Helan & Halvan/Film


MMM
För oss som växte upp med komikerduon på bio och TV är det här julafton, men jag är inte lika säker på att den yngre generationen uppskattar denna spelfilm. 

Vi får berättelsen om Stan Laurel och Oliver Hardys liv från deras storhetstid på -20-talet och fram till 1950 då deras filmer började visas i TV.
Då hade Hollywood tröttnat på komikerparet och funnit andra att utnyttja.
Stan och Ollie hade urdåliga kontrakt och för att överleva åkte de till England och uppträdde.
Knappast några kom till de små teatrar där de uppträdde och de fick själva släpa på sitt bagage. Till slut spred sig ryktet om deras makalösa humor på teatrarna och publiken växte. De var även på besök i Köpenhamn och i Malmö. 

John C. Reilly och Steve Coogan är perfekta i rollerna som Stan och Oliver. Även deras fruar Shirley Henderson och Nina Arianda är riktigt bra och även de roliga.

Mindre kul är det att se hur Stan och Oliver blev utnyttjade av skrupelfria agenter och filmbolag och båda dog utfattiga. Men deras humor är för evigt inristade i filmhistorien.

Regi Jon S. Baird
Skådespelare John C. Reilly, Steve Coogan, Shirley Henderson, Danny Huston, Nina Arianda m fl 

SPEED 2 på Malmö Konsthall


Svårförståeligt utan guidning

Fatima Hellberg, curator och chef för Künstlerhaus Stuttgart gjorde ett beundransvärt arbete genom sin förklaring av denna kluriga utställning. 

På pressvisningen fick vi en intellektuell förståelse om hur saker och ting förhöll sig.
Tillsammans med konsthallschef Mats Stjernstedt och konstnären James Richards blev plötsligt denna utställning mycket intressant och tankeväckande.

Annars uppfattas den som svårförståelig och märklig på ett oförklarligt vis.

Från pressmeddelandet beskrivs utställningen så här.

”Utställningen SPEED 2 rymmer som helhet en atmosfär fylld av manisk energi, en återkommande fascination för fenomen som röntgen och radioaktivitet, av ritualer som förmår förändra medvetandet, samt systematisk arkivering och dokumentering med paralleller till vetenskaplig forskning. Fokus i utställningen ligger till viss del på samtidskulturens beundran och fascination av vetenskap, en fascination som hänger samman med vår önskan att förstå världen. Utställningstiteln syftar både på partikelfysik och på den has­tighet vetenskapen har utvecklats med: en hastighet som förblindar och i vars efterföljd en rad existentiella frågor nu tornar upp sig.”

Foton Johnny Månsson ©

Matilda the Musical/Malmö Opera


MMMM
Härligt uppfriskande

Malmö Opera kan stoltsera med Nordenpremiär och en helt fantastisk uppsättning. Roald Dahls bok har blivit till en njutbar föreställning. 

Barnen har gått på en särskild Matialdaskola under ett år och det märks. De är helt i nivå med de äldre professionella skådespelarna. Taket lyfter när barnensemblen dansar och sjunger. Det är underhållning som heter duga!

Själva berättelsen om ett överbegåvat barn som inte får nog av att läsa böcker gestaltas suveränt säkert av Matilda Gross som bokens Matilda. Inga premiärnerver var att skönja från andra raden. Hon satte både sång och tal exakt där det skulle vara. Det är en bedrift av henne då hon syns så mycket på denna stora scen. Matildas scener med bibliotekarien Fru Phelps gestaltas ödmjukt och med fin inlevelse av Marianne Mörck. Längesedan jag såg Marianne Mörck så här bra.

Matildas föräldrar spelas med bravur av Michael Jansson och Åsa Fång. Båda överträffar sig själva i deras så komiska rolltolkningar. Här fick man skratta ut rejält. För att inte tala om scenerna som Åsa Fång har med Oscar Pierrou Lindén som Rudolpho. Det han gör med kroppen är värd en hel avhandling. Liksom när Michael Jansson färgar sitt hår och får sin keps ditsatt rejält på huvudet. Föreställningens roligaste scener.

Men det är inte bara skoj och underhållning utan även allvar i denna både mörka och ljusa ramhandling. I Matildas skola finns den mest förskräckliga rektor som går under  namnet, Agatha Trunchbull. Skickligt spelad av David Lundqvist.

Barnen är förskräckta och blir satta i förvaringsbur och hånas inför hela klassen. Men snart finner de på råd för att ge tillbaka hur rektorn har missbrukat dem.

Elisabeth Lintons regi är en levande föreställning där det händer något ständigt. Tillsammans med scenografen Palle Christensen, koreografen Miles Hoare, ljussättaren Ulrik Gad, ljuddesigner Avgoustos Psillas och kostymören Astrid Lynge Ottosen har de uträttat stordåd. Detta är en föreställning som är värd att få gå bra mycket längre än den är planerad till. Alla roller är perfekt valda och gestaltade. 

Matilda, Malmö Opera, 190308
Matilda, Malmö Opera Fotograf: Malin Arnesson

Musik: Tim Minchin. Libretto: Tim Minchin och Dennis Kelly. Svensk översättning: Jonas Forssell. Dirigent: Joakim Hallin. Regi: Elisabeth Linton. Scenografi: Palle Christensen. Kostym: Astrid Lynge Ottosen. Ljuddesign: Avgoustos Psillas. Ljus: Ulrik Gad. Koreografi: Miles Hoare. I rollerna: Anna Heerulff Christiansen, Matilda Gross, Eva Jumatate, Alice Jönsson, Thia Skogmar, Ella Strandberg, Tova Turesson, Milton Felländer, Max Liljedahl, Joel Yebio, Emilia Helm, Alice Jönsson, Oliver Palm, Gustav Sonesson, André Persson Gintner, Melker Wickenberg, Sonja Holm, Molly Johansson, Siri Amundsen, Lisa Birk Pohl, Wilmer Franzén, Leon Mentori, Miranda Boulton, Wilma Persson, Linda Olsson, David Lundqvist, Marianne Mörck, Åsa Fång, Michael Jansson, Jeff Schjerlund, Oscar Pierrou Lindén, Denny Lekström, Hanna Carlbrand, Jonas Schlyter

The House that Jack built/Film


MMM
Vedervärdigt men tänkvärt 

Lars von Trier fortsätter med sina chockerande filmer. Här har han skapat sin egen seriemördare på Triers igenkännbara vis.

En helt vanlig man (Matt Dillon) plockar upp en kvinna (Uma Thurman) som fått punktering på sin bil. Hennes tjat om att han (Jack) kan vara en seriemördare triggar igång Jack så till den milda grad att han får ett överslag i sin hjärna. 

Jack har en dröm om att bygga det perfekta huset, men gång på gång raserar han det. Istället blir det människor, som han bygger ihop på det mest bestialiska sätt. 

Lars von Trier vill få oss att både rysa och förfäras. Förfärliga scener spelas upp framför oss och känsliga personer varnas. Men samtidigt vill jag uppmana till att se filmen då Lars aldrig är ointressant. Fast Trier provocerar oss så vill han visa på att han kan göra skräckfilm med tanke bakom. Du vet aldrig vem i din närhet som kan vara en mördare.

Regi Lars von Trier | Skådespelare Uma Thurman, Bruno Ganz, Ed Speleers, Sofie Gråbøl, Riley Keough, Matt Dillon, Siobhan Fallon Hogan, Jeremy Davies, Jack Mckenzie, Mathias Hjelm, Emil Tholstrup, Marijana Jankovic, Carina Skenhede, Robert Jezek, Osy Ikhile, Christian Arnold, Yoo Ji-tae, Johannes Bah Kuhnke, Jerker Fahlström 

Ladyboys in Thailand


En gigantisk festival där alla ”kvinnorna” är män och kallas Ladyboys. Eller Katye som det heter på thailändska.

Det är vad som visas upp på Miss International Queen 2019 på Festival Center i Pattaya, Thailand.

Hele jippot drar en storpublik då detta är en uppmärksammad händelse varje år i Pattaya. Tv-bolag bevakar liksom övrig media och många stora bolag sponsrar festivalen. Fullsatt på Festival Center vittnar om vilka publikmagneter dessa Ladyboys är.

Musiken dånade över torget då dessa vackra varelser struttade runt till musiken i sina fantastiska kreationer. Till slut korades en vinnare och i år blev det Miss America.

Många ville fotograferas med de olika ländernas Ladyboys fast sanningen är att alla kommer från Thailand. Här Kanplu Pharakho som nästan blev för närgången med sin hand. Kanske för att försäkra sig om det är en kvinna eller en man.

Foto Johnny Månsson

The Favourite/Film


MMMM 

Udda och tankfullt

I gigantiska slottsmiljöer utspelar sig absurda möten. Man dras in i händelsens förlopp på ett nästan makabert men roande sätt. Intrigerna är så många att det är svårt att hålla räkningen.

Detta 1700-talsdrama utspelas i drottning Annes England.

Då det är krig mellan England och Frankrike är inte den bräckliga Anne kapabel att styra landet. Olivia Colman gör rollen som den känslostyrda drottningen. Anne roar sig med sina kaniner och att äta och sova. En tjänare (Abigail) blir hennes livlina. Emma Stone gör en formidabel insats som pigan som tar sig upp i maktens boningar.

Annes oberäkneliga humör gör att alla i hovet måste vara på sin vakt. Deras rädsla för att förlora sina positioner är skrämmande tydlig. Liksom deras frosseri i det överflöd och lyx som finns för dessa aristokrater. I motsats till den fattiga befolkningen.

Det är mäktigt att se på och en imponerande film som regissören Yorgos Lanthimos har skapat. Men var beredd på en helt annorlunda berättelse då det gäller att skildra kungligheter. Samt ett suveränt och annorlunda foto. 

Regi Yorgos Lanthimos
Skådespelare  Olivia Colman, Emma Stone, Rachel Weisz m fl

Bränd/Film


MMM
Krävande men berörande

Fattigdomen kontra den materialistiska verkligheten

En ung man som knappt är talför irrar runt i sin bil där han jobbar för en budfirma.

Vid ett tillfälle träffar Jongsu på en gammal skolkamrat som känner igen honom då de kommer från samma by. Tycke uppstår och de börjar dejta men något står inte rätt till.

Jongsu ska passa Haemis katt då hon ska resa bort. Innan dess har Haemi presenterat en rik man som kallar sig Ben. Han kör omkring i en Porsche men ingen av paret vet vad Ben egentligen sysslar med.

Plötsligt så är Haemis katt borta men återfinns hos Ben tillsammans med smycken från Haemi, men var är hon? Mystiken tätnar och vi får inget svar.

Jongsus vrede väcks inombords och ett möte med Ben blir förödande.

Handel med njurar ligger nära till hands i Haemis försvinnande. Men det är bara en spekulation.

Filmen är baserad på en novell av den japanska författaren Haruki Murakami.

En otäck stämning vilar över filmen men även en fascination.

Regi Lee Chang-dong. Medv Yoo Ah-in, Jeon Jong-seo, Steven Yeun m fl