Änglaljus/Julkonsert på Palladium i Malmö


MMM
Trivsamt i julens tecken

För 26 året kör sångaren John Kluge sin jultradition med Änglaljus. En riktig nostaligiafton med julsånger som vi minns från vår barndom. 

Med sig har han eminenta violinisten, Linda Lampenius och sångaren och låtskrivaren, Py Bäckman, samt pianisten, Carina E Nilsson. Tillsammans underhöll de med en lokal Malmökör.

Py Bäckman sjöng sin Stad i ljus och Leonard Cohens Hallelujah. Båda blev riktigt pampiga tillsammans med kören och Py fick kvällens längsta applåder.

Linda Lampenius filade på sin fiol och berättade om sina ätstörningar, som präglat en stor del av hennes liv. Men nu är de över och med god hjälp av pianisten Carina E NilssonCarina är alltid en klippa musikaliskt och så även denna afton. Förresten så liknar Carina och Linda varandra. Jag hade velat ha några klassiska stycken och mer virtuost spel, som Linda är så känd för. Nu blev det lite småkul men aldrig tillräckligt intressant musikaliskt. Linda blev mer som ett vackert blickfång. 

John Kluge fick briljera med sin sångröst. Hans kraftiga och fylliga röst blev för starkt med mikrofonen. Sångare bör skippa mikrofonen i lokaler där det är en bra akustik, om de har operaröster. Men annars njutbar sång från John. Härligt med en man som vågar stå upp för våra traditioner. De vårdade han ömt i såväl sångval som i sitt mellansnack. 

057F65A9-E44D-4FE5-A956-75B354DC8087_1_201_a
Foto Johnny Månsson ©
Carina E Nilsson, Py Bäckman, Linda Lampenius och John Kluge, samt delar av kören.

Porträtt av en kvinna i brand/Film


MMM
Drama om kvinnor i uppbrott

En film som ligger helt rätt i tiden och speciellt om man är feminist och lesbisk.

En kvinna anländer med roddbåt från ett fartyg. Med full packning tar hon sig iland i ett grått och blåsigt Bretagne i Frankrike. Året är 1760.
Konstnären Marianne sliter på sin tunga trälåda där hon 
förvarar sina målningar. Nu är hon på väg till den rika kvinnan som vill att Marianne målar av hennes dotter, Héloïse, som ska giftas bort till en rik man.

Marianne får i uppdrag att enbart måla Héloïse i smyg. Det visar sig vara svårare än Marianne trott, så hon tar till alla knep med Héloïse. Efter en prövotid resulterar det i att ljuv musik uppstår mellan de båda. 

I detta vackra kostymdrama känner man sig helt utanför som Man och ingen man är i sikte. Förutom en som kommer på ett kort besök för att hämta en tavla.

Hela filmen är oerhört vacker och estetiskt tilltalande. Man känner det karga och dragiga slottet, landskapets kyla och enslighet i naturen. Ingen plats som man vill vistas på under en längre period. Såvida man inte har en vacker kvinna i sin närhet, vilket Marianne har.

Hennes känslor för Héloïse blir så starka att hon håller på att sprängas i bitar. Det samma är det för Héloïse. 

Adèle Haenel och Noémie Merlant gestaltar med en innerlighet deras attraktion och intimitet. Men jag tror många män känner sig exkluderade, som det heter i vårt moderna politiska korrektas språkbruk. Fast filmen tävlade om Guldpalmen i Cannes 2019.

Regi Céline Sciamma
Medv Noémie Merlant, Adèle Haenel, Luàna Bajrami, Valeria Golino m fl

CajsaStina Åkerström/En jul i gemenskap


MM
CajsaStina Åkerström drog fullt i Sankt Johanneskyrkan

Klädd i svart långklänning och till tonerna av både kända och mer udda julvisor trollband CajsaStina åhörarna. Med musikerna Backa Hans Eriksson på bas och Patrik Svedberg på klaviatur fick CajsaStina det stöd hon behövde i sitt komp. Men tyvärr fick vi inte höra något från nya plattan ”Äventyret börjar här”.

Det är mest julsånger och psalmer som försiktigt blandas upp med CajsaStinas egna. Det gör att hela konserten lätt blir såsig och sömnig.
Här hade CajsaStina världens chans att marknadsföra sin nya platta men av det blev det intet. Även om det handlade om en En jul i gemenskap så hade hennes egna låtar kunnat få större utrymme. Det är alltid mer intressant att få höra artistens låtar än andras. Fast publiken uppskattade mycket detta julprogram. Applåderna smattrade efter varje nummer.

CajsaStina Åkerströms tolkningar av Leonard Cohens, Hallelujah och Ulf Lundells, Snart kommer änglarna att landa blev de minnesvärda inslagen. Där medverkade också kören från Sankt Johanneskyrkan. De inledde med sina julsånger. 

IMG_0385.jpegFoto Johnny Månsson ©

Western Stars/Film


MMMM

Lysande Springsteen

Endast en dag visas den i Malmö. Det är en skandal på en så pass bra dokumentär.

I Bruce Springsteens lada i Colts Neck, New Jersey, med en väl avvägd akustik får vi vara med om en fenomenal konsert, med band och en stor stråkorkester. De tillför ett enormt lyft för Bruces låtar. Man såg att musikerna verkligen gillade vad de spelade.

Det är hela senaste plattan, Western Stars, som vi får höra, med Bruces tänkvärda mellansnack, om livet, kärleken och döden. Det slår mig att Bruce har bivit riktigt bra på att uttrycka sig, om man jämför med då han började som artist. Nu är han en mogen man om än med sina demoner. Om det delade han med sig i filmen. Hans fru sedan 30 år, Patti Scialfa har hjälpt honom genom livet och tillsammans har de tre barn.

Det är svårt att tänka sig att det kan bli bättre än det här. Alla arrangemang är  genomtänka och Bruces 13 låtar kommer verkligen till sin rätt i denna katedralliknande enorma lada. Patti Scialfa bidrar på sång och gitarr och Bruce har både regisserat och producerat. Tillsammans med regissören Thom Zimny och några andra producenter.

Bruce tackar en av sina inspirationsmusiker för detta album, Jimmy Webb. Men det här har eko även från andra artister, som Glen Campbell, hans Rhinestone Cowboy kom som extranummer och fungerade väldigt bra. Hela konserten känns och hörs som från ett svunnet -60-tal.

Det var njutningsfullt rakt igenom och perfekt utvalda musiker. De bidrog till att helheten blev musikaliskt klanderfri. 

Knives Out/Film


MMM
Kriminalmysterium i toppklass

Den mördade avslöjas direkt men vägen dit till vem som är mördaren är desto klurigare.

Den rika och berömda författaren Harlan Thrombey är knivmördad och hela familjen i det magnifika slottet där han bor är misstänkta. Pappans förmögenhet spelar en stor roll i uppklarnandet av brottet. Kvällen innan har man firat hans 85-årsdag.

Två klantiga poliser ska hålla förhören men mest nytta har de av sin mystiska medhjälpare, detektiven Benoit Blanc. Väl spelad av Daniel Craig. Här med en grötig sydstatsdialekt som gör att man glömmer att Craig spelat Bond. 

Man kan lätt tro att detta är en Agatha Christiedeckare då den har alla ingredienser för detta. Jag försökte vara smart men lyckades inte lösa vem mördaren är.

Härligt att se så många bra skådespelare och en del man inte sett på åravis, som Jamie Lee Curtis och Don Johnson. Liksom Christopher Plummer som spelar patriarken i huset. 

Regi Rian Johnson, Skådespelare Chris Evans, Ana de Armas, Daniel Craig,Toni Collette,
Jamie Lee Curtis, Don Johnson, Christopher Plummer, K Callan, Michael Shannon,
Katherine Langford, Riki Lindhome, Jaeden Martel

Om det oändliga/Film


MMM
Det enkla får liv hos Roy Andersson 

Roy Andersson har ett alldeles eget filmspråk som kan liknas vid en konstnär som skapar en tavla. Det är upp till betraktaren vad man vill se och förstå.

Det krävs tålamod och ett intresse för Roy Anderssons estetik och filmskapande för att gilla hans grovkorniga samhällsbild. Vi som uppskattar den får alltid ut något av hans magiska och långsamma kameraögonblick. Här finns också mycket humor. Fler gånger kom jag på mig med att vilja skratta högt men hejdade mig för att inte störa den så tysta publiken.

Det började med Sånger från andra våningen och Det satt en duva på en gren och funderade på tillvaron. Dessa båda filmer var mer intressanta och främst den första. Nu börjar det kännas lite upprepning men här finns fortfarande något i filmspråket som känns äkta och fascinerande.

I Roys filmer finns det alltid frågor om vår och Guds existens. Samt om hur ömkliga och sårbara vi människor är. Bara det gör det värt att ta sin tid till att se hans filmer.

Regi Roy Andersson

Mozarts Requiem/Skånes Dansteater på Malmö Opera


En virvlande dans från ungdomen till åldrandet

Åldrandet gestaltas genom Niels Simonsen och Rolf Hepp. Två dansare och koreografer som tidigare varit aktiva på Malmö stadsteater.

Niels och Rolfs inslag är så korta att det är falsk marknadsföring att locka med deras namn. Dessutom så dansar ingen av dem, utan är enbart med som statister. Reklamen med Rolf Hepps ansikte på affisch, program och tablettaskar är mycket välgjord. Som en hyllning till dansaren och koreografen Rolf Hepp.

AE87610C-9DF9-4EE2-93EA-1D9E7BB6E4C9_1_201_a

Örjan Anderssons koreografi och regi är väl så intressant förutom inslagen där en del män bär på kvinnokläder. Det fyller ingen som helst funktion i det som vi ser på scenen.

Vad som gör föreställningen levande är hur dansarna rör sig i takt till den ödesmättade musiken av Mozart. Det är intresseväckande att se hur kropparna med en smidighet ger ett lätt och luftigt intryck. Deras rörelser är harmoniska och uttrycksfulla. Speciellt blev jag betagen av Jing Yi Wangs rörelsemönster och energi, men även de andra dansarna hade en imponerade plastik.

Tillsammans med välsjungna Malmö Operakör och fyra solister blev verket intresseväckande att se och höra på. Musiken och dansen blev ett. Åttio minuter utan paus var fullt tillräckligt.

Ulrik Gads ljussättning och Bente Lykke Möllers scenografi, med den breda och höga trappan, gav ett stämningsfullt och sakralt intryck. Så som Mozarts musik också är i denna dödsmässa. Dansarnas uttryck präglades av detta att sväva mellan liv och död.

o8u0m1jg2dfgsss5czluFoto Mats Bäcker, Längst fram Emma Välimäki.

Mozarts Requiem_photo Mats Bäcker_pressbild 7
Foto Mats Bäcker, Längst fram i bild Jing Yi Wang och Yiorgos Pelagias

BB0DEE3F-1565-4B17-BC97-1DA7472472B9_1_201_aFoto Johnny Månsson
Koreografi/Regi Örjan Andersson, Dirigent Olof Boman, Musik Wolfgang Amadeus Mozart, Requiem i den av Franz Xaver Süßmayr fullbordade versionen KV 626, Scenografi, kostymdesign Bente Lykke Møller, Ljusdesign Ulrik Gad, Ljuddesign BJ Nilsen, Skånes Dansteaters dansare, Gästdansare Rolf Hepp, Niels Simonsen, Malmö Operaorkester, Malmö Operakör, Malmö Opera