Tillbaka till Montauk/Tysk/fransk film


MMM
Stellan Skarsgård glänser

Filmen öppnar med en närbild där Stellan sitter och läser ur en bok. Vi får se prov på skådespelarekonst på hög nivå, med inlevelse och känsla för sitt material. 

Stellan spelar succéförfattaren Max Zorn, bosatt i Berlin, men nu på en framgångsrik föreläsningsturné i New York. Max har sin kvinna Klara här men plötsligt så dyker en tidigare kvinna upp som Max haft ett förhållande med. Rebecca porträtteras i boken och är nu uppburen advokat i New York. Max känner att han måste bara få se henne igen. Motvilligt går Rebecca med på ett möte vilket får oanade konsekvenser för dem båda. Max förhållande men Klara sätts nu i gungning.

Volker Schlöndorff, mest känd för sin fantastiska filmatisering av Günther Grass roman Blecktrumman, har skapat en vuxenfilm om att leva i nuet. Men också dess bittra eftersmak. Om hur saker och ting ändras när vi åldras och om hur vi förhåller oss till dem.

Regi Volker Schlöndorff. Medv Stellan Skarsgård, Nina Hoss, Susanne Wolff, Niels Arestrup. Regi: Volker Schlöndorff. Medv Stellan Skarsgård, Nina Hoss, Susanne Wolff, Niels Arestrup.

Trafikljusen blinkar blå imorgon/Svensk dokumentär


MMM
Gripande i all sin enkelhet

En ung man gör vad han kan för att överleva men ångesten hinner ifatt honom. Till slut tar han sitt liv. Om detta har Ragnhild Ekner gjort ett kärleksfullt porträtt.

Ragnhild var själv vän med Jussi som jobbade som brevbärare. Men han ville helst vara verksam som konstnär. Han verkade trivas när han tillsammans med sitt gäng höll på med grafitti. Eller när han tecknade egensinniga figurer hemma i sin ostädade och stökiga lägenhet.

Med det material av stillbilder och amatörfilmer som Ragnhild Ekner har satt ihop får man en känsla av den ångest och frustration som Jussi måste ha känt. Men här finns även glädje i allt kaoset.

Jussi klarade inte av vuxenlivet. Synd på en så begåvad och hygglig kille.  Jussi hade stora drömmar och var en livskonstnär. Ändå orkade han inte leva vidare.

 

Regi Ragnhild Ekner

American idiot/Punkopera av Green Day på Den grå hal/Köpenhamn


MMMM
Ett enormt ös från början till slut!

Man har valt att fokusera på låtarna och inte berättelsen som man gjorde på Malmö Opera.  Där fick man reda på varför de vilsna ungdomarna betedde sig som de gjorde och hur de tänkte.

I Den Grå HalChristiania kör man låtarna rakt av som om det var en konsert. Det fungerar också men uppsättningen på Malmö Opera var mer som en musikal. Här har det blivit en ren konsertupplevelse.

Det är de manliga sångarna som man minns mest då de är så närvarande och fokuserade på sin uppgift. Kvinnorna är mer anonyma och har inte riktigt samma geist och utlevelse.

Det är främst Anders Gjesing som Johnnys alter ego St Jimmy som ger ett avtryck som sångare och scenpersonlighet. Men även svenska Bruno Mitsogiannis som Johnny sjunger med bravur. Han gjorde samma roll i Malmö Operas uppsättning.

Musikerna är suveränt duktiga men varför gömma dem för publiken? Fast deras råa ös och stillsamma ballader låter förvånansvärt bra där bakom det genomskinliga draperiet. I Malmö blev de en del av uppsättningen och det var mycket mer naturligt.

Det här är nittio minuters ren mangling på hög volym av punk, pop och arenarock. Helt underbart och man har svårt att sitta still till dessa melodiösa örhängen som låter bra rakt igenom. Jag kan inte komma på någon låt som borde tas bort. Det här är Green Days testamente till rockvärlden. Kanske inte så konstigt att det har blivit deras mest sålda album.

_DSC7585-Edit - WEB

The Savage Rose & Tivoli Copenhagen Phil/Plænen


MMMM
Fantastiskt bra!

Underbart att se hur vital och levande Anisette är på scenen fortfarande. Tillsammans med Savage Rose och Tivoli Symfoniorkester uträttade Anisette  stordåd. Hennes röst och kroppsspråk var ett på Tivoli.

Trots ösregn och uppstickande paraplyer blev det en oförglömlig afton med denna eminenta symfoniorkester, kultbandet Savage Rose och stjärnan Anisette.

Från min favoritplatta Dödens triumf (som är skriven för baletten med samma namn) fick vi instrumentalstycket Byen Vågner. Perfekt att framföras på Plænen denna fredagskväll med en symfoniorkester. Musiken svävade fram i takt med regndropparna.

I 50 år har Savage Rose varit verksamma men skapade kanske sina bästa album från 1968 och till början av 70-talet. Då var de stapelvara i mina skivbackar. Thomas och Anders Koppel bidrog med deras unika sound som komponister. Nu är Thomas borta och Anders lämnade gruppen 1974.

Utan Anisette inget Savage Rose. Anisette är också den självklara medelpunkten med sin karaktäristiska hesa men inkännande röst. Fast med ett så kompetent band som Savage Rose kan det inte gå fel. Men det är nästan så man önskar att symfoniorkestern ska vara med hädanefter. Så bra var de tillsammans.

01-2017-03857 - The Savage Rose and Tivoli Copenhagen Phil (DK)01-2017-03902 - The Savage Rose and Tivoli Copenhagen Phil (DK)
01-2017-03917 - The Savage Rose and Tivoli Copenhagen Phil (DK)
Foto Rasmus Hansen ©

 Savage Rose, Palle Hjorth (klaver, Hammond-orgel, harmonika), Jacob Falgren (kontrabas, el-bas), Anders Holm (trommer), Rune Kjeldsen (guitar) samt Naja Koppel og Amina Carsce Nissen (kor).

Ljus i natten/Finsk film


MMM
Udda finsk film

Regissören Aki Kaurismäki gör ofta tankeväckande och intressanta filmer. Här om en flykting som lyckas ta sig till Finland genom att gömma sig på en båt.

Det är inte den vanliga tycka synd om flyktingfilmen. Här hjälps Khaled till ett jobb då han inte tillhör de parasiter som bara vill suga ut samhället.
Khaled från Syrien kommer lätt in i det finska samhället och gör vad som krävs av honom. Även om han undrar ibland vad det är som händer runt omkring honom.
Finska Wikström har en restaurang med udda individer och där passar Khaled bra in. Ingen misstänker något och han gör sitt jobb som diskare. Men en dag blir det en förändring.

Se filmen som en studie i hur det kan gå till i Finland utanför turiststråken.
Att Aki Kaurismäki vann Silverbjörnen för bästa regi i Berlin är jag dock oförstående till. Fast Ljus i natten är sevärd med dess mörka stråk.

Borg/Svensk film


MMM
Sverrir Gudnason är porträttlik och säker i sin roll som Björn Borg. Redan där är filmen i hamn. Shia LaBeouf som McEnroe är minst lika bra i sin rolltolkning.

Filmen pendlar mellan Björns uppväxttid till hur han som vuxen vinner seger efter seger på tennisbanan. Som mest intressant och spännande är filmen då Björn Borg vinner sin femte Wimbledonseger i hård kamp mot McEnroe. Man sitter som på nålar fast man vet utgången.

Stellan Skarsgård som Borgs tränare Lennart Bergelin gör ett personligt och inkännande porträtt. Tuva Novotny som Mariana är mest som ett bihang till Björn och så var det kanske också. Men var Björn Borg verkligen så egotrippad som han framställs?

Det har blivit en rakt berättad och innehållsrik film men tröttsamt med alla dessa hopp mellan då- och nutid. 

Regi Janus Metz Medv Sverrir Gudnason, Shia LaBeouf, Stellan Skarsgård, Tuva Novotny och Leo Borg.

 

 

 

Superswede/Svensk dokumentär​


MMM
Vem minns inte Formel 1-föraren Ronnie Peterson. Det skrevs om Ronnie i alla stora tidningar i världen. Han var bland de främsta i denna farliga motorsport.

Tyvärr förolyckades denna sporthjälte redan 1978. Ronnie körde ihjäl sig på Monzabanan i Milano. Med det miste vi en av de största sportfantomerna som världen skådat. Flera av Ronnies Formel 1-vänner vittnar om vilken fantastisk förare han var.

Här finns de alla med och extra kul när de är hemma på George Harrisons gods.
Emerson Fittipaldi, Mario Andretti, Niki Lauda och Jackie Stewart var racerförarna på den tiden. Alla instämmer i att Ronnie Peterson var i världsklass och kanske den främsta av dem alla. Även om han aldrig lyckades vinna VM-titeln i Formel 1.
På den tiden körde de med livet som insats. Krockade du gick bilen ihop som ett dragspel. Idag är säkerheten minutiös i bilarna och ytterst svårt att man kan köra ihjäl sig.

Ronnie Peterson var från Örebro. Begravningen var som en kungabegravning. Hela Örebro var på plats och de blonda kvinnornas hårsvall lyste ikapp med solen. Så också på Ronnies fru Barbro denna tragiska dag. Hon var helt förkrossad efter Ronnies död och dog tio år senare. Kanske på grund av den stora förlusten av sin hjärtevän.

Regi Henrik Jansson-Schweizer. Medv Nina Kennedy, Emerson Fittipaldi, Mario Andretti, Niki Lauda, Jackie Stewart