Philip Glass Ensemble/Malmö Live


Stämningen är ovanligt hög och förväntansfull inför Philip Glass och hans Ensemble. Ett överfullt konserthus väntar med spänning på att musiken ska börja. Det är försenat men plötsligt så tågar hela ensemblen in. Ett gäng åldrande män och en yngre kvinna. Musiken sätter igång och vi blir alla förtrollade!

Det är igenkännbar Philip Glassmusik. Själv blev jag helt betagen då jag hörde Glass musik till filmerna Koyaanisqatsi och Powaqqatsi på -80-talet. Efter det har jag varit nyfiken på vad mer denna man kan åstadkomma.

Jag blev helt hänförd här på konserthuset. Elektroniska toner från keyboard, flöjt, saxofon och en förtrollande kvinnlig röst försatte mig i ett svävande tillstånd.
Efter Music with Changing Parts från 1970 vacklade jag ut i pausen. Som efter en lång meditation.

Efter pausen försätter musikerna oss i en ny stämning, som påminner om de andra verken.
Även om de kan tyckas lika så finns det så mycket nyanser och man bara flyter med in i Philip Glass musik. Vi får höra
 The Grid från Kayaanisquatsi från -82. Därefter tre avsnitt från Glassworks från -83.

Lisa Bielewa på keyboards och sång är helt fascinerande. Att se hur hon briljerar med tonerna gör mig häpen. Speciellt då jag själv sjungit opera. Hon lyckas med konststycket att låta tonerna flöda högt och som ett rinnande vatten under lång stund, vilket är mycket imponerande. 

Michael Riesman är ensemblens kapellmästare men även keyboardspelare. Philip Glass trakterar samma instrument. De sitter där som två åldermän omgivna av sina medmusikanter. Dessa sju musiker ger ett kunnigt och respektfullt intryck.

Efter avslutande The Photographer från -82 så är publiken helt i extas.
De kraftiga och långa applåderna får Philip Glass Ensemble att återkomma med ett extranummer. Det blir en del av Einstein on the Beach från en av Glass operor.
Jublet vill inte ta slut och lycksaliga lämnar vi Malmö Lives pampiga konserthus. 

Philip_Glass_Malmo_Live_3016
Foto Håkan Röjder

Philip_Glass_Malmo_Live_3900MEDVERKANDE Philip Glass, Michael RiesmanAndrew Sterman, Dan Bora, Jon Gibson, Lisa Bielawa, Peter Hess, Ryan Kelly och Mick Rossi.

… har du sett världen/En musikföreställning om Malmö och Mikael Wiehe/Malmö Live


Från dansk ”skidderöv” till uppburen folkhjälte 

Det är ett klart vänsterperspektiv i denna ojämna uppsättning och varför låta en kvinna spela Mikael som barn och vuxen? Det framställs inte tankfullt. Istället kunde en Man säkert gjort Mikaels uppväxt mer trovärdig och levande. 

Sissela Benn kämpar på med keps och kortbyxor, fast nedtonad i sin komik, vilket stämmer bra med rollerna. Bäst är hon som Mikaels dotter och då Sissela minns när hon fick Mikaels autograf.

Edda Magnason 
sjunger och spelar piano klanderfritt men gör inte så mycket av Mikaels sånger. Likadant med Mikael Wiehe som bara står rakt upp och ner och mer eller mindre deklamerar sina låtar. Här undrar jag hur regissören Philip Zandén har tänkt? Allt är upplagt som en vanlig konsert med Mikael. Inget fel i det men kunde man inte lagt in mer dramatik och nerv i föreställningen? Nu sitter man mest och väntar på att något ska hända.

Dramaturgiskt är det ointressant. Förutom nostalgiska filmsnuttar av gamla Malmö är det stiltje på scenen och varför visas Malmöfilmer när det talas om Mikaels så entusiastiska författartripp till Paris?

Filminslaget av Malmödemonstrationen då vänsteraktivisten Showan blev knivhuggen ger ett felaktigt sken av att Malmö och resten av Sverige är nerlusat med nazister. Enligt SÄPO finns det ett hundratal i hela Sverige. SÄPO fastslår att det största hotet idag är våldsvänstern och de radikala islamisterna. Men inte ett ord om detta i denna så vänstervridna uppsättning. 

Då Mikael talar om sin förlust av sina föräldrar och Björn Afzelius blir det föreställningens känsligaste scen och en av höjdpunkterna. 

Fast det allra bästa är när Malmö SymfoniOrkester under ledning av dirigenten Marit Strindlund får Mikales sånger att blomma ut i starka och kraftfulla arrangemang. Till sin hjälp har de Jonas Nydesjö, Anna-Lena Laurin, Calle Rasmusson, Olov Helge och Ann-Sofie Söderqvist arrangemang och bearbetningar. Där fick jag en flashback till 1984. Då var jag med i Husets kör i Malmö. Tillsammans med Mikael sjöng vi hans sånger inför en entusiastisk publik. 

MEDVERKANDE Malmö SymfoniOrkester, Mikael Wiehe, Sissela Benn, Edda Magnason, REGI Philip Zandén, DIRIGENT Marit Strindlund, MANUS Fredrik Ekelund, BILD- OCH FILMPRODUCENT Magnus Gertten, ARRANGÖR/MUSIKALISK BEARBETNING Jonas Nydesjö, ARRANGÖRER Anna-Lena Laurin, Ann-Sofie Söderqvist och Calle Rasmusson.

Schlagt sie tot!/Om reformatorn Martin Luther/Urpremiär på Malmö Opera.


Få ljusglimtar om Martin Luther! 

När parhästarna, regissören Peter Oskarsson och scenografen Peter Holm, är igång brukar det vankas stordåd, men här har de gått bet!  

På papperet låter det spännande. En nyskriven opera om reformatorn och munken Martin Luther. Av det dansksvenska paret Bo Holten och Eva Sommestad Holten. Intressant ämne men faller inte i så god jord. Här fattas den dramatiska nerv som måste till för att hålla operan levande. Varken texten eller musiken uppbådar ett sådant intresse, för att hålla en fängslad i tre timmar. Även om vi får delar av Martin Luthers eget komponerande.

Hela första akten är mörk och tung. Här finns för många personer att hålla reda på samt en för komplex text. Den svaga ljussättningen gör att man har svårt att hålla huvudet uppe och bli riktigt engagerad. Därtill sångare som knappt hörs över rampen.

Dirigenten Patrik Ringborg blir mer intressant att se på då han mästerligt och med full inlevelse dirigerar sina musiker och sångare. 

Musiken är mestadels lika tung som dramat men där finns ljusglimtar. Som när bleckblåset och körerna kommer in. Körerna lyfter operan och det blir mer luftigt och hörvärt. Annars är det en ganska så tråkig musik som Bo Holten komponerat. Fast det blir nog så om man ska skriva musik till Martin Luthers koraler. 

Bland solisterna gör basbarytonen Dietrich Henschel som Martin Luther ett gediget arbete. Hans röst hörs också för det mesta. Även tenoren Thomas Volles som Melanchton gör en berömvärd insats.

Koreografen och butohdansaren Caroline Lundblad/Frauke har gjort en annorlunda koreografi som man reagerar och blir nyfiken på. Det är fascinerande att se hur dansarna virvlar fram på scenen och blir ett med dramat.

Peter Oskarson skapade teaterhistoria under sin period som regissör för Skånska Teatern, i Landskrona. Liksom scenografen Peter Holm. Fast här blir jag inte så imponerad av de båda. Jag saknar de snillrika scenlösningarna och den fantasifulla scenografin.

En liten flicka längst fram på rampen slår igång dirigenten i andra akten.
Hon figurerar även i andra scener som någon slags övervakare av händelseförloppet.
Jag slås direkt av likheten med Greta Thunberg, där man helgonförklarar ett barn. Här gör sig vår tid påmind, lika farligt och dumdristigt, nu som då. Vi är fortfarande fast i stela tankebanor, utan vilja till förändring.  

malmo_opera_-_schlagt_sie_tot_59
Fotograf:Jonas Persson Musik: Bo Holten
Libretto: Eva Sommestad Holten
Översättning till tyska: Jana Hallberg
Dirigent: Patrik Ringborg
Regi: Peter Oskarson
Scenografi & kostym: Peter Holm
Ljus: Per Sundin
Medverkande: Dietrich Henschel, Thomas Volle, Jakob Högström, Reinhard Hagen m fl, Malmö Operakör och barnkör, Malmö Operaorkester

Flashdance The Musical/One and Only Musical Teater, Musikhuset Aarhus


MMM
En orgie i explosioner

Det är hög stämning och fullsatt på Musikhuset i Aarhus i Danmark. Fast musikalen blir inte riktigt den hit jag hade väntat mig.

Ljudet verkar inte rätt inställt men det låter bättre ju längre föreställningen varar.
Till tonerna av de låtar vi känner från filmen dansar ensemblen fram och speciellt då Sicilia Gadborg som Alex Owens. Hon förkroppsligar huvudrollsinnehavaren som så gärna vill bli professionell dansare. Fast då Sicilia dansar och sjunger hitlåten, What A Feeling, berör den mig inte på det sätt som den borde. Det är alldeles för snällt framfört. Inte alls så utmanande och sexigt som det bör vara. 

Just nu finns det två Gadborg på Danmarks scener. Sara i Ghost och så Sicilia här. Båda systrarna är härligt begåvade artister.

När det gäller själva uppsättningen så verkar Philip Zandén inte fått helt grepp om musikalen. Det är mycket utanpåverk och lämnar en mestadels oberörd.

Allt sker i en enda röra med starkt ljud, häftig ljussättning och en handling som flimrar förbi, fast utan att stanna upp och fördjupa karaktärerna. Inte ens Silas Holst är så intressant som han brukar vara. Alla artisterna är duktiga, men jag finner inte det där extra, som man vill minnas, då man lämnar föreställningen. Förutom när Gina Maria Hudson agerar sexigt och sjunger fantastiskt i Manhunt. Då blixtrar det till!

Det är pompöst och färgglatt men man dansar inte ut eller är upprymd efter föreställningen. Flashdance var en superhit på bio 1983. Jag tror det är dax att se om den! 

 

Medvirkende: • Alex Owens: Sicilia Gadborg • Nick Hurley: Silas Holst • Harry: Robert Hansen • Mrs. Wilde/Louise: Nastja Arcel • Hannah Owens: Ditte Gråbøl • CC: Jimmy Jørgensen • Joe/ensemble: Morten Kjeldgaard • Gloria: Rikke Hvidbjerg • Tess: Tara Toya • Jimmy: Emil Birk Hartmann • Kiki: Gina Maria Hudson • Andy/ensemble: Martin Gæbe • Bud/ensemble: Steffen Hulehøj • Balletdanser/ensemble: Hannah Ohlsson & Robert Thomsen • Swing/ensemble: Kirsty MacDonald & Vegard Kristiansen • Ensemble: Elise Ruusunen, Linnea Stenbeck, Patricia Tjørnelund, Emelie Lissmatz Johnson, Andrea Schirmer & Patrick Terndrup
Det kreative hold: • Instruktør:​​​​​Philip Zandén • Koreograf:​​​​​Tim Zimmermann • Scenograf:​​​​​Benjamin la Cour • Arrangør/Executive Music Producer:​​Joakim Pedersen • Producent:​​​​​Rikke Lange • Executive Producer:​​​​Jesper Winge Leisner

Tiden och insiktens triumf/barockopera av Händel och med Concerto Copenhagen


Detta stycke hade urpremiär 1707 och det märks. Det är så mossigt och långsamt att  man får anstränga sig att hålla sig vaken. Däremot är barockmusiken av Händel klart njutbar.

På scenen är det inte opera i egentlig betydelse utan vad man kallar oratorium. Opera i konsertant format och ganska så stillastående och obegripligt i denna uppsättning.

Fyra sångare samsas om uppgiften att försöka förklara vad livet går ut på. Genom att mestadels röra sig i slowmotion framförs dramat tillsammans med dansare och statister.

Visst är sångarna otroligt välsjungande fast musiken är den stora behållningen.

Med den vitala dirigenten Lars Ulrik Mortensen, som även spelar cembalo, skiftar Concerto Copenhagen i dur och moll.  Personligen föredrar jag dur då stämningen stiger i orkesterdiket.

Det Kongelige Teater gästspelar på Malmö Opera endast två föreställningar och det är helt rätt tänkt. Mer än så orkar nog inte Malmöborna med. 

Regi Ted Huffman, Scenografi Andrew Lieberman, I rollerna Mary Bevan, Caitlin Hulcup, Sonia Prina och Joshua Ellicott, Dirigent Lars Ulrik Mortensen, Concerto Copenhagen och Det Kongelige Teater. Gästspel på Malmö Opera den 18 april.

Ghost/Musikal på Tivoli i Köpenhamn


MMM
Bombastiskt och kraftfullt

1990 års stora filmsuccé med Patrick Swayze och Demi Moore är nu musikal på de stora scenerna. Här på Tivolis konsertsal dundrar det på och med så hög volym så man undrar om de ska spränga högtalarna. Kanske var det olycksfall i arbetet denna premiärkväll i Köpenhamn?

Själva storyn om ungdomarna som blir förtjusta i varandra och flyttar tillsammans är ganska så tunn. Här hade man kunnat stryka rejält i manuset.

Scenografin är fantastiskt påhittig med de stora lerkrukorna som belyses fantasifullt.

Runt omkring och i dessa gigantiska krukor utspelas kärleksdramat. Frederikke Vedel och Mikkel Moltke Hvilsom spelar de unga tu, Molly och Sam, och de gör det med bravur. De sjunger också underbart vackert.

När lyckan är som bäst så inträffar det som inte borde hända. Sam blir skjuten och dör, men det är också här som musikalens kärna utkristalliseras. Sam kommer tillbaka som spöke och vill rädda sin Molly, men hur ska Sam nå fram till henne när han är död? Det ska inte avslöjas här men många minns det säkert från filmen.

Sara Gadborg, som spelar mediet Oda Mae Brown kommer till hjälp och hon gör det med besked. Hon är kvällens stora stjärna! När Sara lever ut i sitt agerande och sång så lyfter hela scenen. Här finns de intressantaste scenerna och Sara är oerhört komisk i sin framtoning. Kvällens längsta applåder gick till Sara och hennes ensemblenummer!

Det är främst i andra akten som man blir engagerad. Den första akten har alldeles för långa transportsträckor och intresset dalar för vad som händer på scenen. Fast hela ensemblen agerar väl och rollerna är helt rätt besatta. Härliga dansnummer och säker sång framhäver deras begåvningar.

Instruktør og koreograf Tobias Larsson
Scenograf Rikke Juellund
Lysdesign Mathias Hersland
Lyddesign Jonas Jørgensen
Medvirkende Frederikke Vedel, Mikkel Moltke Hvilsom, Johannes Nymark, Sara Gadborg, Jesper Asholt, Joachim Knop, Mikkel Vadsholt, Christina Elisabeth Mørkøre, Astrid Højgaard Lundgreen, René Wormark, Yasmin Elvira Steenholdt, Jonas Suurballe Christensen, Oliver Aagaard-Williams, Asbjørn Hagen, Robert Thomsen, Mike Gamble, Lea Palme Skriver, Elina Westberg, Rasmus Grandt, Caroline Gustafsson, Linda Holmgren og Anna Solberg.

 

 

Komedi på en bro/Operaverkstan


Mer tragiskt än underhållande 

Operaverkstan har tagit på sig uppgiften att spela ett antal kammaroperor från 1900-talet. Nu har turen kommit till Bohuslav Martinů. Det är med blandat resultat. 

Namnet till trots så är kortoperan inte direkt komisk.
Fem personer vill passera bron mellan öst och väst. Väl på bron får de besked att de har ogiltigt pass. Gränsvakterna vill inte låta dem passera till den andra sidan. Häri ligger dramats nerv. 

Paula Sjöblom
 har byggt en realistisk scenografi och fått fram en stämning av det kalla kriget.

Sångarna ska hålla spänningen vid liv och de gör vad de kan tillsammans med de fyra musikerna på scengolvet. Men då musiken inte tar tag i en så blir inte dramat så intressant.

Man har velat ha med de klassiska comedia dell’arte-figurerna i gestaltningen. Men för det krävs komiska aktörer som kan bemästra dessa figurer.

Nu blir det en stunds tankeväckande teater som kan passa in som lunchopera. Nog så viktigt för att förstå hur absurd byråkrati kan ta sig i uttryck. Om inte annat hur det var innan muren föll i Berlin.

Fotograf: Jonas Persson
Premiär 23/3. Musik o libretto; Bohuslav Martinů. Bearb, övers o regi: Maria Sundqvist. Scenografi Paula Sjöblom. Kostym Leif Persson. Ljus: Johanna Svensson. I rollerna Helena Magnusson, Nils Gustén, Sebastian Durán, Maria Sanner, Ola Simonsson m fl