No Action/Tolv månader av Punk, New Wave och extas på Dad´s Dancehall i Malmö. Bok av Sven Lindström/Petter Lönegård & Kjell Magnusson.


Dad´s Dancehall var ett rock n roll place i Malmö från sep -77 till sep -78. För oss musikälskare var det ett välkommet ställe där vi kunde se våra favoritband.
Patti Smith, Blondie och Elvis Costello var några av de band som jag såg när de var som bäst. Jag fick även 
möjligheten att sjunga på Dad´s Dancehall.

Det är verkligen Memory Lane när jag läser den här boken och kommer ihåg det mesta som om det var igår. Jag bodde i närheten så det var enkelt att bara knalla ner när man kände för det. Broni Mühl som var ägaren blev en i kompisgänget bland oss som frekventerade hans lokal. Vid ett tillfälle provsjöng jag som sångare i rockbandet White. Ett söndagsarrangemang som Broni hade för lokala Malmöband.
På Värnhemstorget fanns Dan Tillbergs, Studio Bellatrix. Där spelades Kal P Dals, Till Mossan in under två rusiga lördagskvällar. Peps producerade och Dan var en av teknikerna. Jag fick förmånen att sjunga i kören och Kalle tackade mig och Dan på konvolutet, ”För sunt förnuft o’ sång”. Kal P Dal var en av dem som slog publikrekord på Dad´s. Det gjorde tyvärr inte ovannämnda band som borde ha fyllt gamla 54’an, som tidigare var ett dansställe, för ”mogen ungdom”.

Broni gjorde vad han kunde för att skapa ett ställe då punken och new wavemusiken var som hetast. Men även om Ramones, Boomtown Rats, The Clash, The Jam, Ultravox, Dr Feelgood, Runaways, Ulf Lundell, Pugh och Magnus Uggla spelade där kom det bara ett hundratal till varje konsert. Förutom Kalle och Ugglas konserter, som höll  på att välta stället. Flera polisbilar var på plats för att reda ut kaoset i lokalen och på gatan.

Till slut fick Broni kasta in handduken och detta bara efter ett år, men då hade Broni förlorat 70 000 kr. Mycket pengar på den tiden. Nämnas i sammanhanget är att Bellatrixs piano fick transporteras ner till Dad´s då Patti Smith krävde det för sin spelning. 

Sven Lindström har som vanligt skrivit en initierad text, även om han inte bodde i Malmö då banden spelade på Dad´s, men han var nere från Växjö och såg Elvis Costello & The Attractions. Sven blev sedermera nöjesjournalist på Sydsvenskan. Han är författare till flera musikböcker om populärartister och spelar gitarr i ett eget band

No Action är gjord som en scrapbook med ett rikt illustrerat bildmaterial. Köp den och njut av ett händelserikt musikår i Malmö. Rockgruppen Problem gjorde en låt de kallade, Malmö Sta´. ”För i Malmö ska råda ordning å reda inget som stör får här existera…”. Det var ett mindre problem då, om man jämför med idag. 

no-action-tolv-manader-av-punk-new-wave-och-extas-pa-dads-dancehall-i-malmo

Orfeus i underjorden/Operett på Malmö Opera


Dödstråkigt!

På ytan ser det glatt och underhållande ut med dessa fantasirika kostymer och en kul handling. Men resultatet blev något helt annat. Allting blev fel i Elisabeth Lintons regi. 

Man har valt fel sångare, här krävs en regissör som kan locka fram det komiska, förutom att de sjunger bra. Vi har sett Loa Falkman i tidigare roller att han kan vara både rolig och sjunga bra, men här kom inget av det. Den enda som imponerade sångligt var Eir Inderhau som Eurydike. Men hon har tyvärr inte den  komiska talang som krävs, vilket man kan säga om alla medverkande. I all fall i denna uppsättning. Alla agerande kämpar på men det blir inte roligt! Det var inte mycket skratt som hördes hos premiärpubliken. Lite fniss men mestadels tyst. Här borde Elisabeth insett att det här håller inte och tänkt om!

Hela första akten var en lång väntan på väg ner till sömnens rike. Alla springer omkring vid ett jättebord och gör i princip ingenting. Som en repetion på något som komma skall där allt är ostrukturerat och icke genomtänkt.

Andra akten hade lite mer schwung och mest för de duktiga och attraktiva can can-kvinnorna. Men själva handlingen med en nutida text där man knappt drog på smilbanden och allt hade tröskats flera gånger i andra sammanhang gjorde att även här kom gäspningarna fram. Tack gode Gud för den härliga musiken!

orfiu_mb-7430
Foto Mats Bäcker

Regi Elisabeth Linton, Scenografi Julia Hansen, Kostym Anja Vang Kragh, Ljus Ulrik Gad,  Koreografi Miles Hoare, Dirigent Tobias Ringborg/Jakob Hultberg. I rollerna Loa Falkman, Marianne Mörck, Richkard Söderberg, Maria Streijffert, Martin Vanberg, Eir Inderhaug, Klara Ek, Johannes Wanselow m fl. Malmö opera 14/2.

Sjostakovitjs nia med världspremiär/Malmö Konserthus


Igår var det världspremiär på Anders Nilssons Cellokonsert där norska Amalie Stalheim briljerade på cello, från 1687. Det var det som fångade mina öron. Annars ett svårsmält verk där inte harmoniska toner var i centrum. Först i det avslutade Rondo så kände jag att det började bli intressant. Tyvärr, då det alltid är spännande med nyskrivna verk.
 
Då var det så mycket mer givande att ta tag i klassikerna där det började med den korta men muntra Ouvertyren till Wagners allvarliga sagoopera Lohengrin. Härliga klanger och väl dirigerat av Patrik Ringborg. Han fortsatte i samma stil med Ouvertyren till Mästersångarna i Nürnberg. Wagners komiska opera och pampigt och bombastiskt som Wagner är.

Konsertkvällen avslutades med ännu ett komiskt verk, Sjostakovitjs Symfoni nr 9, kort och med ett tonspråk som inte tilltalade Stalin. Han hade förväntat sig ett hyllningsverk, då Röda armén besegrat nazityskland. Något som Sjostakovitjs absolut inte ville hylla. Därför blev symfonin bannlyst och förbjuden till tre år efter Stalins död. Den ansågs också ”ideologiskt svag”. Sådan är kommunismen!
 
iu
 

RAGNA BLEY & INGER EKDAHL på Malmö Konsthall


Det är en explosion av färger på stora dukar både inom- som utomhus.
Ragna Bley har gjort dem i sin ateljé i Norge och några helt med Malmö konsthall i tankarna. Hennes tavlor är preparerade med kaffe, te, gurkmeja och annat. Det skapar ett intresse, men gör dem inte automatiskt intressanta. 

Ragnas arbeten tar upp den större delen av konsthallen och Inger Ekdahls verk finns i de mindre rummen. Det är helt riktigt då Ingers tavlor kommer mer till sin rätt då.

Ragnas verk är helt utelämnade till ens fantasi men för min del blir jag inte vidare imponerad av de gigantiska tavlorna. Likadant är det med Inger Ekdahls verk. De väcker inget inom mig.

Intressant var däremot Åsa-Maria Bengtssons föredrag om hennes skulpturer som Åsa-Maria presenterade i sin nya bok, Varje människa är en trädgård. Åsa-Maria har gjort en resa genom Sverige där hennes intresseväckande skulpturer är placerade. 

Detta bildspel kräver JavaScript.

A Hidden Life/Film


MM
Tråkig så klockorna stannar!

En österrikisk man är helt besatt av att han måste kämpa mot Hitlers vansinne då han blir inkallad. Hans envishet gör att han offras för sin övertygelse.

I en mindre by långt ute på landet lever Franz Jägerstätter med sin familj och har de bästa dagar, tills kriget kommer och Hitler kräver absolut lydnad och underkastelse.

I armén vägrar Franz gå med på att svära trohetsordern för Hitler. Hans sanningskrav  får honom i fängelse, vilket han har chans att undvika, om han bara skriver på att han är lojal mot Hitler. Men Franz vägrar in i det sista och istället får han en outhärdlig tid i olika tuffa fängelsemiljöer. Han blir klassad som landsförrädare.

Franz hustru får det svårt ekonomiskt och även barnen får lida av bybornas lojalitet mot Hitler. Allt blir betungande med hårt jordbruksarbete och att få tillräckligt med mat på bordet.

Visst är det vackra naturtagningar och en gripande historia, men det blir för långsamt i berättarstilen. Som att se på en tavla i tre timmar. En mycket sövande film från regissören Terrence Malick.

Regi Terrence Malick
Skådespelare Michael Nyqvist, Matthias Schoenaerts, Bruno Ganz m fl

 

1917/Film


MMMM
Välgjort och starkt berörande!

Sällan vi får se filmer från första världskriget, men här kommer en starkt berörande film som kommer att gå till filmhistorien. 

Två unga män får ett uppdrag som av flera bedöms som vägen till deras egen avrättning. En kapplöpning med döden i hälarna, deras egen moral och en livsviktig krigsinsats.

Fast fokus är på dessa två personer så finns spänningen där filmen igenom. Det blir aldrig tråkigt eller stillastående.

Sam Mendels har skapat en film som tar oss igenom helvetet under första världskriget och hur det var för dessa soldater som fick sätta livet till. 

Regi Sam Mendes
I rollerna George McKay, Dean-Charles Chapman, Colin Firth, Mark Strong, Benedict Cumberbatch m fl

Lill Lindfors/Palladium i Malmö


MMM
Lill kom och segrade

En uppsluppen och skojfrisk Lill Lindfors mötte det fullsatta Palladium i Malmö.

Publiken var direkt med på noterna då Lill körde igång, Musik ska byggas utav glädje, men det var både allvar och glädje i hennes mellanprat.

Plötsligt befann sig Lill i USA på -60-talet och berättade om då hon nekades att få åka taxi av en svart man, men det var mer synd om honom än henne, om jag förstod det rätt.

Rasism, måste ju Lill ha med på agendan, som de flesta artister av idag. Men som hon plötsligt sa, hur kom jag in på det här?

Lill i sin helvita kostym tog av kavajen och körde några barnsketcher, som uppskattades väl med applåder och skratt. Vad än Lill än gjorde så var publiken beredd att ge henne ovationer. Lill var uppsluppen och hennes anekdoter om henens artistliv var underhållande. Liksom flera av hennes låtar. Men det bästa kom innan paus, tolkningar av Bob Dylans, Don’t Think Twice, It’s All Right samt Kris Kristofferssons, Me and Bobby McGee. Uttjatade låtar, men ni har inte hört dem så här, personliga och medryckande. Mats Norrefalks akustiska gitarrsolo inte att förglömma. Ett samspelt band med Lars Crona på piano, Johan Granström på bas och Johan Löfcranz på trummor, samt en kvinnlig congaspelare. De fick Lill Lindfors att komma igång med både sång och dans.

Lill var lite ringrostig i sång och röst och svår att höra ibland. Kanske berodde det på ljudteknikern eller att vi satt på balkongplats. Inte de bästa platserna att se och höra på!

Detta bildspel kräver JavaScript.

%d bloggare gillar detta: