MMM
Denna film överraskade mig med sin positivitet och djupt gripande människoöde. En döv familj har en talande dotter som plötsligt vill lämna familjen för en karriär som sångerska.
Sjuttonåriga Ruby arbetar varje morgon med sin familj som är fiskare. Efter det går hon till skolan. Det tar ut sin rätt, men en dag får hon för sig att hon ska börja i skolans kör. Det rubbar helt hennes världsbild.
Nu väcks funderingar om att skapa ett eget liv där sången hamnar i centrum. Istället för att som nu fungera som tolk åt sin familj. Det leder till slitningar inom familjen som helt har satt sin tilltro till Ruby som deras tolk. Både på havet och i andra situationer.
Rubys körledare ser Rubys potential och uppmuntrar henne att söka musikcollege. Det blir en tid mellan klockan då Ruby ska hinna fiska, gå i skolan samt öva på sina musiklektioner.
Coda står för children of deaf adults. Därför är det glädjade att skådespelarna verkligen är döva. De agerar förbannat bra som övervintrade hippies, med deras fria sexualliv och svärord.
Man pendlar mellan glädje och vemod vilket ger upphov till både tårar och medkännade. Denna hårt prövande familj bor dåligt och har en usel ekonomi, men deras familjegemenskap är stark och drivande. En riktig må bra film, utan tillgjord sentimentalitet. Se den och gläds åt berättelsen!
Regi Sian Heder. Medv Emilia Jones, Marlee Matlin, Troy Kotsur, Ferdia Walsh-Peelo m fl.
Jag kan bara hålla med, en fantastiskt fin, betydelsefull film med härliga skådespelare från början till slut, inte minst den unga Emilia Jones och väl den första Oscars-belönade (”Children of a Lesser God”, 1987) döva stjärnan Marlee Matlin! Och Eugenio Derbez som den kämpande och dedikerade musikläraren! Den förtjänar en stor publik.
GillaGilla