Western Stars/Film


MMMM

Lysande Springsteen

Endast en dag visas den i Malmö. Det är en skandal på en så pass bra dokumentär.

I Bruce Springsteens lada i Colts Neck, New Jersey, med en väl avvägd akustik får vi vara med om en fenomenal konsert, med band och en stor stråkorkester. De tillför ett enormt lyft för Bruces låtar. Man såg att musikerna verkligen gillade vad de spelade.

Det är hela senaste plattan, Western Stars, som vi får höra, med Bruces tänkvärda mellansnack, om livet, kärleken och döden. Det slår mig att Bruce har bivit riktigt bra på att uttrycka sig, om man jämför med då han började som artist. Nu är han en mogen man om än med sina demoner. Om det delade han med sig i filmen. Hans fru sedan 30 år, Patti Scialfa har hjälpt honom genom livet och tillsammans har de tre barn.

Det är svårt att tänka sig att det kan bli bättre än det här. Alla arrangemang är  genomtänka och Bruces 13 låtar kommer verkligen till sin rätt i denna katedralliknande enorma lada. Patti Scialfa bidrar på sång och gitarr och Bruce har både regisserat och producerat. Tillsammans med regissören Thom Zimny och några andra producenter.

Bruce tackar en av sina inspirationsmusiker för detta album, Jimmy Webb. Men det här har eko även från andra artister, som Glen Campbell, hans Rhinestone Cowboy kom som extranummer och fungerade väldigt bra. Hela konserten känns och hörs som från ett svunnet -60-tal.

Det var njutningsfullt rakt igenom och perfekt utvalda musiker. De bidrog till att helheten blev musikaliskt klanderfri. 

Knives Out/Film


MMM
Kriminalmysterium i toppklass

Den mördade avslöjas direkt men vägen dit till vem som är mördaren är desto klurigare.

Den rika och berömda författaren Harlan Thrombey är knivmördad och hela familjen i det magnifika slottet där han bor är misstänkta. Pappans förmögenhet spelar en stor roll i uppklarnandet av brottet. Kvällen innan har man firat hans 85-årsdag.

Två klantiga poliser ska hålla förhören men mest nytta har de av sin mystiska medhjälpare, detektiven Benoit Blanc. Väl spelad av Daniel Craig. Här med en grötig sydstatsdialekt som gör att man glömmer att Craig spelat Bond. 

Man kan lätt tro att detta är en Agatha Christiedeckare då den har alla ingredienser för detta. Jag försökte vara smart men lyckades inte lösa vem mördaren är.

Härligt att se så många bra skådespelare och en del man inte sett på åravis, som Jamie Lee Curtis och Don Johnson. Liksom Christopher Plummer som spelar patriarken i huset. 

Regi Rian Johnson, Skådespelare Chris Evans, Ana de Armas, Daniel Craig,Toni Collette,
Jamie Lee Curtis, Don Johnson, Christopher Plummer, K Callan, Michael Shannon,
Katherine Langford, Riki Lindhome, Jaeden Martel

Om det oändliga/Film


MMM
Det enkla får liv hos Roy Andersson 

Roy Andersson har ett alldeles eget filmspråk som kan liknas vid en konstnär som skapar en tavla. Det är upp till betraktaren vad man vill se och förstå.

Det krävs tålamod och ett intresse för Roy Anderssons estetik och filmskapande för att gilla hans grovkorniga samhällsbild. Vi som uppskattar den får alltid ut något av hans magiska och långsamma kameraögonblick. Här finns också mycket humor. Fler gånger kom jag på mig med att vilja skratta högt men hejdade mig för att inte störa den så tysta publiken.

Det började med Sånger från andra våningen och Det satt en duva på en gren och funderade på tillvaron. Dessa båda filmer var mer intressanta och främst den första. Nu börjar det kännas lite upprepning men här finns fortfarande något i filmspråket som känns äkta och fascinerande.

I Roys filmer finns det alltid frågor om vår och Guds existens. Samt om hur ömkliga och sårbara vi människor är. Bara det gör det värt att ta sin tid till att se hans filmer.

Regi Roy Andersson

Mozarts Requiem/Skånes Dansteater på Malmö Opera


En virvlande dans från ungdomen till åldrandet

Åldrandet gestaltas genom Niels Simonsen och Rolf Hepp. Två dansare och koreografer som tidigare varit aktiva på Malmö stadsteater.

Niels och Rolfs inslag är så korta att det är falsk marknadsföring att locka med deras namn. Dessutom så dansar ingen av dem, utan är enbart med som statister. Reklamen med Rolf Hepps ansikte på affisch, program och tablettaskar är mycket välgjord. Som en hyllning till dansaren och koreografen Rolf Hepp.

AE87610C-9DF9-4EE2-93EA-1D9E7BB6E4C9_1_201_a

Örjan Anderssons koreografi och regi är väl så intressant förutom inslagen där en del män bär på kvinnokläder. Det fyller ingen som helst funktion i det som vi ser på scenen.

Vad som gör föreställningen levande är hur dansarna rör sig i takt till den ödesmättade musiken av Mozart. Det är intresseväckande att se hur kropparna med en smidighet ger ett lätt och luftigt intryck. Deras rörelser är harmoniska och uttrycksfulla. Speciellt blev jag betagen av Jing Yi Wangs rörelsemönster och energi, men även de andra dansarna hade en imponerade plastik.

Tillsammans med välsjungna Malmö Operakör och fyra solister blev verket intresseväckande att se och höra på. Musiken och dansen blev ett. Åttio minuter utan paus var fullt tillräckligt.

Ulrik Gads ljussättning och Bente Lykke Möllers scenografi, med den breda och höga trappan, gav ett stämningsfullt och sakralt intryck. Så som Mozarts musik också är i denna dödsmässa. Dansarnas uttryck präglades av detta att sväva mellan liv och död.

o8u0m1jg2dfgsss5czluFoto Mats Bäcker, Längst fram Emma Välimäki.

Mozarts Requiem_photo Mats Bäcker_pressbild 7
Foto Mats Bäcker, Längst fram i bild Jing Yi Wang och Yiorgos Pelagias

BB0DEE3F-1565-4B17-BC97-1DA7472472B9_1_201_aFoto Johnny Månsson
Koreografi/Regi Örjan Andersson, Dirigent Olof Boman, Musik Wolfgang Amadeus Mozart, Requiem i den av Franz Xaver Süßmayr fullbordade versionen KV 626, Scenografi, kostymdesign Bente Lykke Møller, Ljusdesign Ulrik Gad, Ljuddesign BJ Nilsen, Skånes Dansteaters dansare, Gästdansare Rolf Hepp, Niels Simonsen, Malmö Operaorkester, Malmö Operakör, Malmö Opera

Le Mans ´66/Film


MMMM

Sportigt och adrenalinstinnande 

Det är action från början till slut och inte en död minut i denna racerfilm. Vi får följa med till den legendariska tävlingsbanan på franska Le Mans, 1966. 

Henry Ford den andra är på väg att lägga ner sin bilfabrik då någon får en idé om att han borde satsa på att bygga en racerbil. Ford nappar men innan de kommer till skott är där för många assistenter och pärmbärare som ska säga sitt.

Att tävla mot italienska Ferrari är en kamp som Ford får känna av på mer än ett vis. Ford tror att de själva kan bygga den bil som behövs istället för att ha tillit till de som ska köra den. Det straffar sig och försenar vägen till målet, Le Mans.

James Mangold har skapat en fartfylld och spänningsladdad film där man känner kurvorna och hastigheten från Ferrari och Ford. Även om Ford spottar upp sig så lyckades de aldrig bygga en så snygg bil som den röda Ferrarin.

Matt Damon och Christian Bale är perfekta i rollerna men hela rollbesättningen är väl vald. Det är så här film ska vara, engagerande och baserad på verkliga händelser. Stanna kvar till sluttexterna så ni får se de verkliga personerna.

Regi James Mangold, Medverkande Matt Damon, Christian Bale, Tracy Letts m fl

Jag kommer hem igen till jul/Film


MM
En onödig julfilm

Här försöker man göra en lightversion av Kay Pollaks strålande film, Så som i himmelen. Man bakar en anrättning som faller ihop som en sufflé.

Manuset är ovanligt tunt och hela historien är förutsägbar. Här borde veteranen Ella Lemhagen varit mer vaken när hon regisserade.

Peter Jöback har fått berätta om sin uppväxt med övergrepp och en alkoholiserad pappa men man blir inte nyfiken eller bryr sig. Det hela är alldeles för tillrättalagt och putslustigt. Peter spelar själv världsstjärnan som kommer hem till jul. Hans bror spelas av  Johannes Kuhnke. Där ser man en skådespelare medan Peter försöker skådespela. 

Som sångare och artist är Peter strålande. Han gjorde en storstilad entré när han debuterade på Malmö Musikteater då han sjöng, När guldet blir till sand i Kristina från Duvemåla.

Här går Peter mest omkring och ler och det hela blir alldeles för ytligt. Även om Peter i rollen som Simon ska våndas över vad hans sånglärare gjort mot honom.

Läraren spelas förtjänstfullt av Lars Väringer. Suzanne Reuter är också bra som den konflikträdda mamman. Liksom Loa Falkman som den glada mannen med julsupen. Men det gör det hela inte till en sevärd film. Istället hamnar den bland årets sämsta. 

Regi Ella Lemhagen, Skådespelare Peter Jöback, Suzanne Reuter, Johannes Kuhnke, Jennie Silfverhjelm, Loa Falkman mfl

Midway/Film


MMMM
Starkt och berörande

Här får vi uppleva en verklighet som smäller oss direkt i ansiktet. Högljudda plan flyger emot oss och hela filmduken förvandlas till en häftig strid mellan japaner och amerikaner i Stilla havet. Detta utspelas i juni 1942 under andra världskriget. 

Det är den sanna historien om hur japanerna blev tagna på sängen av jänkarnas plötsliga anfall vid Midway.

Innan anfallet får vi en rafflande historia där man sitter som fastklistrad i biofåtöljen under den långa filmen. Fast inget känns för långt eller ointressant.

Till detta bidrar ett rejält och häftigt surroundljud och man är helt uppslukad av vad som händer på bioduken.

USA hade knappt soldater i sin flotta för att kunna försvara sig men med list, mod och en kodknäckare slår de till hårdare än den japanska flottan kan ana.

De amerikanska stridspiloterna gör ett beundransvärt jobb och mycket riktigt så hyllas de också som de hjältar de var. Det är en känslomässig berg och dalbana om en strid för friheten. 

Regi Roland Emmerich
Skådespelare Woody Harrelson, Dennis Quaid, Luke Evans, Ed Skrein, Mandy Moore, Patrick Wilson, Aaron Eckhart, Alexander Ludwig m fl.