EPiC: Elvis Presley in Concert/Film av Baz Luhrmann

MMM

Dokumentär om en musiklegend

Det här är en dokumentär med material som legat bortglömt i ett förråd. Baz Luhrman har fått tillgång till åtskilliga filmrullar i olika format från sjuttiotalet. Detta har klippts samman och restaurerats till något helt unikt för alla Elvis-fans.

Det är bra rakt igenom med dessa klipp från olika konserter, lite synd bara att man inte får se låtarna i sin helhet. När man sitter och njuter som mest så klipps det till ett annat tillfälle, vilket kan kännas frustrerande för de som verkligen vill dyka djupt in i varje framträdande. Men å andra sidan, det gör att varje klipp känns som en smakbit, en teaser som väcker nyfikenheten och får publiken att längta efter mer. Varje sekvens, varje ton som sträcker sig mot oss, skapar en atmosfär av nostalgi och förundran som är svår att motstå, vilket gör att det ibland kan kännas som att tiden nästan står stilla i dessa magiska ögonblick.

Det är mycket från Elvis konserter i Las Vegas, men detta är då han stod på topp, innan han började svälla upp och blev för oattraktiv på scen.

Det var synd att Elvis aldrig kom till Europa. Enbart några konserter i Kanada, annars var det USA. Detta då han hade en manager som styrde Elvis järnhårt; denna ”militär” hade inte ens ett pass för att kunna flyga till Europa. Det finns en underliggande känsla av vad som kunde ha varit, och många fans har svårt att inte drömma om de konsertupplevelser som aldrig blev av. Det har spekulerats mycket kring hur olika Elvis karriär kunnat se ut om han haft möjlighet att uppträda i Europa; det är en tanke som väcker en viss melankoli bland många fans, särskilt när man överväger hur musiken inte bara hade nått nya öron, utan också hur han kanske hade utvecklat sin konst i en helt ny miljö.

Härligt att se så generös Elvis är på scen mot sina skickliga musiker, då här är både från repetitioner och färdiga konserter. Elvis flörtar vilt med kvinnorna i publiken; flera böjer han sig ner till och kysser, både under konserten och efteråt. Det finns en tydlig energi och en ömsesidig beundran mellan honom och publiken, vilket förstärker upplevelsen av konserterna. Denna interaktion är en del av hans charm och visar hur starkt han kunde engagera sin publik, skapa en atmosfär av gemenskap där alla deltar i den musikaliska upplevelsen.

Denna dokumentär och konsertfilm gör verkligen skäl för att kalla Elvis the King. Han berättar också om sitt eget liv, vilket jag inte kan minnas att jag har sett tidigare. Vi får en inblick i hans tankar och känslor, det är sällsynt att få se den människan bakom ikonen. Genom att dela med sig av sina reflektioner visar han en sårbarhet som många inte hade förväntat sig av en så stor stjärna, vilket skapar en djupare förståelse för den komplexa person han var utanför rampljuset.

Se filmen på en stor duk med dess makalösa ljud. I Malmö har vi Nordisk film vid Mobilia, där denna film pressvisades. Här bör man se filmen med dess underbara stolar som man kan ligga raklång i; om man föredrar det. Här kommer låtarna fram på ett fantastiskt vis, vilket också visar vilken god smak Elvis hade att omge sig med de bästa musikerna och körsångarna. De olika arrangemangen, kombinerat med klippen, ramar in hans musik på ett sätt som fördjupar upplevelsen och bjuder in till återkommande lyssning.

Det är en hyllning till hans musikaliska arv, en kärleksfull återblick på en tid som kommer förbli oförglömlig för många. Många av oss kommer alltid att minnas hur hans röst kunde beröra själen och få oss att dansa, sjunga med eller bara njuta av musiken. Denna film kommer att fortsätta inspirera och fascinera generationer av fans, det finns något magiskt över att få ta del av denna tidigare oförlösta konst, vilket gör att vi kan förstå och uppskatta hans legacy ännu mer.