Marisol/Film av Stefan Berg och Amanda Ekelund Erixon

MM

Rörande men inte berörande

Det är lätt att tycka om en film som denna då man enkelt kan sympatisera med huvudpersonen. I detta fallet författaren Fredrik Ekelund, här som transvestiten Marisol. Vi får följa hans roll som maskulin fotbollstränare och författare till förvandlingen som kvinnan Marisol.

De båda regissörerna Stefan Berg och Amanda Ekelund Erixon har varit för snälla i sin filmatisering. För övrigt är Amanda dotter till huvudpersonen. Här finns inga tuffa eller närgångna frågor till Fredrik, man stryker medhårs och surfar på ytan. Det har blivit som ett vänskapsporträtt där man tar tydlig ställning för Fredrik. Jag hade önskat att man fick se mer av den vrede och ilska som Amanda känt som dotter till Marisol. Hon berättar en del om sin frustration inför sin pappas förvandling och hur svårt det var för henne och resten av familjen att hantera den nya identiteten. Det kan vara smärtsamt att se en älskad person förändras, och dessa känslor borde ha fått mer plats i filmens berättelse. Så var det även för sonen. Att inte mamman medverkar beror antagligen på detta, vilket lämnar en känsla av ofullständighet i berättelsen.

Jag ser filmen som ett examensarbete för Amanda Ekelund Erixon, som gått ut från filmskolan i Prag. Stefan Berg har varit behjälplig men verkar tyvärr inte tillräckligt krävande i deras gemensamma filmarbete. Kanske för att Fredrik först sagt nej till Stefan då han ville göra film om Marisol. När dottern tog tag i det fick Stefan ett Ja från Fredrik.

Det är tydligt att det finns en familjedynamik här som spelar en stor roll i den kreativa processen. Som tur är har de en riktigt bra klippare i Erik Bäfving, som har förmågan att väva samman berättelsen på ett sätt som håller publiken engagerad.

Klippningen bidrar till filmens rytm och tempo, vilket är avgörande för att förmedla den komplexitet som finns i temat kring identitet och förändring.

Läs boken Q av Fredrik Ekelund. Den är riktigt bra!