Kategori: Scen

Då Staffan Valdemar Holm och Bente Lykke Møller är i farten så vet man på förhand att det kommer att bli nattsvart både på scenen och i pjäsvalen. Så är det även denna gång.

Att Systrarna av Puccini är sällan spelad förstår man direkt då man både ser och hör detta verk. Ett gäng nunnor sitter uppradade framför en grå fond med en Jesusbild högst upp. Det är höjden av tristess att visa upp endast en scenbild under hela operan. Liksom att en scen snurrar runt, runt och runt genom hela föreställningen som i På andra sidan havet.

Eller som en kritikerkollega sa efter föreställningarna, ”Det är en ren förolämpning mot publiken att visa något sådant!”

Ingen av de båda operorna har något nämnvärt att ge oss mer än lidande och att invänta tills det bittra slutet. Här finns inget underhållningsvärde eller konstnärligt försvarbart. Varför visa dessa operor idag när vi har så mycket elände omkring oss?

Musiken till det nyskrivna verket På andra sidan havet, tonsatt av Catharina Backman och libretto av Maria Sundqvist efter Birgitta Trotzig upplever jag enbart sökt och tonfattig. Ingen musik som lämnar något efter sig mer än, vad var det?

Däremot en stor eloge till sångarna som gjorde ett fantastiskt jobb i båda operorna. Välsjunget och på en hög musikalisk nivå rakt igenom. Så var även orkestern och dirigent Patrik Ringborg.

Två operor i en ”Suor Angelica”, med musik av Giacomo Puccini och libretto av Giovacchino Forzano; ”På andra sidan havet”, med musik av Catharina Backman och libretto av Maria Sundqvist efter en berättelse av Birgitta Trotzig. På scen Elin Rombo, Elisabeth Jansson, Anna Larsson, Anton Ljungqvist, Katarina Lundborg m fl. Malmö operakör, orkester och barnkör. Dirigent Patrik Ringborg. Regi Staffan Valdemar Holm. Scenografi och kostym Bente Lykke Møller. Ljus Torben Lendorph. Premiär på Malmö opera 26/3.

Skrattfest med sångare i världsklass !

Det är så här opera ska spelas och visas. Då kan knappast den mest motsträviga mot operakonsten stå emot. Allt samverkar till punkt och pricka och njutningen är total!

Dirigenten Alexander Joel slår an tonen på ett sådant sätt att man anar att det här kommer att bli underhållande. Underhållande är bara förnamnet. Det här är en fest för både öga och öra. Här finns sprittande melodier och allt är så lättsamt att ta till sig.

Innan spelet kan börja nås vi av beskedet att Rafael Fingerlos som ska spela Figaro har fått Covid, barytonen Modestas Sedlevičius får hoppa in. Det gör han med en sådan bravur att jag sällan hört eller sett en sådan förmåga. Han intar scenen med kvällens längsta applåder. Hela emsemblen är lika strålande!

Historien är briljant berättad och skriven av Cesare Sterbini. Till Gioacchino Rossinis musik blir den fulländad. Men det blev en flopp då den hade sin urpremiär 1816 på Teatro Argentina i Rom. Fast den lär vara skriven på bara 19 dagar räknas den numera som en klassiker. Berättelsen om den unga mannen som vill ha flickan, men som stoppas av hennes förmyndare, som vill gifta sig med henne.
Stycket har så många förvecklingar att man roas på alla sätt och vis. Det är en finurlig historia som tar alla med överraskning. Skratten staplas på varandra.
Mycket för att dessa sångare lever ut totalt och är även skickliga skådespelare.
Men så är det en uppsättning från operahuset Glyndebourne i Storbritannien.
Därifrån kan man bara förvänta sig de bästa föreställningarna.

Runt solisterna finns tre mycket skojiga herrar som med sin plastik förstärker det som pågår på scenen. Även Malmö operas herrkör gör ett bejublat framträdande som soldater, som ska fängsla Greve Almaviva. Han är fenomenalt spelad och sjungen av den sydafrikanska tenoren Levy Sekgapane.

Tyskitalienska mezzosopranen Theresa Kronthaler som Rosina blommar ut som den komedianne hon är. Hennes konster då hon lurar Daniel Giulianini som doktor Bartolo är härligt underhållande och roliga. Även Daniel briljerar med sitt skådespeleri och sångkonst. De andra solisterna kommer till undsättning för att hålla skrattfesten igång.

Till detta en udda men väl fungerande scenografi, där ljuset ändrar sig efter de stämningar som scenerna innehåller. Kostymerna är helt rätt och regin sanslöst välgjord av engelska Annabel Arden. Med en sådan högklassisk kvalitet rakt igenom är det härligt att se och höra opera.

Barberaren i Sevilla med musik av Gioacchino Rossini och libretto av Cesare Sterbini.
På scen Modestas Sedlevičius, Levy Sekgapane, Theresa Kronthaler, Christophoros Stamboglis, Daniel Giulianini, Elin Eriksson, Eric Lavoipierre, Stefano Olcese, Maxime Nourissat, Joaquin Cozzetti, Pelle Ask och Jacob Danielsson. 
Malmö operas herrkör och Malmö operaorkester. Dirigent Alexander Joel, Regi Annabel Arden, Scenografi och kostym Joanna Parker, Koreografi Toby Sedgwick, Maxime Nourissat, Ljus Simon Corder. Premiär på Malmö opera 12/2 2022.

Malmö Opera har äntligen fått sin premiär av Benjamin Brittens opera. Bara dagar innan premiären 2019 fick den ställas in, på grund av pandemin. Fast denna uppsättning är inget att bli upphetsad över.

De två första akterna innan paus är som ett enda långt sömnpiller, med dess mörka ljussättning och entoniga musik. Britten och hans partner Peter Pears har valt att korta Shakespears pjäs, med att ta bort häften av inledningen. Det börjar istället med älvornas inmarch i skogen. Personerna som agerar träd och buskar gör det fantasifyllt och kreativt. Älvorna spelas av barn från Trinity Boys Choir. Då föreställningen är på engelska behövs verkligen en professionell barnkör. Tillsammans med Malmö Operas barnkör får de ett fint samspel. Här vill jag framhålla Frederick Balcombe, som Puck. Ett verkligt sagoväsen, han svävar fram i skogen i en upphängd gunga. Om han inte förtrollar någon med magisk blomsaft. Från den skapas flera komiska effekter på de förtrollade. Det är de båda förälskade paren som blir helt snurriga och väljer fel partner. Vävaren Nick Bottom från Hantverkarnas teatergrupp förvandlas till en åsna. Åsnan blir sedan älskare åt Älvdrottningen. Kul och underhållande. Tills uppvaknandet infinner sig för de inblandade.

Scenografin och kostymerna är imponerande från denna upphausade föreställning.
1981 hade En midsommarnattsdröm en bejublad premiär på Glyndebourne, i regi av brittiske regissören Peter Hall. Tillsammans med John Bury, som då gjorde scenografin och kostymerna.

Koreografen Lynne Hockney, som arbetade med operan på Glyndebourne 2016 gör nu koreografin och regin på Malmö Opera. Det är ingen märkvärdig regi. Däremot är koreografin hos de underfundiga gossopranerna full av lekfullhet. Till deras vackra röster fungerar det utmärkt. Även skogen har en visuellt tilltalande koreografi.

Efter pausen får föreställningen mer liv och rörelse och Brittens musik visar sig ha något man kan kalla för melodiskt. Annars är hans musik varken minnesvärd eller något man kan längta till att vilja höra igen. Jag led mig igenom den.

Föreställningen har sina komiska ögonblick, men det beror enbart på att förlagan är William Shakespears fantastiska pjäs.

Musik av Benjamin Britten, libretto av Britten och Peter Pears, baserat på Shakespeares pjäs med samma namn. Originalregi Peter Hall, Regi nyuppsättning samt koreografi Lynne Hockney, Scenografi John Bury, Kostym Liz Bury, Ljus, Paul Pyant, Koreografi nyuppsättning, Lauren Poulton. På scen ​Oberon Christopher Ainslie. Malmö operaorkester under ledning av Wolfgang Wengenroth. Barn från Trinity Boys Choir och Malmö Operas barnkör, rollerna Christopher Ainslie, Elisabet Einarsdóttir, Frederick Balcombe, Leo Jemison, Harry Lamb, Isaac Rogers, Benjamin Fletcher, Phil Christensson, Nathan Haller, Tuva Semmingsen m fl. Malmö opera, premiär 2/10.