Thailandssvenskarna/Bok av Joakim Medin


Avslöjande och obehagligt!

En bok som tar stryptag på alla de Thailandssvenskar som reser dit för att ha sex, men sanningen att säga så gör inte de flesta det, men denna bok har fokus på sexköparna. 

Journalisten Joakim Medin har gjort nerslag i Phuket och Pattaya som är känt för sina sexbarer och vilda nattliv. Efter att ha varit i Pattaya vid flera tillfällen kan jag hålla med om det som Joakim beskriver, men han glömmer framhålla att det finns mycket annat i Pattaya. Med det menar jag att du kan bo så att du inte ser någon prostituerad eller tror att du befinner dig i denna sexköparnas stad. Jag vet flera svenskar som bosatt sig där och lever helt vanliga familjeliv. De är som det beskrivs i boken, trötta på Sveriges invandrarpolitik, extremfeminism och importerade våld.

Joakim hamrar in att dessa sexköpare är alla Sverigedemokrater som är främlingsfientliga men jag uppfattar det mer som personer med sunt förnuft. De ser åt vilket håll det barkar i Sverige och därför sett sig nödgade att lämna landet. Eller bor i Thailand under flera månader varje år för att fly eländet i Sverige. Det säger utlandssvenskarna själva till Joakim. De har fått nog av Sveriges nedförsbacke.

Joakim Medin har gjort ett fuljobb genom att inte nämna för de män han pratar med att han ska skriva en bok om dem. Istället gjorde han sig till vän med dem och fick på så sätt männen att berätta om sina sexköp och om vad de tycker om Sveriges politik. Något som är ok om man ska skriva en bok med politiskt sprängstoff, men inte när man ska hänga med svenskar som är trötta på att vara andra klassens medborgare i sitt eget land. Som tur är använder Joakim inte deras namn. Skam vore det annars.

Joakim Medin verkar helt okunnig om vad som hänt i Sverige sedan den kraftiga invandringen började med personer från MENA-länderna. Kanske beroende på att Joakim bor i ett skyddat område och är så ung. Då glömmer man lätt de svenskar som är fast i ytterområden där arabiska blivit modersmålet och våldet det haglar, samt att islamiseringen breder ut sig över hela landet. Inte konstigt om svenskar flyger till Thailand så ofta de kan.

Visst frodas det en extrem sexturism i Thailand och stundtals är det skrämmande och motbjudande. Men mestadels sker det inne på sexklubbarna där Thaikvinnorna kan strippa på det mest makabra vis. Det är inte lockande att se eller besöka. Men flertalet kvinnor är outbildade och ser detta som sin chans att få ihop en lön som är dräglig att leva på. De har kanske börjat på en 7/11-butik men blir sedan lockade till prostitution och strippklubbar.
En del svenska män har en mycket nedlåtande syn på de Thailändska kvinnorna och det är vidrigt. De smörar för dem i Thailand och lovar dem guld och gröna skogar, men när de väl kommer till Sverige utnyttjar de dem på alla sätt och vis. Fast vi får inte glömma alla de thailändska kvinnor som ser oss män som vandrande bankomater. Eller de svenska män som ger thailändska kvinnor ett nytt liv, som de bara kunde drömma om tidigare. 

Joakim Medins bok är insiktsfull och förhoppningsvis en tankeställare, för de som har som mål att åka till Phuket eller Pattaya för att enbart ha sex. 

thailandssvenskarna-press

Tosca av Puccini på Malmö Opera


Storartat och lättillgängligt

Väldigt bra sångmässigt men jag blir inte lika rörd över skådespelandet. Det håller inte samma höga nivå som solisterna och kören.

En riktig opera med lättillgänglig musik och härliga arior. Därtill en säker regi, strålande scenografi och en ljussättning som ger en känsla av en katedral i Rom.

Huvudrollsinnehavarna ger allt och lite till då det gäller att prestera sångligt.
Lianna Haroutounian som Tosca spelar ut hela sitt känsloregister men jag blir ändå inte riktigt tagen. Hon känns inte helt rätt som typ även om sången imponerar. Då är Dimitris Paksoglou mer övertygande som Cavaradossi. Liksom Vladislav Sulimsky som Scarpia. Fast inga av dem ger prov på god skådespelarkonst, men det gör Conny Timander som Spoletta. En lismande och otäck figur som vänder kappan efter vinden och gör allt som Scarpia begär. Härligt att se hans skådespeleri även om han är slemmig och obehaglig. Dessutom har han en dramatisk tenor som man lägger märke till. Inte ofta man ser operasångare som kan agera så här bra. 

Dirigenten Steven Sloane bör nämnas för sitt förtjänstfulla arbete och inlevelse.

Se operan för dess underbara musik och grymma handling. Den kan återföras till vår tid med dess oroliga hot från islamister och andra vettvillingar. 

tosca_-_malmo_opera_-_13_dec_19fixTosca – Lianna Haroutounian; Cavaradossi – Dimitris Paksoglou; Scarpia (sittande) – Vladislav Sulimsky. I bakgrunden: Fångvaktare – Andreas Paulsson; Fångvaktare – Tobias Nilsson; Sciarrone – Eric Roos Fotograf Jonas Persson
Musik Giacomo Puccini. Medverkande Lianna Haroutounian, Dimitris Paksoglou, Vladislav Sulimsky, Anton Eriksson, m fl. Regi Sofia Jupither, Scenografi Erlend Birkeland, Kostym, Maria Geber, Ljus, Ellen Ruge. Malmö Operaorkester, Malmö Operakör och Malmö Operas barnkör. Dirigent Steven Sloane.

 

Änglaljus/Julkonsert på Palladium i Malmö


MMM
Trivsamt i julens tecken

För 26 året kör sångaren John Kluge sin jultradition med Änglaljus. En riktig nostaligiafton med julsånger som vi minns från vår barndom. 

Med sig har han eminenta violinisten, Linda Lampenius och sångaren och låtskrivaren, Py Bäckman, samt pianisten, Carina E Nilsson. Tillsammans underhöll de med en lokal Malmökör.

Py Bäckman sjöng sin Stad i ljus och Leonard Cohens Hallelujah. Båda blev riktigt pampiga tillsammans med kören och Py fick kvällens längsta applåder.

Linda Lampenius filade på sin fiol och berättade om sina ätstörningar, som präglat en stor del av hennes liv. Men nu är de över och med god hjälp av pianisten Carina E NilssonCarina är alltid en klippa musikaliskt och så även denna afton. Förresten så liknar Carina och Linda varandra. Jag hade velat ha några klassiska stycken och mer virtuost spel, som Linda är så känd för. Nu blev det lite småkul men aldrig tillräckligt intressant musikaliskt. Linda blev mer som ett vackert blickfång. 

John Kluge fick briljera med sin sångröst. Hans kraftiga och fylliga röst blev för starkt med mikrofonen. Sångare bör skippa mikrofonen i lokaler där det är en bra akustik, om de har operaröster. Men annars njutbar sång från John. Härligt med en man som vågar stå upp för våra traditioner. De vårdade han ömt i såväl sångval som i sitt mellansnack. 

057F65A9-E44D-4FE5-A956-75B354DC8087_1_201_a
Foto Johnny Månsson ©
Carina E Nilsson, Py Bäckman, Linda Lampenius och John Kluge, samt delar av kören.

Porträtt av en kvinna i brand/Film


MMM
Drama om kvinnor i uppbrott

En film som ligger helt rätt i tiden och speciellt om man är feminist och lesbisk.

En kvinna anländer med roddbåt från ett fartyg. Med full packning tar hon sig iland i ett grått och blåsigt Bretagne i Frankrike. Året är 1760.
Konstnären Marianne sliter på sin tunga trälåda där hon 
förvarar sina målningar. Nu är hon på väg till den rika kvinnan som vill att Marianne målar av hennes dotter, Héloïse, som ska giftas bort till en rik man.

Marianne får i uppdrag att enbart måla Héloïse i smyg. Det visar sig vara svårare än Marianne trott, så hon tar till alla knep med Héloïse. Efter en prövotid resulterar det i att ljuv musik uppstår mellan de båda. 

I detta vackra kostymdrama känner man sig helt utanför som Man och ingen man är i sikte. Förutom en som kommer på ett kort besök för att hämta en tavla.

Hela filmen är oerhört vacker och estetiskt tilltalande. Man känner det karga och dragiga slottet, landskapets kyla och enslighet i naturen. Ingen plats som man vill vistas på under en längre period. Såvida man inte har en vacker kvinna i sin närhet, vilket Marianne har.

Hennes känslor för Héloïse blir så starka att hon håller på att sprängas i bitar. Det samma är det för Héloïse. 

Adèle Haenel och Noémie Merlant gestaltar med en innerlighet deras attraktion och intimitet. Men jag tror många män känner sig exkluderade, som det heter i vårt moderna politiska korrektas språkbruk. Fast filmen tävlade om Guldpalmen i Cannes 2019.

Regi Céline Sciamma
Medv Noémie Merlant, Adèle Haenel, Luàna Bajrami, Valeria Golino m fl

CajsaStina Åkerström/En jul i gemenskap


MM
CajsaStina Åkerström drog fullt i Sankt Johanneskyrkan

Klädd i svart långklänning och till tonerna av både kända och mer udda julvisor trollband CajsaStina åhörarna. Med musikerna Backa Hans Eriksson på bas och Patrik Svedberg på klaviatur fick CajsaStina det stöd hon behövde i sitt komp. Men tyvärr fick vi inte höra något från nya plattan ”Äventyret börjar här”.

Det är mest julsånger och psalmer som försiktigt blandas upp med CajsaStinas egna. Det gör att hela konserten lätt blir såsig och sömnig.
Här hade CajsaStina världens chans att marknadsföra sin nya platta men av det blev det intet. Även om det handlade om en En jul i gemenskap så hade hennes egna låtar kunnat få större utrymme. Det är alltid mer intressant att få höra artistens låtar än andras. Fast publiken uppskattade mycket detta julprogram. Applåderna smattrade efter varje nummer.

CajsaStina Åkerströms tolkningar av Leonard Cohens, Hallelujah och Ulf Lundells, Snart kommer änglarna att landa blev de minnesvärda inslagen. Där medverkade också kören från Sankt Johanneskyrkan. De inledde med sina julsånger. 

IMG_0385.jpegFoto Johnny Månsson ©

Western Stars/Film


MMMM

Lysande Springsteen

Endast en dag visas den i Malmö. Det är en skandal på en så pass bra dokumentär.

I Bruce Springsteens lada i Colts Neck, New Jersey, med en väl avvägd akustik får vi vara med om en fenomenal konsert, med band och en stor stråkorkester. De tillför ett enormt lyft för Bruces låtar. Man såg att musikerna verkligen gillade vad de spelade.

Det är hela senaste plattan, Western Stars, som vi får höra, med Bruces tänkvärda mellansnack, om livet, kärleken och döden. Det slår mig att Bruce har bivit riktigt bra på att uttrycka sig, om man jämför med då han började som artist. Nu är han en mogen man om än med sina demoner. Om det delade han med sig i filmen. Hans fru sedan 30 år, Patti Scialfa har hjälpt honom genom livet och tillsammans har de tre barn.

Det är svårt att tänka sig att det kan bli bättre än det här. Alla arrangemang är  genomtänka och Bruces 13 låtar kommer verkligen till sin rätt i denna katedralliknande enorma lada. Patti Scialfa bidrar på sång och gitarr och Bruce har både regisserat och producerat. Tillsammans med regissören Thom Zimny och några andra producenter.

Bruce tackar en av sina inspirationsmusiker för detta album, Jimmy Webb. Men det här har eko även från andra artister, som Glen Campbell, hans Rhinestone Cowboy kom som extranummer och fungerade väldigt bra. Hela konserten känns och hörs som från ett svunnet -60-tal.

Det var njutningsfullt rakt igenom och perfekt utvalda musiker. De bidrog till att helheten blev musikaliskt klanderfri. 

Knives Out/Film


MMM
Kriminalmysterium i toppklass

Den mördade avslöjas direkt men vägen dit till vem som är mördaren är desto klurigare.

Den rika och berömda författaren Harlan Thrombey är knivmördad och hela familjen i det magnifika slottet där han bor är misstänkta. Pappans förmögenhet spelar en stor roll i uppklarnandet av brottet. Kvällen innan har man firat hans 85-årsdag.

Två klantiga poliser ska hålla förhören men mest nytta har de av sin mystiska medhjälpare, detektiven Benoit Blanc. Väl spelad av Daniel Craig. Här med en grötig sydstatsdialekt som gör att man glömmer att Craig spelat Bond. 

Man kan lätt tro att detta är en Agatha Christiedeckare då den har alla ingredienser för detta. Jag försökte vara smart men lyckades inte lösa vem mördaren är.

Härligt att se så många bra skådespelare och en del man inte sett på åravis, som Jamie Lee Curtis och Don Johnson. Liksom Christopher Plummer som spelar patriarken i huset. 

Regi Rian Johnson, Skådespelare Chris Evans, Ana de Armas, Daniel Craig,Toni Collette,
Jamie Lee Curtis, Don Johnson, Christopher Plummer, K Callan, Michael Shannon,
Katherine Langford, Riki Lindhome, Jaeden Martel