Allt gick bra/Film


MMM

En film på samma tema som The Father, om åldrandets plågor och livets avslut. Fast här om en man som själv vill avsluta sitt liv. Det tas inte emot positivt av hans två döttrar och vänner.

Detta är fransk film när det är som bäst. Man har fångat atmosfären väl och jargongen mellan människorna. Fadern som vill gå sin egen väg och alltid själv bestämt hur det ska vara. Döttrarna som vill sin pappas väl men inte förstår att han känner att hans liv är slut.

Det blir till många uppslitande scener dem emellan. Mamman som har blivit dement vill inte och kan inte delta i händelseförloppet.

Pappan har fått en stroke som gjort det svårt för honom att både äta och dricka. Livsviljan är därför på noll. Han vill att döttrarna tar honom till en klinik i Schweiz där han kan avsluta sitt liv. Fast för att komma dit krävs många byråkratiska processor i Frankrike.

En berättelse baserad på en bok om rätten till att själv få bestämma om sitt liv.

Regi François Ozon. I rollerna Sophie Marceau, André Dussollier, Geraldine Pailhas, med flera. 

Last Night in Soho/Film


MMM

Psykologisk thriller med -60-talskänsla

En ung kvinna är helt besatt av Swinging London, så som det var på -60-talet. Hennes högsta dröm är att bli modedesigner med utbildning i London. Men det är inte så som hon drömt om, nu på 2000-talet.

Eloise (Thomasin McKenzie) har gåvan att kunna få kontakt med sin döda mamma. Hennes överkänslighet leder henne till märkliga upplevelser som hon inte alltid klarar av att handskas med. Hennes mormor (som Eloise bor med) hjälper henne på alla sätt och vis och även med hur hon ska ha kontakt med mamman.

En dag kommer det glädjande beviset att Eloise blivit antagen till designskolan i London. Med bultande hjärta och en oövervinnerlig känsla kastar hon sig iväg med taxi till London. Men redan första dagen börjar mardrömmarna. London är inte den vänliga stad som Eloise fantiserat om.

Hennes rumskamrat och klasskompis är en besserwisser och ingen Eloise vill dela rum med. Hon söker sig till ett rum på stan med oanade följder, vilka inte ska avslöjas här. Men otäckt är det som följer med mardrömmar och psykisk instablitet.

Förutom Eloises obehagliga personlighetsförändring får vi inte glömma det positiva, den underbara musiken, som för en tillbaka till ljuva minnen från -60-talet.

Regi Edgar Wright
Skådespelare Anya Taylor-Joy, Thomasin McKenzie, Matt Smith, Michael Ajao, Synnøve Karlsen, Diana Rigg, Terence Stamp m fl.

The card counter/Film


MMM

Är man intressserad av kortspel så måste det vara guld att se denna film. För oss andra är det en film om en man som insett vad förlåtelse innebär efter hans helvete i krigets Afghanistan.

Hans dagar går åt till att köra omkring till spelhall efter spelhall. Samtidigt bär han på trauman efter sitt liv som soldat. Han tar med sig en ung man som sällskap, som visar sig ha en djupare mening.

Åren i kriget och de efterföjande i fängelse för att han torterade fångar, där hans överordnande gick fria återkommer ständigt i flashblacks med grovt våld i Abu Ghraib. Dit fångarna fördes.

Allt detta maler i huvudet då han åker omkring med sin nyfunna vän. De har en gemenskap genom hans far, som också befann sig på samma krigsplats. Sonen vill hämnas sin pappa som dog för sin överordandes försumligheter.

Spelscenerna ger en inblick i det neonglimmande livet där det satsas stora insatser med slutmålet i Las Vegas.

För att vinna ännu mer pengar använder sig William Tillich av en agent som förser honom med stora belopp. En del av det som han vinner vill han skänka till sin unga vän Cirk. Fast det kommer med en krävande överenskommelse.

Det händer inte så mycket i själva berättelsen men ändå så är man nyfiken på hur upplösningen ska bli. Det är känslan av ensamhet och eftertanke som gör The card counter intressant.

Regi Paul Schrader. Medv Oscar Isaac, Tiffany Haddish, Tye Sheridan, Willem Dafoe m fl.

En kväll med Thalia/Malmö Opera


Inte så kul som man kunde förvänta sig.

Det är mycket spring in och ut men mestadels som en repetition, vilket gör det trist för åskådaren. Fast Malmöpubliken är som vanligt artig och applåderar för det minsta lilla som visas fram eller sjungs.

Med ett annat regissörsteam kunde det ha blivit betyligt mer intressant. Men då skulle man valt helt andra operetter och scener än de som presenterades. Det är alldeles för publikfriande och säkra kort. Inget väcker förvåning eller längtan till att se dessa operetter. Något som aldrig spelats på de stora scenerna i Sverige är Gilbert och Sullivans förnämliga och så underhållande operetter. I USA och England visas de som oftast och är rena kultklassikerna. Själv har jag haft förmånen att gestalta titelrollen i deras Mikadon.

Vad fick vi då se? Loa Falkman gör en rolig parodi på sig själv bland publiken men scenerna på restaurangen där paret sitter och äter spagetti som Lady och Lufsen är enbart smaklöst. Just smaklöst präglar mycket av föreställningen där man så klart vill vara så politiskt korrekt som möjligt. Att låta Rickard Söderberg agera primadonna blir inte bara fel utan helt utan knorr. Liksom det tafatta försöket när Rickard fyra gånger ska försöka sjunga, Du är min hela värld. Helt fel är även Harald Leander som regissören/inspicienten? med sin breda skånska som knappt är hörbar. Den fyller ingen funktion som den presenteras här. Enbart ett störande moment. Det krävs timing och känsla för att få en sådan figur komisk. Samma gäller för Elinor Fryklund som Thaliafiguren. Hon vill så mycket men det hamnar mest i oväntad torrhumor. Även den norska sopranen Eir Inderhaug som spelar full efter pausen är enbart pinsamt att ta del av.

Det bästa och mest medryckande är danserna. Då tar det fyr och föreställningen lyfter. Det är också andra akten som har det intressantaste innehållet. Men det är inte mycket att hurra för som helhet. Även om publiken sjöng med och applåderade som om de befann sig på en West End föreställning med världsartister.

Regi Johanna Hybinette, Elisabeth Linton

Medv Loa Falkman, Rickard Söderberg, Maria Streijffert, Harald Leander m fl

Coda/Film


MMM

Denna film överraskade mig med sin positivitet och djupt gripande människoöde. En döv familj har en talande dotter som plötsligt vill lämna familjen för en karriär som sångerska.

Sjuttonåriga Ruby arbetar varje morgon med sin familj som är fiskare. Efter det går hon till skolan. Det tar ut sin rätt, men en dag får hon för sig att hon ska börja i skolans kör. Det rubbar helt hennes världsbild.

Nu väcks funderingar om att skapa ett eget liv där sången hamnar i centrum. Istället för att som nu fungera som tolk åt sin familj. Det leder till slitningar inom familjen som helt har satt sin tilltro till Ruby som deras tolk. Både på havet och i andra situationer.

Rubys körledare ser Rubys potential och uppmuntrar henne att söka musikcollege. Det blir en tid mellan klockan då Ruby ska hinna fiska, gå i skolan samt öva på sina musiklektioner.

Coda står för children of deaf adults. Därför är det glädjade att skådespelarna verkligen är döva. De agerar förbannat bra som övervintrade hippies, med deras fria sexualliv och svärord.

Man pendlar mellan glädje och vemod vilket ger upphov till både tårar och medkännade. Denna hårt prövande familj bor dåligt och har en usel ekonomi, men deras familjegemenskap är stark och drivande. En riktig må bra film, utan tillgjord sentimentalitet. Se den och gläds åt berättelsen!

Regi Sian Heder. Medv Emilia Jones, Marlee Matlin, Troy Kotsur, Ferdia Walsh-Peelo m fl.

Marisol/Film


MM

Rörande men inte berörande

Det är lätt att tycka om en film som denna då man enkelt kan sympatisera med huvudpersonen. I detta fallet författaren Fredrik Ekelund, här som transvestiten Marisol. Vi får följa hans roll som maskulin fotbollstränare och författare till förvandlingen som kvinnan Marisol.

De båda regissörerna Stefan Berg och Amanda Ekelund Erixon, som för övrigt är dotter till huvudpersonen, har varit för snälla i sin filmatisering. Här finns inga tuffa eller närgångna frågor till Fredrik, man stryker medhårs och surfar på ytan. Det har blivit som ett vänskapsporträtt där man tar tydlig ställning för Fredrik.
Jag hade önskat att man fick se mer av den vrede och ilska som Amanda känt som dotter till Marisol. Hon berättar en del om sin frustration inför sin pappas förvandlig och hur svårt det var. Så var det även för sonen. Att inte mamman medverkar beror antagligen på detta.

Jag ser filmen som ett examnsarbete för Amanda Ekelund Erixon, som gått ut från filmskolan i Prag. Stefan Berg har varit behjälplig men verkar tyvärr inte tillräckligt krävande i deras gemensamma filmarbete. Kanske för att Fredrik först sagt nej till Stefan då han ville göra film om Marisol. När dottern tog tag i det fick Stefan ett Ja från Fredrik. Som tur är har de en riktigt bra klippare i Erik Bäfving.
Läs boken Q av Fredrik Ekelund. Den är riktigt bra!

Tom Petty, Somewhere You Feel Free: The Making of Wildflowers/Film


MM

Saggigt och långt

Det här blev inte den film som jag hade önskat mig. Kanske för att Wildflowers inte är ett av Tom Pettys bästa album, även om det påstås så i eftertexterna. Fast det blev ett av de mest säljande albumen då det kom ut, 1994.

Man känner för Petty då han strävar på med inspelningarna med sin nya producent, Rick Rubin. Rubin har länge velat arbeta med Petty, men Tom har varit trogen Jeff Lynne. Man förstår att detta är ett album Tom längtat efter att få göra. Här finns en del guldkorn, men inte i den omfattning som hans tidigare album. Nu kör Tom Petty utan Heartbreakers namn, men ändå så medverkar alla medlemmarna utom trummisen Stan Lynch, som här ersätts av Steve Ferrone. Honom fann de efter en lång audition av trummisar. Tom trivdes så bra med Steve att han fick stanna i bandet. Steve ger verkligen ett bra intryck här i inspelningen och kompleterar väl de andra musikerna.

Tom Petty är inne i en kris då han äktenskap är på väg att upplösas och han går i terapi. Han har lämnat MCA men de vill släppa ett Greatest Hits och kräver två nya låtar. De gör han tillsammans med Heartbreakers.

Filmen inleds med tokiga fans som verkar leva genom Tom Petty. Det hade man kunnat vara utan, liksom en massa onödigt babbel som gör filmen två timmar lång. Det mest intressanta är när Tom ventilerar sina tankar om varför han velat göra Wildflowers. Det blev en lågmäld och tankfull platta som kom ut med två väldigt bra låtar, You Wreck Me och Cabin Down Below.

Hela filmen är i sömnigaste laget när de befinner sig i studion. Allt är så långsamt och obestämbart om vad de ska göra och varför. Detta är enbart för hardcorefansen.

Världens vackraste pojke/Film


MMMM

En fantastisk dokumentär om en fantastisk film

Det är höga berg och djupa dalar då det handlar om skådespelaren Björn Andrésen. Man får en chock då man får se hur han lever idag. I en lägenhet där det är skitigt och överbelamrat med smuts, där ingen verkar ha städat på åratal. Björn i långt hår och skägg som en uteliggare. Långt från den vackra och glamorösa tonåringen som tog världen med storm.

Filmen tar oss bakåt till hur det en gång började då Björn som 15-åring blev utttagen till filmen Döden i Venedig, av den italienska mästerregissören, Luchino Visconti. Efter premiären 1971 satte karusellen igång runt Björn. Då filmen vann flera priser blev intresset för Björn enormt. Han säger idag att han inte kunde handskas med all den uppståndelse och kult som det blev kring honom som person.

Det resulterade i för mycket sprit och att inte kunna ta hand om sig själv. Än idag ger Björn ett intryck av en vilsen och känslig kedjerökande man.

Då Björn gick på scenskolan i Malmö 1986 intervjuade jag honom. Då var han en seriös man på 31 år. Åren därefter har inte alltid varit så snälla mot honom, fast han är en vis och intelligent man.

Kristina Lindström och Kristian Petri har gått på djupet med vem Björn är och vad det blev av honom. Det är inget insmickrande porträtt, utan rått och naket. Björn ger ett ärligt och rakt intryck då han ger sin version av vad som hände under de uppseendeväckande åren, då Döden i Venedig var het. Samt vad som hände med honom efteråt och hur han har det idag.

Det har blivit till en berörande dokumentär som tar tag i en från det att filmen börjar till den slutar. Helt klart en av de mer intressanta dokumentärer som gjorts i Sverige. Gå och se och bli förundrad.

Regi Kristina Lindström, Kristian Petri. Med Björn Andrésen, Annike Andrésen, Robine Román, Jessica Vennberg. 

Ortrud Mann/Teater


Man har velat föra fram Sveriges första kvinnliga dirigent, men man missar målet genom att bara gå på ytan. I Malmö finns släktingar till Ortrud Mann, men man väljer att istället göra föreställningen till en fantasi. Vilket slöseri med uppgifter där Hanna Nygrens text hade kunnat leva, men nu stannar på idéstadiet.

Regissör Sara Cronberg har inte heller velat gå på djupet, utan tycker det är viktigare att man för fram just en kvinnlig dirigent, men vem var Ortrud och varför blev hon dirigent? Den historien lyser med sin frånvaro. Istället fokuserar man på att det är just en kvinna och väljer en annan kvinna spela en manlig slagverkare. Visst gör Kerstin Andersson honom bra men måste pjäsen ha ett genustänk istället för att den konstnärliga upplevelsen berör publiken. Vi lever inte på Shakespears tid där de manliga skådespelarna var tvungna att gestalta kvinnor.

Fast att skådespelarna förvaltar sina roller väl gör regissören oss en otjänst genom att visa fram en schematisk föreställning, som inte är färdig. Det snörpliga slutet får en att tänka på att vi har fått en förevisning om en repetition på vad som komma skall.

Mari Götesdotter Malmö Akademiska Orkester

Text Hanna Nygren. Regi Sara Cronberg. Kapellmästare och musikaliskt ansvarig Daniel Hansson. Kapellmästare Danny Purtell. Arrangemang och komposition Daniel Fjellström. Scenografi och kostym Malin Kihlberg. Medverkande Mari Götesdotter, Cecilia Lindqvist, Hans-Peter Edh, Kerstin Andersson, Astrid Drettner, Viktor Nyström Sköld och Malmö akademiska orkester. 

Malmö stadsteater i samarbete med Malmö Live Konserthus, 9/11. 

Pleasure/Film


MMM

Svenska  20-åriga Linnéa är trött på Svergie och dess stelhet. Nu flyger hon till Los Angeles för att medverka i porrfilm. Så hon kan få tillräckligt med kuk, som hon själv säger.

Vistelsen i porrbranschen blir inte riktigt så enkel som hon trott. Det krävs mycket innan Linnéa kan komma upp i de höjder dit hon vill hamna.
Med sin beslutsamhet tar hon sig fram och gör de grövsta porrscener där det ingår analsex med två kukar och förnedringssex, men det resulterar också i att Linnéa bryter samman.

Efter att fått smaka på ”det ljuva livet” från porrbranchens innersta och mest exklusiva liv börjar Linnéa vakna upp och reflektera över vad hon håller på med.

Hon vill hem till mamma och Sverige och det trygga livet, långt ifrån var hon befinner sig nu, där hon ofta får dela rum med andra porrbrudar i någon sunkig lägenhet.

Regissör Ninja Thyberg har velat gå på djupet om vad porrbrachen gör och hur den fungerar inifrån. Det skildras på ett ärligt och rättvist sätt. Den är inte så mycket märkligare än andra branscher. Flickorna behandlas väl och gör bara det som de verkligen vill.

Visst finns det rovdjur även där, som i de flesta andra branscher. Fast vi reagerar så mycket starkare då det handlar om porr och dess avarter.

Regi Ninja Thyberg. Med Sofia Kappel, Revika Anne Reustle, Evelyn Claire, Mark Spiegler, m fl.