En skymf mot operakonsten!
Detta är något av det mest sinnesrubbade jag sett då det gäller opera. Jag frågar mig flera gånger; vad ska det här föreställa? Har regissören Simon Steen-Andersen över huvud taget tänkt vad han vill eller vill han bara visa med sin makt vad han kan åstadkomma?
Det börjar med den välkända scenen från Mozarts Don Giovanni då stengästen kommer på besök hos Don Giovanni och sjunger sin hämndaria. Nog så gott men tyvärr förstår inte regissören att man dränker inte operasångarna med dundrande musik. Efter att Don Giovanni försvunnit ner till helvetet befolkas scenen av flera av de mer kända solisterna från operavärlden. De ingår i ett konceptliknande äventyr som möjligtvis kan roa dagisbarn.
En stor del av handligen är filmade inslag från Det Kongelige gamle scen där både regissören och solisterna springer runt i diverse vrår och försöker göra sig lustiga, men det faller platt ner som en pannkaka.
Simon Steen-Andersen vill försöka vara modern och tror att med öronbedövande musik kan man nå de yngre till operahuset; jag tror tvärtom efter att ha sett detta fiasko. Här finns inte tillstymmelse till nytänkande, uppfinningsrikedom eller spännande scenlösningar. Det är enbart töntigt och på en pubertetsnivå som inte ens är rolig.
Det framförs på ett imbecillt och ointelligent vis som tröttar åskådaren: jag förstår mycket väl varför det inte var paus i den två timmar oerhört ansträngande uppsättningen: i så fall skulle säkert större delen av publiken lämna operan.
Foto Camilla Winther
I samarbejde med Opéra national du Rhin. Koncept, re-komposition og iscenesættelse: Simon Steen-Andersen, Dirigent Bassem Samir Akiki, Det Kongelige Kapel, Det Kongelige Operakor, Ictus. Medverkande sångare Fanny Soyer, Siphokazi Molteno, Cody Quattlebaum, Damien Pass, Fredrik Bjellsäter, Geoffroy Buffière.
MÅNSSONSKULTUR.SE 