MMM
Avskalat om DiLevas beundran för Bowie
DiLeva levererade förra året en mycket hör och sevärd show där han tolkade David Bowies låtar. Nu gör han det igen: fast utan band och att inkludera sina egna hits.
Det är utsålt i Palladium sedan länge, publiken välkomnar Thomas genom att svara på minsta anrop som DiLeva önskar från sin församling. Thomas är en verklig publikdomptör, men aldrig krävande eller auktoritär. Han gör det med glimten i ögat och publiken förstår det.
Thomas berättelser från hans uppväxt i Gävle känner vi igen från hans förra show. Tyvärr så har inte denna show så mycket mer att tillföra än den förra, som dessutom var så mycket bättre.
Här borde Thomas förstå att ett helt band tillför en show väsentligt mer än att enbart ha med sin kapellmästare på keyboard; även om han kan trolla fram de mest fantastiska ljud.
Rent visuellt blir det tråkigt i längden med enbart Thomas och en akustisk gitarr; även om Thomas bjöd på både frukter, skratt och minnesbilder från sitt artistliv.
Vi fick i stort sett samma Bowielåtar som han framförde med sitt gedigna band, nu med DiLevas egna; Vem ska jag tro på?, Vi har bara varandra, Vad är frihet?, Miraklet och Everyone is Jesus; då var det rena frälsningsmötet, men härligt då publiken så innerligt sjöng med. DiLevas kärleksbudskap bemöttes överväldigande, vilket gjorde Thomas glad och lycklig.
MÅNSSONSKULTUR.SE 