Ghost/Musikal på Tivoli i Köpenhamn


MMM
Bombastiskt och kraftfullt

1990 års stor filmsuccé med Patrick Swayze och Demi Moore är nu musikal på de stora scenerna. Här på Tivolis konsertsal dundrar det på och med så hög volym så man undrar om de ska spränga högtalarna. Kanske var det olycksfall i arbetet denna premiärkväll i Köpenhamn?

Själva storyn om ungdomarna som blir förtjusta i varandra och flyttar tillsammans är ganska så tunn. Här hade man kunnat stryka rejält i manuset.

Scenografin är fantastiskt påhittig med de stora lerkrukorna som belyses fantasifullt.

Runt omkring och i dessa gigantiska krukor utspelas kärleksdramat. Frederikke Vedel och Mikkel Moltke Hvilsom spelar de unga tu, Molly och Sam, och de gör det med bravur. De sjunger också underbart vackert.

När lyckan är som bäst så inträffar det som inte borde hända. Sam blir skjuten och dör, men det är också här som musikalens kärna utkristalliseras. Sam kommer tillbaka som spöke och vill rädda sin Molly, men hur ska Sam nå fram till henne när han är död? Det ska inte avslöjas här men många minns det säkert från filmen.

Sara Gadborg, som spelar mediet Oda Mae Brown kommer till hjälp och hon gör det med besked. Hon är kvällens stora stjärna! När Sara lever ut i sitt agerande och sång så lyfter hela scenen. Här finns de intressantaste scenerna och Sara är oerhört komisk i sin framtoning. Kvällens längsta applåder gick till Sara och hennes ensemblenummer!

Det är främst i andra akten som man blir engagerad. Den första akten har alldeles för långa transportsträckor och intresset dalar för vad som händer på scenen. Fast hela ensemblen agerar väl och rollerna är helt rätt besatta. Härliga dansnummer och säker sång framhäver deras begåvningar.

 

Instruktør og koreograf Tobias Larsson
Scenograf Rikke Juellund
Lysdesign Mathias Hersland
Lyddesign Jonas Jørgensen
Medvirkende Frederikke Vedel, Mikkel Moltke Hvilsom, Johannes Nymark, Sara Gadborg, Jesper Asholt, Joachim Knop, Mikkel Vadsholt, Christina Elisabeth Mørkøre, Astrid Højgaard Lundgreen, René Wormark, Yasmin Elvira Steenholdt, Jonas Suurballe Christensen, Oliver Aagaard-Williams, Asbjørn Hagen, Robert Thomsen, Mike Gamble, Lea Palme Skriver, Elina Westberg, Rasmus Grandt, Caroline Gustafsson, Linda Holmgren og Anna Solberg.

 

 

Claire Darling/Film


MM
Långdraget och ointressant

Catherine Deneuve är ljuvlig som alltid men här blir det för trist att se henne vanka omkring i sitt hus och inte veta varför hon vill sälja ut alla sina antikviteter.
Det hela utspelar sig i Claires hus och hon kedjeröker och bestämmer sig för att göra sig av med allt vad hon äger i sitt hus. Ensam och gammal verkar hon tappat livsgnistan men är ändå klar nog at leja några ungdomar till sin hjälp. 
Loppis får sin start och folk är överlyckliga hur billigt de kan handla Claires fantastiska unika och fina prylar. Claire säljer ut dem för en spottstyver och folk ler bakom hennes rygg. Claire går som i en dröm och är helt oberörd av antikviteternas värde. 
Hennes dotter Marie (Chiara Mastroianni), som även är Deneuves dotter i verkligheten får reda på mammans upptåg och skyndar i bil för att förhindra en ekonomisk katastrof. Det leder till en närhet mellan de båda, som tidigare var förlorad.  
Det har blivit en lite ledsam och nostalgisk film, men samtidigt lämnar den mig oberörd.
Regissör Julie Bertuccelli,, Skådespelare Catherine Deneuve, Chiara Mastroianni, Alice Taglioni m fl

Fågelfångarens son/Film


MMMM

Richard Hobert triumferar

Det är med stor glädje jag skriver denna recension då Richard verkligen överraskar med intressant manus och regi. Han har även skrivet boken med samma namn. Richard Hobert har inte gjort film på sju år och här stämmer allt. 

Fantastiska skådespelare, en väl berättad historia, med vändningar som inte är förutsägbara. Finstämd regi och en känsloladdad film. Underbart kargt klimat då den utspelas på Färöarna. Här finns myten om historien som lär vara sann fast Richard har broderat ut den till sin egen.

En fattig familj försöker livnära sig på att fånga fåglar och hyr ett hus av en man som helst vill gifta sig med kvinnan som är hustru till fågelfångaren. De har nämligen ett problem som husägaren tror han kan avhjälpa. Det är upprinnelsen till berättelsen.

Detta problem är så gripande och dramatiskt framställt med dessa underbara skådespelare från Norden och Frankrike. Var och en så lysande i sin roll. Fast frågan är om inte just fågelfångaren är den som lyser mest. Här kan man tala om ett genombrott för Rudi Køhnke som Esmar. Livia Millhagen som världsvan värdshusvärdinna är underbart roande och härlig att se och höra på.

Man är engagerad filmen rakt igenom och här förtjänar även Malmöscenografen Aida Kalnins beröm. Hennes uppbyggnad av miljön är helt bedårande. Liksom fotot av  Andreas Troedsson. Ljudkillarna Jean Frèdèric Axelson och Jon McBirnie har fått fram ett ljud som är helt perfekt. Man hör det minsta ljud från naturen och det på ett vis som om man var på plats.

En annan myt är att Richard Hobert enkelt får nya pengar när han vill göra film. Faktum är att han fått inteckna sitt hus inför varje film. Så också denna gång. Inte en krona från Svenska Filminstitutet. Fast nu kör Filmstaden upp filmen. Tala om ödets ironi. 

Regi, manus Richard Hobert I rollerna Rudi Køhnke, Livia Millhagen, Vìgdis Eliesersdóttir, Hedda Rehnberg, Sébastien Courivaud m fl.

Warhol 1968/Moderna Museet i Malmö


Moderna slår på stort med sin Warholutställning men tyvärr inte så intressant som den kunde ha blivit. 

Mycket av det som visas har man sett förut om man är det minsta intresserad av Andys konst. Det finns så mycket mer som man kunde ha visat. Bland annat de beryktade ”pisstavlorna” som Rooseum tidigare har haft en utställning om. Men här vill man fokusera på året 1968.

Det enda som tillför utställningen något nytt är alla skivomslagen fast Brillokuberna vinner på dess historia bakom och hur Malmö blev delaktig genom att producera nya boxar.

Marilyn Monroeporträtten är alltid kul att se och hur de är reproducerade. Även en Malmökvinna har fått sitt porträtt målat av Andy Warhol. Liksom Mao.

Några filmer och flera porträttfoton visas men jag tycker nog att det var bra mycket roligare då Rooseum upplät ett helt rum åt filmvisning med ett flertal sängar. Då visades bl a Sleep som varar i flera timmar. Men har man aldrig sett något av Andy Warholl så ska man absolut bege sig till Moderna Museet i Malmö. 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Den skyldige/Film


MMMM
Nervkittlande och spännande

Fast hela filmen inspelar sig i ett rum på en polissation så sitter man i spänning filmen igenom. 

Regissören Gustav Möller har lyckats skapa ett starkt kammardrama. Till god hjälp har han skådespelaren Jakob Cedergren. Han är fenomenal i sin rolltolkning som polisen Asger Holm på larmcentralen i Köpenhamn.  

Han får ett samtal från en kvinna som verkar kidnappad och Asger Holm gör allt som står i hans makt för att hjälpa henne över telefon. Plötsligt så tar dramat en vändning som vi knappast kunde ana. Vi som publik blir helt överraskade och obehagliga till mods.

Man är helt tagen av alla de otäcka händelserna som man får berättat under filmens gång. Detta är gjort med en sådan finess och intelligens att man kan bara applådera. 

Regi Gustav Möller
Skådespelare Jakob Cedergren m fl

Vincent van Gogh – Vid evighetens port/Film


MMM
Lång och onödigt komplicerad

Tidigare filmer har gjorts om konstnären Vincent van Gogh men inte så här. Vi får följa det inifrån huvudpersonen. Vincents vedermödor och svårigheter att överleva är frustrerande och krävande. 

Man får verkligen en känsla av hur det känns att vara en icke uppskattande konstnär. Ingen tror på van Goghs konstnärsskap. Förutom hans bror Theo och konstnären Paul Gauguin. De stöttar honom så bra de kan, men det hindrar inte den känsliga Vincent att hamna på dårhus och skära av sig sitt öra.

Genom långa vandringar i naturen formas hans konstnärsskap. Tjocka färger och en helt egen stil som hans samtid varken förstår eller uppskattar.
Innan Vincent dör hinner en kritiker visa sin stora uppskattning. Men då är det försent för van Gogh. Han ligger redan på sin dödsbädd.

Det har blivit en gripande film och mycket på grund av Willem Dafoe som Vincent van Gogh. Även Mads Mikkelsen som präst gör ett minnesvärt intryck. 

Regi Julian Schnabel
Skådespelare Willem Dafoe, Mads Mikkelsen, Oscar Isaac, Emmanuelle Seigner

 

Komedi på en bro/Operaverkstan


Mer tragiskt än underhållande 

Operaverkstan har tagit på sig uppgiften att spela ett antal kammaroperor från 1900-talet. Nu har turen kommit till Bohuslav Martinů. Det är med blandat resultat. 

Namnet till trots så är kortoperan inte direkt komisk.
Fem personer vill passera bron mellan öst och väst. Väl på bron får de besked att de har ogiltigt pass. Gränsvakterna vill inte låta dem passera till den andra sidan. Häri ligger dramats nerv. 

Paula Sjöblom
 har byggt en realistisk scenografi och fått fram en stämning av det kalla kriget.

Sångarna ska hålla spänningen vid liv och de gör vad de kan tillsammans med de fyra musikerna på scengolvet. Men då musiken inte tar tag i en så blir inte dramat så intressant.

Man har velat ha med de klassiska comedia dell’arte-figurerna i gestaltningen. Men för det krävs komiska aktörer som kan bemästra dessa figurer.

Nu blir det en stunds tankeväckande teater som kan passa in som lunchopera. Nog så viktigt för att förstå hur absurd byråkrati kan ta sig i uttryck. Om inte annat hur det var innan muren föll i Berlin.

Fotograf: Jonas Persson
Premiär 23/3. Musik o libretto; Bohuslav Martinů. Bearb, övers o regi: Maria Sundqvist. Scenografi Paula Sjöblom. Kostym Leif Persson. Ljus: Johanna Svensson. I rollerna Helena Magnusson, Nils Gustén, Sebastian Durán, Maria Sanner, Ola Simonsson m fl