Flashdance The Musical/One and Only Musical Teater, Musikhuset Aarhus


MMM
En orgie i explosioner

Det är hög stämning och fullsatt på Musikhuset i Aarhus i Danmark. Fast musikalen blir inte riktigt den hit jag hade väntat mig.

Ljudet verkar inte rätt inställt men det låter bättre ju längre föreställningen varar.
Till tonerna av de låtar vi känner från filmen dansar ensemblen fram och speciellt då Sicilia Gadborg som Alex Owens. Hon förkroppsligar huvudrollsinnehavaren som så gärna vill bli professionell dansare. Fast då Sicilia dansar och sjunger hitlåten, What A Feeling, berör den mig inte på det sätt som den borde. Det är alldeles för snällt framfört. Inte alls så utmanande och sexigt som det bör vara. 

Just nu finns det två Gadborg på Danmarks scener. Sara i Ghost och så Sicilia här. Båda systrarna är härligt begåvade artister.

När det gäller själva uppsättningen så verkar Philip Zandén inte fått helt grepp om musikalen. Det är mycket utanpåverk och lämnar en mestadels oberörd.

Allt sker i en enda röra med starkt ljud, häftig ljussättning och en handling som flimrar förbi, fast utan att stanna upp och fördjupa karaktärerna. Inte ens Silas Holst är så intressant som han brukar vara. Alla artisterna är duktiga, men jag finner inte det där extra, som man vill minnas, då man lämnar föreställningen. Förutom när Gina Maria Hudson agerar sexigt och sjunger fantastiskt i Manhunt. Då blixtrar det till!

Det är pompöst och färgglatt men man dansar inte ut eller är upprymd efter föreställningen. Flashdance var en superhit på bio 1983. Jag tror det är dax att se om den! 

 

Medvirkende: • Alex Owens: Sicilia Gadborg • Nick Hurley: Silas Holst • Harry: Robert Hansen • Mrs. Wilde/Louise: Nastja Arcel • Hannah Owens: Ditte Gråbøl • CC: Jimmy Jørgensen • Joe/ensemble: Morten Kjeldgaard • Gloria: Rikke Hvidbjerg • Tess: Tara Toya • Jimmy: Emil Birk Hartmann • Kiki: Gina Maria Hudson • Andy/ensemble: Martin Gæbe • Bud/ensemble: Steffen Hulehøj • Balletdanser/ensemble: Hannah Ohlsson & Robert Thomsen • Swing/ensemble: Kirsty MacDonald & Vegard Kristiansen • Ensemble: Elise Ruusunen, Linnea Stenbeck, Patricia Tjørnelund, Emelie Lissmatz Johnson, Andrea Schirmer & Patrick Terndrup
Det kreative hold: • Instruktør:​​​​​Philip Zandén • Koreograf:​​​​​Tim Zimmermann • Scenograf:​​​​​Benjamin la Cour • Arrangør/Executive Music Producer:​​Joakim Pedersen • Producent:​​​​​Rikke Lange • Executive Producer:​​​​Jesper Winge Leisner

Arctic/Film


MMM

Mads Mikkelsen gör ett formidabelt porträtt av enda överlevande av ett plan som kraschlandat på Arktis. 

Ensam på Arktis får vi följa människans överlevnad. Regissören lyckas hålla intresset uppe genom hela filmen. Men det är Mads genom sin uttrycksfullhet som fängslar oss i vad som ska hända dag efter dag.

Det blir aldrig tråkigt eller ointressant som det framställs för åskådaren. Hela tiden kämpar personen för sin överlevnad och att få uppmärksamhet utifrån.

Det här är en klart sevärd film om man vill ha spänning och ta del av hur man kan lyckas i ett till synes dödsdömt läge. 

Regi Joe Penna
Skådespelare Mads Mikkelsen, Maria Thelma Smáradóttir

Den siste gentlemannen/Film


MMM

Detta lär vara Robert Redfords sista film, men han slutar inte med flaggan i topp.
Här som en charmig bankrånare och en hyllning till hur det gjordes film på -60-talet. 

Forrest Tucker går tillväga som en riktig gentleman och genom sitt artiga vis lyckas han överrumpla bankpersonalen.

Under hans rånarturnè träffar han Jewel på ett fik. Hon spelas trovärdigt av Sissy Spacek. De får en romans tillsammans på ålderns höst. Men inte utan stress då en poliskommisarie (Casey Affleck) är i hälarna på Forrest Tucker.

Jewel vill förmå Forrest att bli en vanlig medborgare och njuta av sitt pensionärsliv på hennes stora ranch, men det ligger inte för Tucker i längden.

Forrest åker fast gång på gång men han lyckas med konststycket att ta sig ut från alla fängelse de placerar honom på. Hans flyktförsök är lika fräcka som hans bankrån.

Det har blivit en sentimentalt berättad historia men det intressanta är att det bygger på en man som verkligen rånade banker upp i en hög pensionsålder. 

Regi David Lowery
Skådespelare Robert Redford, Sissy Spacek, Casey Affleck, Tom Waits, Danny Glover, Elisabeth Moss

Tiden och insiktens triumf/barockopera av Händel och med Concerto Copenhagen


Detta stycke hade urpremiär 1707 och det märks. Det är så mossigt och långsamt att  man får anstränga sig att hålla sig vaken. Däremot är barockmusiken av Händel klart njutbar.

På scenen är det inte opera i egentlig betydelse utan vad man kallar oratorium. Opera i konsertant format och ganska så stillastående och obegripligt i denna uppsättning.

Fyra sångare samsas om uppgiften att försöka förklara vad livet går ut på. Genom att mestadels röra sig i slomotion framförs dramat tillsammans med dansare och statister.
Visst är sångarna otroligt välsjungande fast musiken är den stora behållningen.
Med den vitala dirigenten, Lars Ulrik Mortensen, som även spelar cembalo får han sitt Concerto Copenhagen att skifta i dur och moll. Personligen föredrar jag dur då stämningen stiger i orkesterdiket.

Det Kongelige Teater gästspelar på Malmö Opera endast två föreställningar och det är helt rätt tänkt. Mer än så orkar nog inte Malmöborna med. 

Regi Ted Huffman, Scenografi Andrew Lieberman, I rollerna Mary Bevan, Caitlin Hulcup, Sonia Prina och Joshua Ellicott, Dirigent Lars Ulrik Mortensen, Concerto Copenhagen och Det Kongelige Teater. Gästspel på Malmö Opera den 18 april.

Ghost/Musikal på Tivoli i Köpenhamn


MMM
Bombastiskt och kraftfullt

1990 års stora filmsuccé med Patrick Swayze och Demi Moore är nu musikal på de stora scenerna. Här på Tivolis konsertsal dundrar det på och med så hög volym så man undrar om de ska spränga högtalarna. Kanske var det olycksfall i arbetet denna premiärkväll i Köpenhamn?

Själva storyn om ungdomarna som blir förtjusta i varandra och flyttar tillsammans är ganska så tunn. Här hade man kunnat stryka rejält i manuset.

Scenografin är fantastiskt påhittig med de stora lerkrukorna som belyses fantasifullt.

Runt omkring och i dessa gigantiska krukor utspelas kärleksdramat. Frederikke Vedel och Mikkel Moltke Hvilsom spelar de unga tu, Molly och Sam, och de gör det med bravur. De sjunger också underbart vackert.

När lyckan är som bäst så inträffar det som inte borde hända. Sam blir skjuten och dör, men det är också här som musikalens kärna utkristalliseras. Sam kommer tillbaka som spöke och vill rädda sin Molly, men hur ska Sam nå fram till henne när han är död? Det ska inte avslöjas här men många minns det säkert från filmen.

Sara Gadborg, som spelar mediet Oda Mae Brown kommer till hjälp och hon gör det med besked. Hon är kvällens stora stjärna! När Sara lever ut i sitt agerande och sång så lyfter hela scenen. Här finns de intressantaste scenerna och Sara är oerhört komisk i sin framtoning. Kvällens längsta applåder gick till Sara och hennes ensemblenummer!

Det är främst i andra akten som man blir engagerad. Den första akten har alldeles för långa transportsträckor och intresset dalar för vad som händer på scenen. Fast hela ensemblen agerar väl och rollerna är helt rätt besatta. Härliga dansnummer och säker sång framhäver deras begåvningar.

Instruktør og koreograf Tobias Larsson
Scenograf Rikke Juellund
Lysdesign Mathias Hersland
Lyddesign Jonas Jørgensen
Medvirkende Frederikke Vedel, Mikkel Moltke Hvilsom, Johannes Nymark, Sara Gadborg, Jesper Asholt, Joachim Knop, Mikkel Vadsholt, Christina Elisabeth Mørkøre, Astrid Højgaard Lundgreen, René Wormark, Yasmin Elvira Steenholdt, Jonas Suurballe Christensen, Oliver Aagaard-Williams, Asbjørn Hagen, Robert Thomsen, Mike Gamble, Lea Palme Skriver, Elina Westberg, Rasmus Grandt, Caroline Gustafsson, Linda Holmgren og Anna Solberg.

 

 

Claire Darling/Film


MM
Långdraget och ointressant

Catherine Deneuve är ljuvlig som alltid men här blir det för trist att se henne vanka omkring i sitt hus och inte veta varför hon vill sälja ut alla sina antikviteter.
Det hela utspelar sig i Claires hus och hon kedjeröker och bestämmer sig för att göra sig av med allt vad hon äger i sitt hus. Ensam och gammal verkar hon tappat livsgnistan men är ändå klar nog at leja några ungdomar till sin hjälp. 
Loppis får sin start och folk är överlyckliga hur billigt de kan handla Claires fantastiska unika och fina prylar. Claire säljer ut dem för en spottstyver och folk ler bakom hennes rygg. Claire går som i en dröm och är helt oberörd av antikviteternas värde. 
Hennes dotter Marie (Chiara Mastroianni), som även är Deneuves dotter i verkligheten får reda på mammans upptåg och skyndar i bil för att förhindra en ekonomisk katastrof. Det leder till en närhet mellan de båda, som tidigare var förlorad.  
Det har blivit en lite ledsam och nostalgisk film, men samtidigt lämnar den mig oberörd.
Regissör Julie Bertuccelli,, Skådespelare Catherine Deneuve, Chiara Mastroianni, Alice Taglioni m fl

Fågelfångarens son/Film


MMMM

Richard Hobert triumferar

Det är med stor glädje jag skriver denna recension då Richard verkligen överraskar med intressant manus och regi. Han har även skrivet boken med samma namn. Richard Hobert har inte gjort film på sju år och här stämmer allt. 

Fantastiska skådespelare, en väl berättad historia, med vändningar som inte är förutsägbara. Finstämd regi och en känsloladdad film. Underbart kargt klimat då den utspelas på Färöarna. Här finns myten om historien som lär vara sann fast Richard har broderat ut den till sin egen.

En fattig familj försöker livnära sig på att fånga fåglar och hyr ett hus av en man som helst vill gifta sig med kvinnan som är hustru till fågelfångaren. De har nämligen ett problem som husägaren tror han kan avhjälpa. Det är upprinnelsen till berättelsen.

Detta problem är så gripande och dramatiskt framställt med dessa underbara skådespelare från Norden och Frankrike. Var och en så lysande i sin roll. Fast frågan är om inte just fågelfångaren är den som lyser mest. Här kan man tala om ett genombrott för Rudi Køhnke som Esmar. Livia Millhagen som världsvan värdshusvärdinna är underbart roande och härlig att se och höra på.

Man är engagerad filmen rakt igenom och här förtjänar även Malmöscenografen Aida Kalnins beröm. Hennes uppbyggnad av miljön är helt bedårande. Liksom fotot av  Andreas Troedsson. Ljudkillarna Jean Frèdèric Axelson och Jon McBirnie har fått fram ett ljud som är helt perfekt. Man hör det minsta ljud från naturen och det på ett vis som om man var på plats.

En annan myt är att Richard Hobert enkelt får nya pengar när han vill göra film. Faktum är att han fått inteckna sitt hus inför varje film. Så också denna gång. Inte en krona från Svenska Filminstitutet. Fast nu kör Filmstaden upp filmen. Tala om ödets ironi. 

Regi, manus Richard Hobert I rollerna Rudi Køhnke, Livia Millhagen, Vìgdis Eliesersdóttir, Hedda Rehnberg, Sébastien Courivaud m fl.