Den stora skönheten/Film av Paolo Sorrentino

MMM

En djupdykning i Jep Gambardellas värld av yta och melankoli

Jep Gambardella är författaren som blev berömd med sin första och enda roman. Vid 65 års ålder lever han fortfarande på det ryktet och umgås med den intellektuella eliten i Rom.

I en värld där yta och status ofta prioriteras framför verklighet och djup, är Jep en karaktär som navigerar genom detta intrikata nät av sociala relationer med både humor och sorg. Hans liv ser glamoröst ut vid första anblick, fullspäckat med fester, kulturella evenemang och diskussioner med några av de mest framstående figurerna i den romerska kulturella scenen. Men det finns en underliggande känsla av melankoli och en ständigt närvarande sökande efter mening i hans liv.

Även om filmen är över två timmar lång, så känns den inte så lång då det händer saker hela tiden. Mestadels nattetid då Jep är vaken och har kul på privata fester. Dessa fester erbjuder en glamorös men ytlig vy av livet, och det är här som filmens kärna av sanningar och lögner blir tydlig. Flera av deltagarna är fångade i sin egen självupptagenhet, vilket står i kontrast till Japs mer självrannsakande perspektiv.

Jep är en man som vågar slå hål på sina vänners myter om sig själva och ofta med dräpande repliker. Det är förklarligt inte alltid så välkommet. Men då Jep är en person som alla vill hålla sig väl med, så kan han unna sig den ynnesten. Han plockar isär illusionerna som hans vänner gömmer sig bakom, något som ofta leder till både komiska och tragiska situationer. Han har en skarp iakttagelseförmåga och en förmåga att uttrycka sig som gör att han både fascinerar och skrämmer de människor han interagerar med.

Att Jeps göranden kan hålla oss vakna en hel film igenom är intressant men egentligen är inte filmen så vidare intressant.

Trots den ständiga aktiviteten och det berikande innehållet av olika sociala interaktioner, känns det som om filmen saknar en djupare dimension. Den behandlar teman som existens, konst och vänskap, men gör så på ett sätt som ibland kan uppfattas som ytligt. Det är som om vi som publik är inbjudna till en fest där vi förblir observatörer snarare än djupgående deltagare.

Jep, med sin karisma och sin självklara charm, bär berättelsen framåt men lämnar oss ibland med en känsla av tomhet när den sista ljuset släcker och vi tvingas konfrontera vår egen verklighet.

Regi Paolo Sorrentino, Skådespelare Toni Servillo, Carlo Verdone, Sabrina Ferilli


Upptäck mer från MÅNSSONSKULTUR.SE

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Välkommen att kommentera med ditt för- och efternamn, gärna foto på dig, för trevlighetens skull.