska ha stort beröm. Musikalen bygger mycket på dem men allra mest på regissören Anders Lundorph. Han har fått ihop det till en av de bästa musikaluppsättningar jag sett.

Denna föreställning bör ingen missa som vill njuta av 1970-talets glanstider då det gäller discomusik, klädstil och allt runt omkring denna glamourtid.
TOOC - SNF     3/2017Foto Miklos Szabo
ANDERS LUNDORPH / Instruktør, TIM ZIMMERMANN / Koreograf, JOAKIM PEDERSEN / Kapelmester.  MEDVIRKENDE: SILAS HOLST,  AMALIE DOLLERUP, CHRISTINE ASTRID, ALLAN OLSEN, BODIL JØRGENSEN m fl

Nötknäpparen/Ballet av Tjajkovskij


Juligt och traditionellt

Tivolis Nötknäpparepremiär framfördes i år med Drottning Margreth på främre parkett. Hon har nämligen gjort scenografin och kostymer. Liksom hon gjorde 2012 och 2014. 

Det har blivit en riktig familjeföreställning med all den julstämning som man kan önska sig. Det utspelar sig delvis ute på Tivoli så man blir perplex ibland då Tivolivakterna är på scenen. Så man är både ute och inne på Tivoli fast man egentligen är på koncertsalen.

Det börjar lite segt med en julaftonsbjudning där folk springer fram och tillbaka, men egentligen händer inget av värde. Sömnen gör sig påmind och det visar sig också i pausen då flera gick. Vi som stannade kvar fick uppleva det vi kom för, dansen! Men en alldeles för traditionell och trist dansuppsättning.

Nästa gång hoppas jag Tivoli tänker om och gör något nyskapande och spännande. Och inte som nu stillastående och urtråkigt. Men visst var scenografin och kostymerna fina!

tivoli-noddeknaekkeren-2016-jonathan-rodrigues-og-kathleen-videira-13906

tivoli-noddeknaekkeren-2016-saio-shiba-somsnedroningen-13903
Foto Annett Ahrends

tivoli-noddeknaekkeren-2016-robert-thomsenog-jennifer-wagstaffe-13893