Gud finns, hennes namn är Petrunya/Film


MMM
Upprörande om  kvinnoförtryck

Varje gång jag ser en film från ett östland där de sitter fast i gamla traditioner är det lätt att bli upprörd. Likadant är det med denna berättelse.

Varje år kastar katolska kyrkans män ut ett träkors i havet. Den som fångar det ska få lycka under kommande år. Normalt brukar det vara en man. Här gör sig flera män redo att kasta sig ut i havet för att få det åtråvärda korset. Av en händelse fångar en kvinna korset. Hon blir jagad av männen som påstår att hon stal det. Så var det med den religiösa förståelsen och ödmjukheten. Här visar de inte på vare sig förlåtelse eller Kristi medlidande. Pöbeln som består mestadels av hormonstinna män skriker och gormar. 

Polisen tar sig hem till Petrunya som ska förhöras i fängelset. Polisen har ingen rätt att hålla henne kvar men ändå är de oförskämda och släpper henne inte fri.
Petrunya sitter snällt och undrar när hon ska få gå hem. Utanför står männen och skriker okvädningsord som hora och annat. Prästen försöker lugna dem men de tränger sig in på polisstationen. En blir fängslad men fortsätter kasta glåpord över Petrunya.

Kyrkan visar sin makt mot polisen och poliserna känner sig rädda och vilsna om hur de ska agera för att inte tappa ansiktet. Kyrkans makt är stor och dominant i Makedonien.

Till slut segrar förnuftet även i denna gudsförgätna håla. Petrunya får sin upprättelse om än tveksamt och på ett märkligt vis. 

SKÅDESPELARE Zorica Nusheva, Labina Mitevska, Stefan Vujisic, Suad Begovski.

Tills Frank skiljer oss åt /Film


M
Peter Magnusson har tidigare gjort filmerna Sommaren med Göran och En gång i Phuket. Lika dålig är den här. Krystade, omogna skämt och med Peter själv i en av huvudrollerna. 

Man sitter och skruvar sig och undrar när eländet ska ta slut.
Liv Mjönes lyckas hålla uppe intresset då hon är träffsäker i sin replikföring som den förvirrade bimbon Vera. Hon har relationsproblem och vill ständigt ”ligga” och kan sällan säga nej. Därigenom får Vera flera könssjukdomar. En livscoach som verkar tagit en helgkurs i psykologi ska försöka hjälpa henne. Fast hon är mer intresserad av att se på dejtingsidor i sin mobil. På dagarna är Vera lärare för barn som inte verkar ha fått någon uppfostran hemifrån. Det speglar bra dagens situation i skolan. Väl där finns lärakollegan Frank som Vera bara måste ha. Plötsligt har hon också träffat Carl-Johan som hon vill gifta sig med.

Det mesta är på en så låg nivå att man undrar hur de lyckats få manuset godkänt och dessutom få pengar till att göra filmen.

Relationskomedi kallar en del det men bör det inte vara lite mer vuxen dialog eller ska det vara så här illa skrivet för att det ska gå hem till dagens biopublik?

Peter Magnussons tidigare filmer har blivit publiksuccéer så det blir även, Tills Frank skiljer oss åt.

Regi Leif Lindblom, Skådespelare Liv Mjönes, Peter Magnusson, Erik Johansson m fl

Skönheten och Odjuret/Musikal


MMM
Storslaget och spektakulärt

Malmö Opera slår på stort med allt vad de har av effekter och maskineri. Hela teatern bågnar av en vidunderlig ljussättning och en teaterteknik som är imponerande. 

Sagan känner vi alla och behöver därför inte berättas men att Sofie Gunnarsson som Skönheten Belle gör en lysande insats och suveräne Fred Johanson gör Odjuret är väl värt att nämna. Liksom att vi får ett fyrverkeri av glittrande och fantasirika masscener där teaterns vridscen kommer väl till pass. För att inte tala om alla fantastiska kreationer och komiska scenerier som befolkas av hela ensemblen.

Det är bara att tacka och ta emot och luta sig bakåt och njuta av hela kakan. 

Linus Fellbom har fokuserat på masscenerna och där är han en mästare. Det händer något hela tiden. Ljussättningen är även Fellbom men i första akten är där lite väl mörkt och långsamt i flera scener. Men det klarnar upp i andra akten och då händer så mycket att man blir förvånad att tiden gått så fort. Mycket tack vare starka rollprestationer.
Förutom huvudrollsparet vill jag nämna
Michael Jansson och Johannes Wanselow som de komiska tjänarparet Lumière och Clocksworth. Fast flera gör väl ifrån sig och ser till att vi får en kul afton. Oscar Pierrou Lindén som Lefou är en pärla i sin plastik.

Mest iögonfallande är ändå Dan Potras scenografi och kostym samt koreografin av Miles Hoare. Fast videodesignen av Stefan Stanisic, Bombina Bombast och Charlotte Rodenstedt, Bloody Honey och ljudet av Joel Bexelius ska vi inte förglömma.

Tillsammans har de skapat en helgjuten familjeföreställning där den moderna teatertekniken står i centrum. 

skonheten_och_odjuret_0Belle – Sofie Gunnarsson, Odjuret – Fred Johanson, Fotograf Katja Tauberman
Regi och ljus Linus Fellbom, Scenografi och kostym Dan Potra, Koreografi Miles Hoare, Ljud Joel Bexelius, Videodesign Stefan Stanisic, Bombina Bombast och Charlotte Rodenstedt, Bloody Honey, Medv Sofie Gunnarsson, Fred Johanson, Michael Jansson,  Johannes Wanselow, Oscar Pierrou Lindén, Nina Pressing m fl

 

Judy/Film


MMMM

Klar Oscarchans för Renée Zellweger!

Det är en lysande och härlig tolkning som Renée Zellweger serverar. Hon är Judy Garland! Detta är skådespelarkonst på hög nivå. Vi har alltid sett att Renee är en duktig aktris men här briljerar hon fullt ut. 

Filmen låter Judys liv passera revy och stannar kvar i de sista åren då hennes stjärna har fallit i Hollywood. Nu kan Judy knappast försörja sig och sina två små barn. Hon får förnedra sig å det grövsta för att kunna överleva. Men plötsligt så kommer den stora chansen igen. London vill se henne på scenen och höra henne sjunga. Dessutom betalar de bra. Med viss tveksamhet accepterar Judy att åka till England. Väl där blir hon mottagen som den stora stjärna hon är, men själv tror Judy att hon ska sjunga på en mindre scen. Hon blir chockad då hon står på Talk of the Towns berömda scen. Publiken bara älskar henne! Kväll efter kväll gör hon stor succé, men tyvärr så är hon för nervig och glad i alkohol att direktören inte vill ha henne kvar. Fast hon repar sig och kommer igen stort och med bravur.

Renée Zellwegers repliker är helt underbara och så träffsäkra. Många gånger härligt avväpnade med hennes finess att lägga an på dem. Mycket humoristiska och njutbara.

Det är Renée som sjunger alla de berömda sångerna. Hon gör det så bra att man tror det är Judy Garland själv som står på scenen. Det blir inte bättre än så här!

1969 dör Judy Garland på grund av för mycket piller och alkohol. Bara 47 år gammal. Tragiskt men sant!

Regi Rupert Goold, Medv Renée Zellweger, Finn Wittrock, Rufus Sewell, Jessie Buckley, Michael Gambon m fl

Gemini Man/Film


M
Inte ofta jag ger en etta i betyg men här är det befogat! 

Man tar sig för pannan och undrar hur den välrenommerade regissören Ang Lee har kunnat vilja ta sig an detta. Han som regisserat mästerverk som Crouching Tiger Hidden Dragon och andra storfilmer. Det här är det sämsta han gjort och helt ointressant!

Man lockar med att filmen har spelats in i nya ” 3Dplus, ett revolutionerande digitalt format med en bildhastighet av 60 bilder per sekund – mer än den dubbla traditionella bildhastigheten – vilket ger publiken en förstärkt och totalt uppslukande 3D-upplevelse. ”
Fast jag såg filmen på en av Sveriges största biografer (Royal i Malmö) så märkte jag ingen direkt skillnad mot hur 3D ser ut annars. Förutom att ansiktena ser mer levande ut.

Själv intrigen är så korkad så jag knappt orkar återge den men Will Smith blir klonad och det är hans mördare filmen igenom.

En vild jakt sätts igång och man blir mer och mer trött desto längre den intetsägande jakten fortsätter. Spara era pengar och se något mer värdefullt. 

Regi Ang Lee, Medv Will Smith, Mary Elizabeth Winstead, Clive Owen, Benedict Wong m.fl.

En komikers uppväxt/Film


MM
Trist som film!

Detta är något av det mest uttråkade jag sett i filmväg på bra mycket länge. Man vill bara att filmen ska ta slut så man kan lämna salongen. Här är det helt fel regissör och inte mycket känsla för att få ett flyt och rytm i filmen. 

Här finns antydan till att det kunnat bli något bra men det slarvas bort på vägen.
I flera scener har man fångat tiden väl i Sverige på -70-talet, om hur vi klädde oss och levde, men så med ens försvinner spänningen i berättelsen. Det är synd då jag minns boken av Jonas Gardell (från -92)  som mycket givande läsning. Dessutom var Björn Kjellman strålande i rollen som vuxen i TV-serien, som gick samma år. Så varför då göra den på film?

Regissören Rojda Sekersöz verkar ha fått uppgiften för att hon är kvinna, ung och utländsk. Här krävs en svensk och äldre regissör som varit med om att växa upp i Sverige på -70-talet.

Den unga Juha Lindström spelas säkert av Loke Hellberg. Scenerna med hans vänner som blir mobbade är smärtsamma då han inte själv vågar ingripa. Hans kompis Thomas har en snäll tysk mamma som gör allt för att Thomas vänner ska ha det bra, men blir helt tillintetgjord av mobbarna för att hon är så osvensk. Alla barnen ska ha en eloge då de gör sina roller helt klanderfritt och fångar väl sina karaktärer. Juhas föräldrar är tidstypiska och mamman spelad av Maria Sid är träffsäker som finsk, arg och besviken.
Ulla Skoog som hetsig och taskig gympafröken är ett kul inslag och man minns då väl sina trista gymnastiktimmar.
Ett plus till Jakob Eklund som gör en obehaglig typ (som en av mobbarna) som nu vuxit upp och besöker Juha efter en föreställning. Mobbningen försöker han släta över och vill de ska fira med en öl. Det finner Juha olustigt men blir tvingad ut till antagonistens kompisar för att ta selfies och dricka öl. 

Johan Rheborg som den äldre Juha Lindström gör en för slät figur som den framgångsrika komikern. Han kommer inte till sin rätt som skådespelare och man blir inte nyfiken.

Regi Rojda Sekersöz, Medv Fredrik Hallgren, Loke HellbergJakob Eklund, Johan Rheborg m.fl.

Marianne & Leonard: Words of Love/DokumentärFilm


MMMM

En film för alla Cohenfans

Vackert, tragiskt och kärleksfullt  

Norska Marianne Ihlen inspirerade Leonard Cohen till att skriva en av hans största succéer, So long, Marianne, på Cohens första album. Men låten hade aldrig blivit så bra om inte producenten John Simon lagt till sin flickväns (Nancy Priddy) vackra sopran i kör, mot Cohens vilja. Leonard ville bara ha med sin egen gitarr och entoniga röst.
Nancys karaktäristiska röst bidrog till att So long, Marianne fick den framtoning som har berört så många människor. Ett exempel på hur en påstridig och kunnig producent fick fram en klassisk platta.
På Cohens andra album Songs from a Room var det Mariannes idé med Bird on the Wire. Hon såg fåglar på en telefonstolpe som hon liknade med noter. Kanske därför som Marianne finns på skivomslagets baksida i deras gemensamma hem på Grekland.

Denna gripande kärleksberättelse tog sin början på den grekiska ön Hydra på -60-talet. Där möttes Marianne och Leonard innan Cohen börjat med sina skivinspelningar men väl sina diktsamlingar. En del skrev han på Hydra där Leonard Cohen inte alltid mådde så bra. Hettan, amfetaminet och all LSD som han avverkade satte sina spår. Själv levde jag ett liknande och vilt hippieliv under den här tiden. Jag läste och lyssnade mycket på Leonard Cohen. Han tillförde en livsvisdom i sina dikter och sånger. 

Vi får följa Leonard och Mariannes kontakt och det är både gripande och rörande hur de hela tiden återvänder till varandra. Cohen har sin skivkarriär att ta hand om. Senare i livet lever han munkliv på ett zenkloster, under sex år.
Marianne åker omkring till olika städer utan att riktigt få en fast punkt. Hennes son far illa och blir inlagd på mentalsjukhus, där är han än idag. Mariannes eget sökande var inte alltid så fruktbart. Män kom och gick och Marianne verkade vilsen och rastlös. Det blir först när hon möter en ny norsk man som hon kan slå sig till ro.

Även om Leonard Cohen hade flera älskarinnor under sitt liv så finns norska Marianne där i bakgrunden. Deras kontakt består och det är underbart och fint att se att de ända in till deras död fanns för varandra. Även om de befann sig på olika världsdelar. 

Regi Nick Broomfield
Medverkande Leonard Cohen, Marianne Ihlen, Judy Collins, Ron Cornelius m fl