Page 2 of 69

Olav Gerthel Från Mozart till Vårvisan/Bok av Bengt Eriksson & Susanne Gerthel


En av Sveriges största sångare var på väg att bli bortglömd. Men genom denna bok ges nu fler möjlighet att upptäcka en operasångare i klass med Jussi Björling.

Frilansjournalisten Bengt Eriksson har tillsammans med dottern till Olav Gerthel skrivit boken om Olavs liv och leverne. Susanne Gerthel sammanfattar tiden i Malmö om 1940 -50 och 60-talet på ett mycket informativt och intressant vis i ett eget kapitel. Man ser verkligen Malmö passera revy och minns tydligt det man själv fått vara med om.

Olav Gerthel var oerhört populär på Malmö Stadsteater men konstigt nog fick han ingen riktig uppskattning för sitt arbete. Då Olav slutade på teatern (efter 27 år och 70 roller) blev det varken avtackning eller erkännande trots hans stora popularitet. ”Det var rent ut sagt för djävligt” säger operasångaren Sten Sjöstedt. ”Så mycket som han gjort för Malmö Stadsteater.”

Författarna har gått mycket systematiskt till väga och här berättas kapitel för kapitel om Olav Gerthels stora sångargärning. Från Eksjö kyrka via utbildning i Salzburg till de stora scenerna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Det var också i Malmö som Olav gjorde störst avtryck. Här sjöng han det mesta man kan önska sig som operasångare.

Bengt Erikssons kunnande som journalist genomsyrar boken. Det är en välskriven, genomarbetad text med mycket fakta och anekdoter som berättas av Susanne Gerthel.

17878193-7fbyS

Framtidsstaden/Om Sverige imorgon blir som Malmö idag, hur blir Sverige då?/Bok av Lars Åberg


Dynamit i samhällsdebatten 

Lars Åberg smular fullständigt sönder makthavarnas prat om ”utmaningar” och ”möjligheter” i krisstaden Malmö. Projekt efter projekt har försökt få de värsta ungdomarna att bryta sina destruktiva beteenden men man har misslyckats kapitalt. Politikerna vill inte inse sanningen. De har tagit hit kulturer till Sverige som inget hellre vill än att söndra vårt samhälle.

Människor hotas, mördas, misshandlas och förnedras men journalisterna skriver inte om den verkliga sanningen. Islamister som bildat klansamhällen skapar sina egna lagar. Med vår eftersläpning av att uppgradera lagarna ser de nyanlända ingen rädsla med att bete sig som de vill. Svenskar hotas med vapen och våld. De ansvariga får en varning och samhällstjänst om de är under 18 år. Våra domare och advokater har kapitulerat och ser ofta förövarna som offer för samhällets orättvisor och glömmer de verkliga offren. De som resten av sina liv får tillbringa det i en rullstol eller får något annat fysiskt handikapp. Vi måste ju förstå de som kommit från krigsdrabbade länder. Oavsett om de har med sig sedan barnsben, att kristna och judar är inget värda. Till och med kommunens starke man Ilmar Repalu vill få oss att tro att hoten mot stadens judar kommer från ”högerextrema”. Judarna själva säger att det är folk från Mellanöstern. Därför lämnar flera judar Malmö stad.

Malmö Universitetssjukhus har fått förstärkta glas och flyktvägar. Sjukhuspersonal hotas av släkter som blir upprörda då de inte får komma in i stora grupper om någon anhörig till dem blivit skjuten. Dessa människor vill inte acceptera ett demokratiskt samhälle. Här styr familjerna och våra lagar skrattar man enbart åt. Politikernas feghet och rädsla för att erkänna att det handlar om kulturer som är så väsensskilda från vår vill man inte ta i sig mun. Då kan man anklagas för att vara främlingsfientlig och få en svärm av proffstyckare efter sig. De huserar mest på våra tidningar och mediahus. Den dag då de vaknar upp och inser kaoset de medverkat till kommer de inte att vilja bo kvar i Malmö. Eller i Sverige!

Män från muslimska länder och i alla åldersgrupper kallar våra svenska kvinnor horor. De hotar sina egna med våld eller till och med dödas de om de vägrar bära slöja eller inordnar sig i det svenska samhället. Ett fåtal modiga kvinnor vågar stå upp och berätta om sina hot. De har ofta levt med det patriarkala förtrycket i de länder som de flytt ifrån. I Sverige hade de hoppats på en fristad. De muslimska imamerna predikar i stadens moskéer om vad sharialagar innebär. Att vara totalt underlägsen mannen. Men det är inte enbart islam som har denna kvinnoförtryckande lära. Även romerna tvingar sina kvinnor att klä sig i traditionell långa klänningar och att de ska lyda sina bröder. Dessa grupper uppbär enorma stöd varje år de de lyckas manipulera politikerna med deras utanförskap. Skattebetalarna står för notan medan de får sämre pension och sjukvård. De nyanlända har ju förtur genom sitt martyrskap.

Vi har skolor i Malmö där sexåringar hotar och sparkar på sina lärare. Det har de lärt sig hemifrån i den auktoritära  miljön där kvinnan är lågtstående. Vänstern i Malmö nonchalerar problemen och kallar dem rasistiska. De menar att man sprider myter om invandrare. Men alla de personer som Lars Åberg pratat med vittnar om motsatsen. Idag vågar inte lärare ens sära på de elever som slåss. De är rädda för att bli anmälda. Så snedvridet har det blivit i det samhälle som en gång var ett föregångsland.

Man blir minst sagt chockad när man läser hur politikerna har agerat. En del har fått lämna sina uppdrag. Vore det någon rättvisa borde alla från vänstern entledigas. Om man införde tjänstemannaansvaret igen har flera politiker mycket att stå till svars för. En politisk korrekthet har kostat Malmös och Sveriges skattebetalare miljoner i rent resursslöseri. Dessa politiker och tjänstemän verkar helt okunniga om de områden som de ska arbeta och ansvara över. De tycker inte man ska kräva något av de nyanlända och att alla som kommer till Sverige ska ha samma förmåner som det arbetande folket. Politikerna vill inte se problemen med den växande islamiseringen och det eskalerade våldet. Man sitter hellre tryggt kvar på sin post än vågar gå emot strömmen.

Detta kan vara Sveriges viktigaste debattbok under 2017. Lars Åberg skriver med en insikt och faktakunskap som är få förunnat. Framtidsstaden är oerhört välskriven och läsvärd. Ett gediget journalistiskt hantverk som bör få ett rejält erkännande inom journalistik och avslöjande. Helt suverän i sin vassa kritik av ett sönderfallande Malmö och Sverige. 

framtidsstaden-om-sverige-imorgon-blir-som-malmo-idag-hur-blir-sverige-da

 

The Mummy/Amerikansk film


MM
Bortslänga miljoner på trist uppföljare

Fast man har 120 miljoner till sitt förfogande lyckas man inte göra mer än en sömning film. Om man jämför med originalet så är det här ointressant.

Originalet som kom 1932 där Boris Karlof gjorde Mumien håller än idag. Att man då med digitaltekniken ska göra ännu en version är märkligt. Speciellt då man inte lyckas tillföra något nytt. Förutom tekniken.

Berättelsen om mumien som återuppväcks har berättats många gånger förr. Här är det en sexig och utmanad kvinna (Sofia Boutella) som gestaltar Ahmanet. Fast regissören verkar tycka att det räcker att hon är ondskefull och vacker.

Tom Cruise och Russell Crowe med sin professionalism räddar filmen från att helt haverera. Om man nu orkar hålla sig vaken den långa tid som spektaklet pågår. För mig var det en kamp.

Frågan blir, varför gör man om en klassiker som håller än idag? 

Regi Alex Kurtzman. Medv Tom Cruise, Sofia Boutella, Annabelle Wallis, Jake Johnson, Russell Crowe

Vad döljer du för mig?/Italiensk film


MMM

Vad händer när vi låter andra se vad vi har i våra mobiler. Detta grepp tillämpar en grupp välbeställda italienare på en gemensam fest. Det som börjar som en lek blir förödande för alla inblandade. 

Kvällen börjar trevligt då alla anländer med småprat och skvaller. En kvinna kommer med idén att alla ska lägga sina mobiler på bordet. När det ringer ska alla få höra samtalen. Man ska även få se vad de andra har i mobilen. 

Skratten fastnar snart i halsen på alla inblandade då det visar sig att de både har hemliga älskarinnor och älskare. Alla gör allt för att komma undan skammen. Men det blir betydligt svårare än värdparet och gästerna har tänkt sig. 

En tankfull och komedibetonad italiensk film där våra lögner hamnat i högsätet. Underhållande för stunden. 

Regi Paolo Genovese, Medv Giuseppe Battiston, Anna Foglietta, Marco Giallini, Edoardo Leo, Valerio Mastandrea, Alba Rohrwacher, Kasia Smutniak.

Jonas Anderson i Pattaya/Thailand.


MMM

I Sverige är Jonas Anderson okänd. I Thailand är han en superstjärna. Alla vet vem han är och thailändarna värnar om sin svenska ”farang” (utlänning).  Jonas får enormt stor uppskattning och medverkar i de största Tv-programmen och på de stora scenerna. Jag fick möjlighet att se honom på en privat fest inför inbjudna gäster. 

Jonas får omedelbar uppmärksamhet när han sätter igång med sin sång på Locktung, en sorts country på Thai. Gästerna sjunger med direkt. Jonas är scen- och sångsäker och bjuder mycket på sig själv. Så mycket att han även dansar ut till publiken runt simbassängen där han uppträder. Det väcker stort jubel! 

De attraktiva kvinnliga dansarna är klädda sexigt och utmanande. Men även med still och nobless. De är det givna blickfånget och de byter om i flera nummer. Med fjäderboa och höga fjäderstassar är de som sprungna från Paris eller Berlins kabaréer på -40talet. 

Jonas blandar sina hits med ett set Elvislåtar. Det gör han övertygande. Gästerna dansar och klappar med hela tiden. 

Det blev en halvtimmes uppvisning från Jonas karriär. Fast jag hade hellre sett Jonas på en större scen med riktiga musiker men det låter förvånansvärt bra även med singback. 


Malmö brinner/Moderna museet i Malmö


Mer tristess än intresseväckande

Med öppna ögon och lust beger jag mig till denna utställning. Då jag vandrar omkring blir jag mer trött än nyfiken. Här i denna tid har jag verkat och medverkat. Men vad får jag se, endast fragment och mest från ett destruktivt håll. 

Här finns inte mycket från det positiva som jag själv såg existerade. Jo, här är några foton från den första folkfesten 1971. Fast de bilderna vittnar inte om så kul vi hade med ringdans och svängig musik. Både från Grus i dojjan och Cornelis Vreejswijk. Visst var Folkfesten strängt politisk men där fanns även glädje och hippiefeeling. Folk rökte både brass och drack vin. Det var på den oskyldiga och goda tiden innan eländet tog över. Lite av denna tidskänsla kan man förnimma i Elisa Halvegårds sagofigurer och bilder. Vid hennes monter kan jag stå länge och drömma mig bort. Elisas bilder och figurer har ett livslångt värde. Värt att nämna är att Elisa Halvegård har nyligen debuterat som författare med, Själarnas erogena zoner.

En bit från Elisa har vi min gamla teckningslärare, Allan Friis. Hans politiska oljor är verkligen tidsbundna och visar på vår naivitet från den tiden. Vi trodde vi förstod så mycket då vi var unga och omogna. En del har fastnat i detta vänstertänkande. Som förkämpen Mikael Wiehe. Han kunde inte ens gå på Malmös bästa rockställe, Dad´s Dancehall. Där fick vi se flera av den tidens bästa rockband. Från utställningen finns Blondie med på en del foto.

Lena Mattsson har gjort en film om punken i Malmö och sångaren Stry Terrarie. Den blir tröttsam i längden att ta del av då här inte finns människor som är bra på att uttrycka sig. En av de som har arrangerat utställningen är Clemens Altgård. Han läser en dikt men det är så svårt att höra att intresset falnar. Bäst är de sensuella fotona på Lena Mattsson.

En annan ljusglimt i Malmö var den dekadenta klubben Trocadero. Med mitt vipkort i högsta hugg så befann jag mig där flera av veckans dagar. Malmös bästa klubb då och inte de skitiga svartklubbar som figurerar i utställningen. 

Foto Johnny Månsson ©

We Will Rock You/Denmark 2017


MMMM

Formidabel sång och Queenkänsla

Det är påkostat och lyxigt i Royal Arena då We Will Rock You gör entré. Ljudet dånar till bristningsgränsen och solisterna sjunger som om deras sista stund var kommen. Det är så här svettigt och energimässigt en rockmusikal ska vara.

Fat det börjar lite bonnigt med en utklädd hippie (Niels Olsen) som försöker vara rolig. Det blir bara till buskisteater och tröttsamt. Tyvärr så är det en hel del så här när det kommer till dialogen och skådespelandet. Bättre blir det när sången tar vid. Då är det för det mesta riktigt välsjunget.

Främst har vi Kristine Yde som Scaramouche. Det riktigt ryker om henne när hon sjunger. Vilken stämma! Men hon agerar säkert också. Tillsammans med Christoffer Brodersen som Galileo Figaro är de två oslagbara. De är föreställningens mest intressanta på alla plan. En som inte kommer långt efter är Szhirley som Killer Queen. De tre artisterna drar det tunga lasset.

Själva handlingen är dystopisk. Vi befinner oss på planeten Mall där allting är likriktat. Alla måste lyssna på samma musik och ingen får spela eller skapa någon egen musik. Fast alla letar efter den heliga gitarren. De onda The Ga Ga Cops såväl som det goda hippiegänget. Det är en mörk och dyster historia som lyses upp av de bombastiska Queenlåtarna. En musikorkester bestående av ett riktigt svängigt rockband borgar för att det dånar ut bland alla de 4000 i arenan.

Queens Brian May och Roger Taylor har tillsammans med Ben Elton skrivet musikalen. Vi får deras största hits Bohemian Rhapsody, We Are The Champions, Radio Ga Ga, Killer Queen, Who Wants to Live Forever och Under Pressure. Men även en del andra låtar som inte varit med i de tidigare uppsättningarna av musikalen. Se den och rocka fett!

TLentertainment - WWRY    4/2017

TLentertainment - WWRY    4/2017
Medverkande Christoffer Brodersen, Kristine Yde, Szhirley, Joey Moe, Nellie Ettison, Niels Olsen, Anders R Gjesing med flera.
Koreografi Philip Comley, Regi Uwe Petersen
Premiär på Royal Arena i Köpenhamn den 19 april