Thomas DiLeva/S:t Johannes kyrka


MMM
Salig DiLeva med sina elever

Thomas kommer in i en prästliknande kaftan och publiken jublar i den fullsatta kyrkan. Med sig har han sin vän och keyboardspelare, Andreas Ahlénius. Tillsammans ger dig liv i flera av Thomas bästa låtar och hits.  

Efter Thomas försnack om kommersialismens tempel slår han an Hoppets röst. Så fort Thomas ger tecken till publiken om att sjunga med så fylls den mäktiga kyrkan av främst kvinnliga röster. Inför Ingen kan köpa livet fortsätter Thomas med sitt vänliga prat om livets irrgångar och om hur kärleken är vår största kraft.  Det fick han erfara då han simmade med vilda delfiner i Israel. Men även vid andra tillfällen. I DiLevas framförande av Ingen kan köpa livet och Miraklet fick vi ett levande bevis på detta.

David Bowie var den som avgjorde att Thomas DiLeva blev artist. Redan som 11-åring fick han sin första LP av sin mamma. Det har resulterat i en egen show om Bowie, vilken kommer till Malmö nästa år. Vi fick en försmak genom Life on Mars, vilken Thomas sjöng innerligt och väl. Han klarar dessutom av att ta de höga tonerna som Bowie inte själv kunde hantera i slutet av sin karriär. 

I avslutningslåten Everyone is Jesus fick man verkligen en känsla av att vi befann oss i en kyrka. Publiken var helt salig och de flesta sjöng med högt och ljudligt. Det enda jag saknade var något från DiLevas fantastiska CD, Mantra Miracles. De låtarna brukar han sjunga när han har sina meditationer. 

Sweet Country/Film


MMMM
Australiensk västern som ger mersmak. 

Över storslagna vidder utspelar sig ett starkt rasistiskt drama. Det är 1929 och Aboriginen Sam blir kraftigt attackerad av sin vita husbonde. Sam tvingas fly med sin familj för att  klara livhanken.

Sheriffen (Bryan Brown) och ett uppbåd som tar upp jakten är helt inställda på att Sam är skyldig, fast de inte vet något om händelseförloppet. En predikant, spelad förtjänstfullt av Sam Neil har en mer nykter syn på saken.

Vi får en sanningsenlig berättelse om den fruktansvärda kamp som flera Aboriginer fått uppleva på grund av tidigare Australienska förtryckare. Att inte alla var svin visas tydligt och klart i Sam Neils rollkaraktär.

En annorlunda västern som starkt rekommenderas. Inte minst för dess storslagna landskapsfoto. Makalöst och imponerande och gjord med känsla och patos. 

Regi Warwick Thornton

Leslie Brinner/Film


MMM
Värstingen som blev musiker

Filmaren Stefan Berg har följt Leslie under ett antal år och nu har det kommit till de framgångsrika åren. Leslie bor i Stockholm och koras till Sveriges mest välklädda Man av Café, samtidigt som han är presentatör på P3 Gulds musikgala.

Det har gått bra för den stökiga killen från Sofielund i Malmö och med en mamma från Ghana.
Stefans första film om Leslie – Killen som kommer att glänsa handlade mest om hur problematisk och vilsen Leslie var. Nu verkar han ha funnit mer harmoni och fått styrfart på sitt liv.

Lelsies rappande är i full gång och han har även producerat flera artister i Stockholm. Fast hans eget debutalbum dröjer han med. Det är skapelsen av plattan och Leslies nuvarande liv samt tillbakablickar som Stefans nya dokumentär handlar om.

Det är ett inkännande och levande porträtt men det gäller att man är intresserad av denna musikform för att ens fokus ska vilja stanna kvar. För de som uppskattar Rap och Leslies bångstyriga liv är det sevärt. 

Bohemian Rhapsody/Film


MMMM
Rami Malek är lysande som Freddie Mercury. Bara att se hans tolkning är värt biobiljetten. 

Handlingen kretsar mest kring Freddie Mercury.  En kul anekdot visar hur han kom med i bandet.

Freddie är så självsäker att han ändrar sitt indiska namn när bandet börjar få styrfart och det händer ganska så snabbt. Mycket på grund av Freddie Mercurys säkra uppträdande och sätt att bestämma hur Queen ska låta och se ut. Samt hans förmåga till att arrangera Queens låtar så de får ett helt eget sound.

Intressant är att se hur en av de största skivbolagsbossarna inte tror på Queen när de vill göra A Night at the Opera. Den platta som visar sig bli deras internationella succé.

Jag minns då jag 1970 köpte deras debut-LP Queen, på grund av deras omslag och namnet. På den tiden var oftast omslagen i synk med musiken. Jag blev helt nöjd efter en lyssning. Mycket på grund av Brian Mays gitarrspel.

Är man Queen-fan kommer man att älska den här filmen. Men kanske också att bli besviken. Freddie Mercury förändras otäckt i och med att hans intag av droger ökar markant. Det blir också destruktivt för de andra bandmedlemmarna. Men de vet samtidigt att de inte klarar sig utan sin stjärna.

Sin AIDS höll Freddie gömd tills han var så dålig att det började synas på honom. Då släppte han hemligheten till bandmedlemmarna. 

Regi Bryan Singer
Medverkande Rami Malek, Lucy Boynton, Gwilym Lee, Ben Hardy, Joseph Mazello, m fl.

Björn Skifs-Bitar ur mitt liv/Helsingborg Arena


MM
En stark röst till svaga låtar

Björn Skifs röst håller än och det är fantastiskt med tanke på att han nu är 71 år.
När vi här får en tillbakablick av hans liv inom showbusiness är det med tudelat nöje jag ser denna show. Mycket kunde man varit utan och det är en trist show vi får till livs.

Kompetenta fast ointressanta musiker. Här hade behövts en stram regi i gallrande av låtar och en scenografi samt koreografi som är lustfylld. Nu är det som en konsert rakt upp och ner och utan spänning eller innehåll som engagerar.

Man blir snabbt uttråkad och det känns väldigt långt utan paus. Det bästa kommer till sist, Michelangelo. Då får man en känsla av hur hela konserten hade kunnat bli.

Att Björn Skifs är folkkär är helt klart och han ger ett både trevligt och vänligt intryck. Men den här showen hade jag kunnat vara utan.

Helsingborg Arena den 2 nov 2018

The Girl in the Spider’s Web/Film


MM
Utdraget och mördande tråkigt

Man rider på vågen av material om dysfunktionella hackern Lisbet Salander. Nu har turen kommit till David Lagercrantz bok, Det som inte dödar oss. Det har blivit ett magplask.

Som en sämre Bondfilm försöker man speeda upp tempot på årets Stieg Larssons Milleniumserie. Det går så där. Det är rörigt och stökigt, bilar slirar och Salanders motorcykel har full fart framåt.

Lisbet och hennes syster är villebråden och det härstammar från då de växte upp med en pappa som våldförde sig på dem. Lisbet var den som lämnade boet innan det var försent. Systern som stannade kvar fick ett helvete med sin pappa vilket resulterade i att hon själv blev en torped, som sin far. En dag möts de båda syskonen igen, men då är det försent för en försoning.

Filmen går på i en hiskelig fart och man blir trött av alla bomber och effekter. Visst har den sina spänningsmoment och njutbara stunder men i motsats till de tidiga filmerna så faller den platt. Fast Claire Foy är lysande i sin rolltolkning som Lisbet Salander.

Regi Fede Alvarez
Medverkande Claire Foy, Sverrir Gudnason, Sylvia Hoeks, Lakeith Stanfield m fl

Visselblåsaren/Vagina dentata/Teater med Rasmus Dahlstedt


MMM
Kul och uppfriskande

Rasmus Dahlstedt tar tag i oss direkt som Julian Assange. Dennes försvarstal mot Sveriges skamlösa behandling av honom blir med Rasmus kärringperuk extra kul, fast det ligger mycket allvar i vad han har att säga oss. 

Rasmus gestaltar flera olika roller och allra bäst tycker jag han är som diakonen Anna Ardin. Både mimspelet och texten är det roligaste jag hört och sett på länge. Härligt då hon återkommer flera gånger i showen. Men vilken skata!

Den gamla filmcensorn Gunnel Arrbäck får sig ett rejält hugg av saxen som hon förstörde många filmer med. 

Alice Bah Kunke blir komisk i Rasmus tolkning. Man får känslan att Bahs yttrande om kulturpolitik gör sig bättre i en Disneyparad än som ansvarig kulturminister. 

Rasmus tar upp om de ”ensamkommande” som det daltas och läggs resurser på. Fast deras offer får dras med livslånga trauman. Det blir tragikomiskt med dessa ständiga mantran från politiker och myndigheter, ”olyckligt” och ”utmaningar. Medan antalet våldtäktsoffer, nedslagna och fattigpensionärer ökar. 

Hela Rasmus enmansshow ger en bra belysning av dagens Sverige. Gjort med ett djävla annama, gyckelspel och tänkvärd text. Ett måste för alla icke politiskt korrekta. 

Skådespelare Rasmus Dahlstedt, Regi Fredrik Hiller, Manus Jens Ganman
Scen Stenkrossen, Lund