Operation Ragnarök/Film


MM
Inte mycket att hurra över

En film som påbörjades för över åtta år sedan har nu fått premiär. Tyvärr har inte väntan på biografpremiären tillfört något, mer än kapital för att färdigställa filmen. 

Operation Ragnarök utspelas i Landskrona och där finner vi en bräkande Per Ragnar. Han gör en inbiten skåning mycket bra och är en av behållningarna i filmen. De politiskt korrekta kan nog kalla honom för rasist, men jag vill kategorisera honom som realist. Han har sett och hört mycket i sitt liv. Det är det som han levererar vidare i vårt mångkulturella Sverige.

Hans son spelas av Jonas Malmsjö som förutom att visa upp hur vältränad han är agerar säker och intressant. Med hans proffessionalitet blir handlingen aldrig tråkig.

Även de andra skådespelarna gör vad de ska och fler försöker prata skånska med varierande resultat. En inte alls ointressant berättelse om livsfarligt innehåll på en ubåt kantrar då den slår över till zombiefilm. Då blir det hela löjeväckande och man tappar intresset.

Innan dess har vi fått se en del av dagens Sverige med våldsamma unga araber som tycker att det är ok att förnedra svenskar. Detta resulterar i mord, våld och en kulturskillnad som är så uppenbar att vi aldrig kommer att kunna mötas. 

Regi och manus Fredrik Hiller, Medverkande Per Ragnar, Hafþór Júlíus Björnsson, Björn Bengtsson, Jonas Malmsjö m fl

Annie/Musikal


MMM
Kul och fartfylld familjemusikal

Annie är en inspirerande och tårmild historia som har alla de ingredienser som faller under ramen familjemusikal. Även denna uppsättning har lyckats att få ihop vad som krävs för att hela familjen ska bli nöjd. 

I rollen som Annie var det på premiären Lily Wahlsteen och hon klarade sin roll galant. Säker i sång och ett härligt och livfullt agerande. Detsamma kan man säga om alla barnen men speciellt vill jag där nämna Klara Wemnér som Molly. Helt oemotståndlig och charmig, en riktig naturbegåvning. Endast åtta år gammal och helt makalöst bra i allt vad hon gjorde!

När det gäller de vuxna så är de väl valda till sina roller. Nanne Grönvall i rollen som den lätt alkoholiserade Miss Hannigan gör vad hon ska men inga direkta överraskningar. Detsamma med paret Kalle Rydberg och Nina Pressing som Rooster Hannigan och Lily Excelsior. De är roliga när de bräker på skånska och där lockar de till skratt.

Thomas Järvheden som miljardären Oliver Warbucks ger ett stramt och myndigt intryck. Han passar fint och det är ett trovärdigt porträtt, även om han är lite yngre än vad denna roll brukar vara. Hans privatsekreterare Grace Fareell balanseras säkert av Anna Sahlene. Hennes positivitet och glädje är smittande. 

Fredrik Dolk gör en kul polis men det är i rollen som President Roosvelt som man ser vilken bra skådespelare han är. Inte det lättaste att agera från en rullstol. 

Jag hade önskat mig ett annat tempo och inte så långsamt i publiknumret Imorgon som är Annies huvudnummer och musikalens hit. Det märks också tydligt då alla de andra sjunger med. Detta är en ”showstopper” och här rycks man inte med. 

När det kommer till regin så finns här lite att önska. Eva Rydberg har fått ihop helheten men föreställningen är lite för utslätad och utan djup. Allt ligger på ytan och det kan därför inte bli mer än godkänt för denna charmerande och glada uppsättning. Fast ingen familj lär bli besviken. Liksom på dansen där koreografen Siân Playsted får de få danstillfällena att svänga och där dansarna glittrar och ler.

Foto Cesare Righetti
Regi Eva Rydberg. Medverkande Nanne Grönvall, Thomas Järvheden, Anna Sahlene, Kalle Rydberg, Nina Pressing, Fredrik Dolk, Lily Wahlsteen, Ella Andersson Bessman, Klara Wemner, Caroline Enochsson, med flera, Scenografi Peter och Marianne Dillberg, Koreografi Siân Playsted, Kostym Marianne Lunderquist, Ljusdesign Palle Palmé, Ljuddesign Peter Dahlström.

Scen Nöjesteatern i Malmö 

The Front Runner/Film


MMM
Tabloidernas kamp mot Gary Hart

Som frontman i demokraterna trodde många att Gary Hart hade en stor chans att bli president 1988. Detta satte amerikansk press stopp för. 


Hugh Jackman
gör ett trovärdigt porträtt av advokaten och senatorn som fick avluta sin kampanj då Miami Herald hängde ut honom för en kärleksaffär med Donna Rice. De andra medierna hängde på eftersom Hart var gift.

Vad vi får se är en hetsjakt på en politiker som visar på en ytlighet och imbecill verklighet som man knappt tror är verklig. 

När tidningar som Washington Post och New York Times medverkar i smutskastningen kan man inte lita på någon tidning längre i USA. 
Regi Jason Reitman
Medv Hugh Jackman m fl

La Traviata/Malmö Opera


Nattsvart och utstuderat elände

Malmö Opera drar sig aldrig för att chansa på det dekadenta och tröttsamt icke underhållande. Så är det även i denna moderniserande La Traviata.

 
Hela scenen är svart, liksom kostymerna och scenografin. Man signalerar dödens käftar och ännu värre blir det när det radas upp skelett och ett gigantiskt stort som gör entré med två dockspelare. Fast det sistnämnda med skeletten är riktigt kul och underhållande. Samt stilistiskt men makabert. Det är en av de få glädjestunder i denna dödsopera.

Att se Violeta krampaktigt agera framför den stora scenen är inte lika naturligt som den klassiska, då hon dör i sin säng. Fast det är en utlevande Violetta som sjungs av koloratursopranen Patricia Petibon. Hennes tunga fladdrade som på en orm då hon tog de höga tonerna. Inte ofta man ser det.  Bülent Bezdüz som Alfredo passade som typ men hans tenor var svag och sångrösten gick knappt över rampen. Bülent verkade osäker på premiären och hans blick var fokuserad mot dirigenten.

Kvällens stjärna var barytonen Davide Damiani som Adolfos far. Vilken scennärvaro och ljuvlig stämma. Han fick också finalens längsta applåder. När det gäller scenografin så har man velat ge sken av industrialismen med dess snurrande kugghjul. Fast alldeles för starka lampor då vridscenen är igång. Annars helt svart, som allt annat i denna mörka föreställning. 

Malmö Operakör hade inte sin bästa kväll. De hör ofta till behållningen men lät inte så säker och imponerande som vid tidigare uppsättningar. Vi får hoppas på snar bättring.

Musik Giuseppe Verdi. Dirigent Rafael Payare. Regi Olivier Py. Scenografi och kostym Pierre-André Weitz. Ljus Bertrand Killy. Koreografi Daniel Izzo Medverkande Patricia Petibon, Bülent Bezdüz, Davide Damiani, Tobias Westman, Emma Lyrén med flera, Malmö operaorkester och kör samt dansare från Tivoli Ballet Teater  

Olivia Stevens Passion/Show


MMM
Sexigt och utlämnande

När Olivia Stevens intar scenen så är det i nästan totalt mörker och så är det de två akterna igenom. Tröttande och oinspirerade att vistas i. Liksom den alldeles för långa showen. En akt hade räckt mer än väl.

Olivia ger oss sin berättelse då hon kom til Malmö och fick drömrollen som Sally Bowles i Cabaret. Då när Ronny Danielsson hade sin storhetstid på Studioteatern och valde de mest udda spelplatser. Här var det i en flyghangar på gamla Bulltofta som Olivia Stevens gjorde en värdig prestation.

Olivia har också gestaltat Anita i West Side Story Riksteatern i Stockholm och arbetat med världsberömda Ariane Mnouchkine i Théâtre du Soleil i Paris. Samt gjort en del filmroller. Nu väntar en huvudroll i One Hit Wonder i London. 

Edith Piaf är en favorit hos Olivia, men jag kan inte påstå att jag blir särskilt berörd av hennes tolkningar. Där låg Rikard Wolff närmre. Det är en småtrevlig föreställning men som aldrig riktigt griper tag.
Den ätande publiken applåderar artigt fast kvällens kraftigaste applåd får den duktiga pianisten.

Olivia berättar om regissörer som hon har fått byta ut men här hade det verkligen behövts ett byte. Det borde kortats och tätats samt strykas i manus. 

 
 
 

Thomas DiLeva/S:t Johannes kyrka


MMM
Salig DiLeva med sina elever

Thomas kommer in i en prästliknande kaftan och publiken jublar i den fullsatta kyrkan. Med sig har han sin vän och keyboardspelare, Andreas Ahlénius. Tillsammans ger dig liv i flera av Thomas bästa låtar och hits.  

Efter Thomas försnack om kommersialismens tempel slår han an Hoppets röst. Så fort Thomas ger tecken till publiken om att sjunga med så fylls den mäktiga kyrkan av främst kvinnliga röster. Inför Ingen kan köpa livet fortsätter Thomas med sitt vänliga prat om livets irrgångar och om hur kärleken är vår största kraft.  Det fick han erfara då han simmade med vilda delfiner i Israel. Men även vid andra tillfällen. I DiLevas framförande av Ingen kan köpa livet och Miraklet fick vi ett levande bevis på detta.

David Bowie var den som avgjorde att Thomas DiLeva blev artist. Redan som 11-åring fick han sin första LP av sin mamma. Det har resulterat i en egen show om Bowie, vilken kommer till Malmö nästa år. Vi fick en försmak genom Life on Mars, vilken Thomas sjöng innerligt och väl. Han klarar dessutom av att ta de höga tonerna som Bowie inte själv kunde hantera i slutet av sin karriär. 

I avslutningslåten Everyone is Jesus fick man verkligen en känsla av att vi befann oss i en kyrka. Publiken var helt salig och de flesta sjöng med högt och ljudligt. Det enda jag saknade var något från DiLevas fantastiska CD, Mantra Miracles. De låtarna brukar han sjunga när han har sina meditationer. 

Sweet Country/Film


MMMM
Australiensk västern som ger mersmak. 

Över storslagna vidder utspelar sig ett starkt rasistiskt drama. Det är 1929 och Aboriginen Sam blir kraftigt attackerad av sin vita husbonde. Sam tvingas fly med sin familj för att  klara livhanken.

Sheriffen (Bryan Brown) och ett uppbåd som tar upp jakten är helt inställda på att Sam är skyldig, fast de inte vet något om händelseförloppet. En predikant, spelad förtjänstfullt av Sam Neil har en mer nykter syn på saken.

Vi får en sanningsenlig berättelse om den fruktansvärda kamp som flera Aboriginer fått uppleva på grund av tidigare Australienska förtryckare. Att inte alla var svin visas tydligt och klart i Sam Neils rollkaraktär.

En annorlunda västern som starkt rekommenderas. Inte minst för dess storslagna landskapsfoto. Makalöst och imponerande och gjord med känsla och patos. 

Regi Warwick Thornton