Top Gun:Maverick/Film


MMM
Spännande och engagerande men når inte upp till originalet.

Här finns inte den musik som så starkt i i ettan signalerade att här har vi en storfilm, där musiken spelar en stor roll. Fast en storfilm är det som ska ses på bio.

Det är 40 år sedan Top Gun gjorde storsuccé över världen och Tom Crusie blev det stora filmnamnet. Nu när man ser honom ser han nästan lika ung ut, fast han snart ska fylla 60 år!

Det är samma producent, Jerry Bruckheimer som har väntat på denna uppföljare sedan den första hade premiär, regissören – Joe Kosinski – är ny då den förra Tony Scott är död, filmen tillägnas honom.

Handlingen är densamma men den skillnaden att piloten som Cruises karaktär flög med och som dog har nu en son som blivit flygare. Mellan dem blir det en intern strid som inte ska avslöjas här.

Vilken tur att Tom Cruice bromsade att filmen inte släpptes under pandemin. Då hade de som ser den på bio nu inte förstått vad de gick miste om.

Detta är en riktig biofilm med fartfyllda flygscener och en spänning där man håller andan stundtals. Att se den på TV skulle vara förödande. Bor ni i Malmö så är Nordisk films biopalats att rekommendera med dess utfällbara stolar där man även kan ligga ner. Helt underbara och njutningen blir total.

Operation Mincemeat/Film


MMM

Spionthriller med verklighetsbakgrund

Det är 1943 och man måste lura Hitler att man ska landstiga i Grekland istället för Sicilien, vilket är målet för de allierade.

Det börjar som ett pratsamt drama där platsen är mer på kontor än på några andra mer intressanta platser. Men då operationen ska tas i bruk på allvar så startar också både spänningen och handlingen på allvar.

Själva landstigningen på Sicilien måste planers minutiöst om man inte ska väcka nazisternas uppmärksamhet. En död man får spela huvudrollen som en budbärare med hemliga falska dokument.

Med skådespelare som Colin Firth i täten så borgar detta för ett drama som höjer sig över flera krigsberättelser genom sin snillrika dramaturgi. Man är fängslad filmen igenom. Att detta har hänt i verkligheten gör säkert sitt till för att intresset är på topp.

Regi John Madden, I rollerna: Colin Firth, Matthew Macfadyen, Kelly Macdonald m fl

Memory/Film


MMMM

Som alltid när Liam Neeson är med i en film så blir det välgjort och intressant. Här som den alzheimersjuka kontraktsmördaren som har fått nog av att döda.

Nu har han fått ett uppdrag där det ingår att döda ett barn. När han upptäcker det vill han sätta stopp för sitt kontrakt, men det innebär även att hans eget liv är i fara.

Här handlar det om något så otäckt som Trafficking där det högst upp i hierarkin i samhället sitter personer som försvarar och bedriver detta. Detta kan inte Alex Lewis – Liam Neeson – acceptera. FBI har koll på läget men de handlar inte tillräckligt snabbt, vilket gör att de fulaste fiskarna simmar fritt.

Alex slits med mellan samvete och att hans minne börjat svika honom. Nu är det tabletter och att skriva på armen som gäller. Hans bror har redan hamnat i slutskedet av sin alzheimer.

Alex minne sackar ner och han börjar få ont om tid att likvidera de personer som förpestar världen med sina vidriga sätt att utnyttja flickor för prostitution.

Men trägen vinner som det heter och Alex uppdrag fortskrider i sanningens tjänst. Även om det inte alltid är helt rätt enligt samhällets värderingar.

Regi Martin Campbell, Skådespelare Liam Neeson, Monica Bellucci, Ray Stevenson, Guy Pearce, Josh Taylor m fl

Rebell/Bok av Rahaf Mohammed


Man blir både förbannad och ledsen när man läser denna bok, men det goda är att kvinnan i den sanna berättelsen klarar sig med livet i behåll.

Det här är på riktigt och förekommer 2022. Det är inte riktigt klokt! Längre än så här har vi inte kommit då det gäller kvinnans frigörelse i de muslimska länderna. Eller i de europeiska, där våra regeringar godkänner islams kvinnoförtryck. Skamligt är ordet! Våra politiker spär på med att ge islamska samfund bidrag. Därigenom fortsätter förtrycket!

Rahaf bor i en av de rikaste familjerna i Saudiarabien tillsammans med sin familj, där hon och hennes två systrar är strikt hållna, efter islams kvinnoförnedrande regler. Ingen flicka eller kvinna får lämna hemmet utan beskyddare, vilket ofta är Rahafs två brödrar. Flickorna får inte heller lämna skolan ensamma innan någon har hämtat dem för hemfärd.

Väl hemma får flickorna inte teckna, sjunga eller skoja, det är haram, alltså förbjudet enligt Islam. Däremot så får hennes bröder bete sig hur de vill och klä sig i jeans och andra västerländska kläder. Flickorna ska vara inpackade i stora tygsjok där enbart ögonen syns. Klär de sig fel så väntar stryk från bröderna eller någon annan man som sett dem visa någon hud eller eller om de skrattar och tjoar. Kvinnan ska hållas strikt. Inte synas eller höras.

Det är detta som gör att Rahaf som artonåring bestämmer sig för att fly från Saudiarabien. Hon kan inte leva som fånge insnärjd av alla män som trycker ner henne så fort de får ett tillfälle. Inte ens hennes familj står upp för henne. Hennes moder lär flickorna att de ska vara underdåniga och behagfulla för männen, så att de kan gifta sig tidigt.

Rahaf börjar söka över internet för en flyktväg ut ut landet. Hon får tag i ett kontaktnät som vill hjälpa henne fly till Australien. Rahaf ser sin chans då familjen ska på en utlandsresa.

Vad som händer sedan är så spännande och gripande att jag pendlar mellan gråt och förtvivlan. Rahaf får verkligen kämpa för att få hjälp under sina försök att inte återvända till Saudiarabien och sin familj. Fast de är henne tätt i hälarna. Men FN kommer till undsättning.

Den här boken är ett bevis på hur obehagligt gammelmodigt och efter sin tid Saudiarabien är. De har fastnat i ett förlegat och rått kvinnoförtryck som tar sig i uttryck genom Islams förlegade lära. Som i alla de muslimska länder som präglas av Koranens regler.

Detta är något som borde fördömas av hela västvärlden. Tyvärr har flera länder gjort sig beroende av oljan och vågar inte uttala sig emot Saudiarabien eller islams vanstyre, det som klassar kvinnan som en icke existerande individ.

Eiffel/Film


MMM

Ett berörande romantiskt drama


Här får vi berättelsen om proletären och ingenjören Gustave Eiffel. Han har nyligen ritat Frihetsgudinnan och blivit rejält hyllad för detta. Med sina medarbetare tänker han uppföra Eiffeltornet lagom till Världsutställningen i Paris 1889.

Men innan dess en kärlekshistoria som är både ljuvt romantiskt samt gripande tragisk.

Filmen är traditionellt berättad men det gör den ännu mer sevärd. Romain Duris som Gustave Eiffel är som klippt och skuren för rollen. Hans engagemang som Eiffel är bara det värt biobiljetten. Emma Mackey kommer inte långt efter som hans unga förälskelse. Tillsammans får vi följa dessa bådas livsöde.

Hela berättelsen om hur Eiffeltornet skapas och byggs upp är oerhört fascinerande att ta del av, liksom hur livet levdes och flöt på i Paris i slutet av 1800-talet.

En film som både engagerar och framkallar alla slags känslor, där intet öga är torrt.

Regi Martin Bourboulon. Medv Romain Duris, Emma Mackey, Pierre Deladonchamps, Alexandre Steiger m fl.

En annan värld/Film


MM

Ett krisartat äktenskap men även om moral i arbetet.

Det här är en typisk fransk film, det snackas och snackas och snackas, så man blir trött i huvudet att se på dessa extrema närbilder av skådespelarna.

Många filmare verkar inte ha förstått att då man filmar digitalt i 4K så syns allt i ansiktet. Inte alltid så kul att sitta och se på. Likadant är det med smink, de sminkar som förr fast det idag ser alldeles kletigt ut, istället för att ansiktet ska se fräscht ut.

Men nu till denna erbarmligt tråkiga film där ett par valt att skiljas för att mannen arbetar för mycket och är sällan hemma. Det ältas i det oändliga med deras respektive advokater. Som om inte det var nog har de en son som hamnat i en psykos.

Mannen som har ett stort ansvar för den fabrik där han arbetar ska även försöka medla med sina underchefer då ett stort antal av de anställda på golvet måste gå. Ekonomin räcker inte till tycker hans chef i USA.

Dessa kriser på alla håll och kanter löses så småningom och främst genom att mannen får ett uppvaknande om sin situation i livet som han vill förändra. Men innan dess har man förgåtts av tristess.

Regi Stéphane Brizé. Med: Vincent Lindon, Sandrine Kiberlain, Anthony Bajon, Marie Drucker m fl

Så som i himmelen/Malmö Opera


MMM

Från pekoral till upplyftande

Det börjar trevande och gör nästan anspråk på pekoral och buskis. Men med Gabriellas sång i slutet av första akten så lyfter allt!

Det kan vara förödande att överföra film till musikal. Denna uppsättning svajar regimässigt. Första akten får ett löjets skimmer över sig, då inte det allvarliga budskapet kommer fram. Här är det nästan Åsa-Nisse-stämning över karaktärerna och handlingen.

Det är först när Rolf Lydahl (som prästen Stig) sjunger sitt första solonummer, framför ett gigantiskt och hotfullt kors, som det tar tag i mig. Där har regissören Edward af Sillén fått fram vad manuset handlar om. Likaså när Jenny Holmgren sjunger Gabriellas sång. Då kommer känslorna fram om det väsentliga i musikalen.

I andra akten blir det mer fart på vad innehållet handlar om. Förlåtelse och att våga älska sig själv, samt inse att det finns ingen synd. Synd är något som prästen pådyvlar församlingen, istället för glädje och Jesus uppståndelse.

Handlingen i korthet, Den världsberömda dirigenten Daniel Daréus har återvänt till den by han växt upp i. Den finns i de norrländska skogarna, dit han kommer utsliten och med ett stort behov av vila. Han har köpt ett gammalt missionshus där han inskaffar ett piano.På platsen finns en kyrkokör som vill ha hans uppmärksamhet. Tveksamt tar han sig an kören, men då Daniel är ute efter att finna tonen i människorna vill han se om det kan ge resultat. Med sitt piano och gemensamma övningar ser han med stor glädje att människorna i byn växer och utvecklas. Detta leder till en körtävling i Wien. Men innan dess får Daniel utså både misshandel och förnedring. Främst från en inskränkt och svartsjuk Man. Men även en av körmedlemmarna som tror på; jag fattig syndig människa som inte glädjas skall.

Det som sedan händer kan beskrivas som ett mirakel. Det är också då och med hela Malmö operaorkester och kör, samt Dirigent Anders Eljas, som taket lyfter hos Malmö Opera. Helt underbart och fantastiskt, vilket kulminerar i fullkomlig triumf. Jag rörs till tårar och glädje om vartannat.

Scenografin av Kim Witzel är enkel men fungerar. Koreograf Per Magnus Andersson har sett till så att de medverkande sångarna rör sig på ett förtjänstfullt vis. Det gungar och sjungs som om de skulle vara med i Svensktoppen!

Det är främst Fredrik Lycke och Rolf Lydahl som imponerar skådespelarmässigt. Även om de båda sjunger strålande är det deras karaktärer som etsar sig fast hos mig. De spelar på liv och död, vilket hela musikalen handlar om. De andra medverkande kämpar tappert med. Helandet måste fungera för alla inblandade. .

Foto: Jonas Persson

Manus Kay och Carin Pollak. Musik Fredrik Kempe. Sångtexter Carin Pollak & Fredrik Kempe. Regi Edward af Sillén. Scenografi Kim Witzel. Koreografi Per Magnus Andersson. Medverkande Fredrik Lycke, Ester Hedlund, Jenny Holmgren, Rolf Lydahl, Erik Gullbransson, Åsa Fång, Johan Charles m fl. Malmö operaorkester och kör. Dirigent Anders Eljas. Malmö Opera 30/4.

Foto Johnny Månsson

Carin och Kay Pollak i mitten är rusiga av glädje av det överväldigande applådtacket.

Mitridate/Malmö Opera


Partituret vinner över librettot.

Redan som 13-åring skrev Mozart denna fantastiskt njutbara musik. Det är också musiken som gör att man orkar med allkonstverket.

Scenen är mörk och sångarna placerade längst bak vilket gör det svårt att höra sången. Mest ljus är på orkestern med den fenomenale dirigenten Lars Ulrik Mortensen, som också spelar cembalo. Lars har ingen svårighet att dirigera de lyhörda musikerna, fast han trakterar cembalon samtidigt.

Skånes dansteater kommer ut ur något som ser ut som en jättevagina. Dansarnas kroppar är ljuvliga att se på där de rör sig i ultrarapid. Det ger ett sagans skimmer som stämmer väl med den pubertala texten.

Sångmässigt är det värre med denna premiär som fick flyttas från skärtorsdagen till den 18 april då två sångare insjuknat. Inhopparna är placerade i orkesterdiket framför ett notställ medan rollerna gestaltas scensikt av två dansare. Hela operan påminner mer om ett konsertant uppträde än en scenisk version. Någon regi är det svårt att skönja. Den har koreografen Fernando Melo lagt beslag på. Det är också dansarna som stjäl uppmärksamheten. Sångarna är mer som stenstoder, väl förankrade på scenen där deras röster knappt bär fram till tredje raden. Man förstår inte riktigt om de har så svaga röster eller om det handlar om felplaceringar på den stora scenen.

Som en studie av Mozarts förstlingsverk är detta stycke intressant, men annars påminner det om gästspelet som Det Kongelige Teater gjorde 2019.

Foto Miklos Szabo

Musik W A Mozart, Text: Vittorio Amedeo Cigna-Santi, Kreativt koncept: Fernando Melo, Ralf Pleger, Alexander Polzin, Dirigent och cembalo Lars Ulrik Mortensen, Regi Ralf Pleger, Scenografi & kostym Alexander Polzin, Koreografi Fernando Melo, Biträdande regissör Émilie Rault.
Medverkande Elisabeth Einarsdottir, Emöke Baráth, Morten Grove Frandsen, Sarah Aristidou, Sebastian Monti, Timothy Augustin, Sophie Haagen, Concerto Copenhagen, Dansare från Skånes Dansteater, Malmö Operakör
Malmö Opera i samarbete med Det Kongelige Teater

Sundown/Film


MMMM

Starkt om utanförskap

Den här filmen är svår att förklara, mer än att det är ett måste för den filosofiskt sinnande.

Tim Roth spelar en alienerad person som med sin syster (Charlotte Gainsbourg) och hennes barn är på en semester i Acapulco. Han är helt frånvarande då de möts av budet att deras moder dött. Systern med barn flyger hem men Neil väljer att stanna kvar.

Sundown är en film om existentiella frågor vilket gör den verkligt intressant. Vad är det Neil vill med sitt liv och varför väljer han att stanna kvar i Acapulco ? Har han kommit till insikt om att livet kan bara levas en dag i taget och att pengar inte spelar någon roll längre? Neil är nämligen på väg att ge upp en stor förmögenhet som kommer i hans väg.

Att ha en kvinna att ha sex med, sitta i solskenet vid havet och dricka öl kan låta torftigt, men man förstår att för Neil är det frågan om så mycket mer. Han vill inte bli besvärad av sin omgivning utan bara göra det som känns rätt för dagen.

En mycket tankfull film som är värd att se flera gånger. Både för huvudrollsinnehavarens superba prestation om frågorna, Vem är jag, vad har jag gjort med mitt liv och vad vill jag göra resten av mitt liv. Se den och förundras!

Regi Michel Franco, Skådespelare Tim Roth, Charlotte Gainsbourg, Samuel Bottomley, Monica Del Carmen, Iazua Larios m fl.

Dag för dag/Film


MM

Denna Sven Wollters sista film blev tyvärr inte hans bästa, men nog så bra karaktärsmässigt, då han sällan misslyckades med de roller han levererade.

Det är en ganska så ordinär berättelse som inte gör mycket väsen av sig, även om Marianne Mörck som Rut försöker, på alla tänkbara sätt, att få uppmärksamhet.

Svens karaktär Malte har bestämt sig för att åka till Schweiz för att ta livet av sig. Hans vänner på äldreboendet vill absolut följa med på Maltes sista resa. En städare får vara deras uppasserska och hjälpreda.

Färden går i en husbil som körs av vårdaren Katrin, här spelad av Martina Haag, som också medverkat till det tunna manuset.

Visst är det lite småkul här och där men det mesta dras i långbänk och autopiloten är inkopplad. Thomas von Brömsens dementa proggare är träffsäker, men det blir lite för mycket med hans ålderdomliga vänsterrepliker.

Det är inte svårt att lista ut vad som ska hända och detta går säkert hem i stugorna. Underhållande för stunden, men glömd imorgon.

Regi Felix Herngren, I rollerna Martina Haag, William Spetz, Marianne Mörck, Peter Magnusson, Tomas von Brömssen och Sven Wollter.