Lakmé av Lèo Delibes/Malmö Opera


Njutningsfull sång i trist opera

Inte svårt att förstå varför denna opera är så sällan spelad. Inte mycket händer på scenen och nästintill konsertant, samt mörk och dyster scenografi. Sömnvarning!

En duktig koloratursopran (Svetlana Moskalenko) är behållningen men det räcker inte i tre timmar. Handlingen är så banal så den orkar jag knappt återge. Man möter kvinna, Öst är öst och Väst är väst. Aldrig de förstå varandras kulturer eller religioner. Man försöker applicera det i nutid. Bättre att man stoppar tillbaka operan i den malpåse där den kom ifrån.

I andra aktens öppning rycks man med i den underbart roliga körens sång och uppträdande. Mer sådant hoppas jag på, men nej, vi åker åter tillbaka till det trista och ointressanta förloppet som utspelar sig i det koloniserade Indien i mitten på 1800-talet.

Malmö Opera har resurser till att göra riktigt bra och underhållande föreställningar. Men det här var en rejäl felsatsning på alla sätt och vis.

lakme_mb-4922
Lakmé – Svetlana Moskalenko; Gérald – Leonardo Ferrando.
Foto Mats Bäcker
Musik Léo Delibes, Libretto Edmond Gondinet och Philippe Gille. Regi Nicola Raab, Scenografi Anne Marie Legenstein. I rollerna Svetlana Moskalenko, Leonardo Ferrando, Taras Shtonda, Matilda Paulsson, Julie Mathevet, Laine Quist, Jakob Högström, Maria Streijffert m fl. Malmö Opera. Premiär 7.10

Annonser

Charlotte Johannesson/Malmö Konsthall


Äntligen får Charlotte Johannesson det utrymme som hon förtjänar

Det största rummet har vikts åt Malmökonstnärinnan som här får vika ut sig med sin digitalgrafik och textilier. Det har blivit mycket passande i konsthallen med dess stora vita väggar och strålande dagsljus.

Det är en fröjd att vandra bland Charlottes verk vilket får mig att minnas alla de tillfällen då jag fått se dem när de gjordes. Åren går och vi med dem. Det illustrerar Charlotte på ett humoristiskt vis med sin senaste skapelse med gubbarna som promenerar.

Charlottes tidigare textila arbeten och med digital teknik och datorgrafik finns också att beskåda. Man inser hur fort tiden har gått då man ser hur man arbetade på de tidiga datorerna.

Med sin man Sture revolutionerade de världen med sina då nyskapande verk med en av de första Appledatorerna. Ta chansen att upptäck och utforska en konstnär som fortfarande är på väg.

fullsizeoutput_2daf

The Sound of Music/Musikal på Nöjesteatern


MMM

Underbara sångare i klassisk musikal

Nöjesteatern slår på stort och sätter upp tidernas mest älskade musikal. Rollerna är fyllda med härliga stämmor och en fantastisk barnensemble.

Filmen sitter hårt på näthinnorna och det är svårt att frigöra sig från dess storslagna scener. När Elisa Lindström som Maria sjunger, När bergen får liv är det av musiken, så saknar jag  utlevelse och engagemang. Denna klassiska sång framförs alldeles för tafatt. Maria Lindström är annars trovärdig i sin rolltolkning. Hon sjunger fint och klart i alla sina sångnummer.

Scenografin ger ett intryck av lågbudget och amatörspel. Det förstärks av att det är inspelad musik. Arrangören och dirigenten Björn Claeson trakterar flöjt, piccola, gitarr och mandolin. Dock icke synlig för publiken.

Man har verkligen lyckats med att välja rätt barn, då det är en konst. Alla är mycket levande i sina roller. Så är även Abedissan, men det blir tokigt med en så ung kvinna i den rollen. Här krävs auktoritet och livserfarenhet för en sådan roll. Men Eva-Lotta Hultman har en bedårande stämma.

Anders Aldgård gör sin vanliga krumelur och det är alltid skojigt när han kommer in. Här måste tilläggas den förnämliga regin av nämnda herre. Det händer något hela tiden på scenen. Inget stillastående utan fart och fläkt.
Christopher Wollter som Kaptenen gör vad han ska och det är gott nog. Synd bara att han inte har mer att sjunga. Sofie Lindberg, som hans tilltänkta fru, är underhållande och sjunger säkert.

En klart sevärd föreställning. Stämningen är på topp och man får sig en glad kväll.

som.jpg
Foto Isabell N Wedin
Musik av Richard Rodgers och text av Oscar Hammarstein II.
I rollerna: Christopher Wollter, Elise Lindström, Sofie Lindberg,
Anders Aldgård, Beatrice Järås, Björn Forsberg, Eva-Lotta Hultman.
Regi Anders Aldgård, Koreografi Siân Playsted

The Nile Hotel incident/Film


MM
Långsam så klockorna stannar

Som vinnare av publikpriset på årets Sundancefestival hade jag höga förväntningar då jag bänkade mig i salongen. Tyvärr är det här bara en trög sörja med ett försök att göra film noir 2017. 

Visst har The Nile Hotel incident viktiga budskap om korruption och förtryck i poliskåren i Kairo. Men berättelsen har ingen spänning eller nerv. Filmen makar sig sakta fram och tiden känns oändlig i biofåtöljen.

Vi får följa Major Noredin (Fares Fares) som mutad polis. Det är enda möjligheten för honom att kunna leva drägligt. Fares är som klippt och skuren till rollen som en obehaglig kommisarie som plötsligt vaknar upp och inte vill vara med längre.

Det som kunde ha blivit en naglebitande thriller har istället förpassats till de filmer man glömt när man lämnar biosalongen. Fast skådespelarna är mycket bra!

Regi Tarik Saleh. Medv Fares Fares, Mari Malek, Slimane Dazi, Hichem Yacobi, Yaser, Maher, Ahmed Seleem, Hania Amar.

Victoria & Abdul/Engelsk/Amerikansk film


MMM
Judi Dench i toppform!

Än en gång gestaltar Judi Dench drottning Victoria. Lika säkert som hon gjorde i Mrs Brown. Det räcker att Judi Dench visar sig på filmduken och man är fast.

I Judy Dench tolkning är drottning Victoria en frisinnad kvinna som känner sig trängd genom sin roll som drottning åt folket. Hon vill vara fri för att tänka och känna som hon vill.

Genom en händelse blir drottningen förtjust i en yngre muslim som kommer från Indien för att leverera ett mynt, som har en viss cerominell betydelse. Detta resulterar i att Abdul Karim stannar kvar med Victorias gillande. Men sedan kommer det tragiska, drottningen börjar studera islam och har inget emot att Abduls två fruar har heltäckande över hela kroppen, och även ansiktet.

Här borde regissören Stephen Frears varit mer vaken och lagt in en kritisk blick. Men är man politiskt korrekt så blir det så här det framställs.

Annars en stunds underhållning där även komiken fått sin plats bland lysande skådespelare. 

Regi Stephen Frears. Medv Judi Dench,Ali Fazal, Eddie Izzard,Adeel Akhtar,Tim Pigott-Smith,Jonathan Harden.

Wallmans/ Entourage/Cirkusbygningen


MMMM
Högklassig underhållning!

Årets höstunderhållning brakar loss ordentligt på Cirkusbygningen i Köpenhamn. Bara ett stenkast från Hovedbangården finner vi denna fantastiska underhållning. Man häpnar och överraskas av dessa unga men dock så säkra artister. De briljerar med sina röster och uttrycksfullhet. 

Rockstar är en enormt bra öppning med kända rocknummer som avlöser varandra.
Tribute hyllar flera av våra stora stjärnor som gått bort. Hallelujah av Leonard Cohen med fem sångare är riktigt stämningsfullt. Robert Lukian från Malmö överraskar med en häpnadsväckande röst. David Bowies Life on Mars, med tre dansare och piano samt solist är ett riktigt höjdarnummer! Likaså hyllningen till Glenn Frey med Eagles Hotel California. Urvalet är verkligen smakfullt.

I Put a Spell On You
sjungs och framförs suveränt bra av Robin Blomgren. Tillsammans med två otroligt viga akrobater. Man bara njuter av denna klassiker.
Figge von Wachenfeldt har producerat och arrangerat musiken. Det svänger till max!

Vi ska inte glömma Cirkuskonsterna som är på en hög nivå. Bokstavligt talat. Man tittar och undrar, hur klarar de detta. Dessa lindansare och akrobater slår nästan knut på sig själva.
Artisterna skojar med folk i publiken som fyller år. Man är lite fräcka med deras ålder då man väljer en låt som verkligen inte ger rättvisa åt deras ålder. Fast riktigt kul för oss som ser på och valt med glimten i ögat.

Elin Öhgren är en av de säkraste korten bland dessa duktiga artister men varför tala engelska som conferencier? Vi är ju i Danmark. Men det är radanmärkningar på en annars superb show. Vill man ha en helkväll så är detta att rekommendera.

 

fullsizeoutput_2cc0

fullsizeoutput_2cc2fullsizeoutput_2cbe
Robert Lukian
fullsizeoutput_2cd6fullsizeoutput_2cd2
Elin Öhgrenfullsizeoutput_2cd0
Nytt är tre scener vilket är välkommet och fungerar riktigt bra.
Foto Johnny Månsson©

Tillbaka till Montauk/Tysk/fransk film


MMM
Stellan Skarsgård glänser

Filmen öppnar med en närbild där Stellan sitter och läser ur en bok. Vi får se prov på skådespelarekonst på hög nivå, med inlevelse och känsla för sitt material. 

Stellan spelar succéförfattaren Max Zorn, bosatt i Berlin, men nu på en framgångsrik föreläsningsturné i New York. Max har sin kvinna Klara här men plötsligt så dyker en tidigare kvinna upp som Max haft ett förhållande med. Rebecca porträtteras i boken och är nu uppburen advokat i New York. Max känner att han måste bara få se henne igen. Motvilligt går Rebecca med på ett möte vilket får oanade konsekvenser för dem båda. Max förhållande men Klara sätts nu i gungning.

Volker Schlöndorff, mest känd för sin fantastiska filmatisering av Günther Grass roman Blecktrumman, har skapat en vuxenfilm om att leva i nuet. Men också dess bittra eftersmak. Om hur saker och ting ändras när vi åldras och om hur vi förhåller oss till dem.

Regi Volker Schlöndorff. Medv Stellan Skarsgård, Nina Hoss, Susanne Wolff, Niels Arestrup. Regi: Volker Schlöndorff. Medv Stellan Skarsgård, Nina Hoss, Susanne Wolff, Niels Arestrup.