Vad ska man säga om en skådespelare som står och gör sig till i cirka en timme. Ingenting, såvida man inte tycker att det han framför är väsentligt. För mig var sömnen nära men jag tvingade mig att hålla mig vaken.
Victor Ståhl Segerhagen är modig som vågar gå upp med en sådan här nonsenstext som han har skrivit och lär handla om honom själv. Det ska vara en form av stand up poesi där Victor även sjunger och trakterar pianot på scenen. Just där är han som bäst och man kan skymta hans kvaliteter. Men då han står upp och berättar om sig själv blir det högst småroligt, men utan substans. Jag kan känna igen mig i tjugoårsåldern då jag var vilsen och oerfaren som skådespelare. Victors monolog blir mer tröttande och pubertal än tänkvärd och underhållande.
Till hans fördel är att han tar det på allvar och viker inte från sin plats som estradör. Publiken verkade älska honom eller kan det bero på att det var premiär och vännerna ville hylla honom?
I vilket fall som helst så är det här inte mer än en parantes i Malmös underhållsvärld. Det mest intressanta är att det utspelas på Blå båten i Malmös hamn. Jag skulle gärna se något annat där man får en inblick i Victor Ståhl Segerhagen som skådespelare. Det här gav ingen mersmak. Mer amatöristiskt än professionellt. Även om Victor gav ett vänligt och charmigt intryck.
På scen Victor Ståhl Segerhagen
Premiär i Malmö den 4 januari 2023
MÅNSSONSKULTUR.SE 
Jag instämmer i din syn på föreställningen. Blå båten är verkligen en härlig plats.
GillaGillad av 1 person
Håller inte med över huvudtaget. Tyckte Föreställningen var väldigt bra. Många livsigenkänningsögonblick, skön musik och många skratt. Man slängdes mellan skratt och sorg. Såg föreställningen två gånger. Publiken verkade gillade den mycket båda gångerna. Månssons recension av denna föreställning är om något amatöristisk.
GillaGilla
Du behöver inte hålla med men som du ser fanns där en annan kommentar där personen höll med. Men att kalla min recension amatöristisk gör att jag misstänker att du är ung och inte så teatervan. Därav din inkänning.
GillaGilla
En annan kommentar av en annan boomer. Det är vedertaget att boomermän har problem att prata om känslor och psykisk ohälsa. Så föreställningen lämpade sig uppenbarligen bättre till den yngre generationen som kan relatera och har kontakt med sin känsloliv. Att kalla den amatöristisk var ett lågvattenmärke när detta är en som skrivit, producerat och spelar föreställningen själv och dessutom blottar sitt inre och pratar om någon så stigmatiserande som psykisk ohälsa, väldigt väldigt modigt skulle jag vilja säga. Synd du inte såg det och säger en del om dig och din generation. Samtliga som jag var på föreställningen med tyckte den var väldigt bra och rörande. Jag är 40 och går på teater ofta.
GillaGilla
Din kommentar vittnar om okunskap om den generation som jag tillhör, men det är just min livserfarenhet som gör att jag förstår det du påpekar. Jag nämnde också ordet ”modig” i min recension. Men då du upprepat dig med en viss oförskämdhet så kan vi avsluta. Detta är ingen konstruktiv kritik från dig utan enbart ett sätt för dig att få rätt. Lev väl
GillaGilla