Primal Scream/Slagthuset i Malmö

MMM

Ett ös som kunde gjort en medvetslös

Primal Scream är tillbaka på en kort Sverigeturné där de äntrade ett fullsatt Kulturbolaget med sin blandning av rock, blues, house och techno.

Deras öppning med Jailbird satte ribban men var inte lika fulländad som då jag såg dem i Köpenhamn förra året, där körtjejer och blås bidrog till en mer dynamisk atmosfär. Här blev trycket inte lika intensifierat, men det var ändå nog så bra och förde med sig en nostalgisk känsla bland de närvarande.

Repertoaren var snarlik, men med en mer uttalad betoning på Rock ‘n’ Roll än på techno och acid house. När den musiken började med sina långa, utdragna instrumentalpartier lockade den till en viss trötthet och fick mig att längta hem. Det är verkligen som rockband de är som bäst. Deras psykedeliska, dansanta och elektroniska musik kräver mer en DJ på ett raveparty än vad de själva lyckas förmedla i en konsertmiljö. När de vänder sig till sina funk- och soulinfluenser blir upplevelsen genast bättre och mer engagerande.

Bobby Gillespie var i fin form och hade, som vanligt, en kostym som passade in på hans karismatiska scenpersona. Ikväll bar han en krämfärgad tvåknappars kostym som gick i vitt, vilket förhöjde hans redan starka närvaro. Han trollband publiken direkt, och hans energiska uppträdande var verkligen en hyllning till rockmusiken. Under konserten svettades han så mycket att han till slut fick ta av sig sin kavaj, vilket visade hur intensivt han ger sig hän åt musiken.

Det fullsatta Slagthusgolvet gungade i takt med musiken, publikens euforiska reaktioner bidrog till den elektriska atmosfären. Bobby utnyttjade också tillfället att skoja om namnet på stället han spelade på – Slagthuset – vilket framkallade skratt och jubel från fansen.

Som extranummer fick vi kanske Primal Screams bästa låt, Rocks. Det blev ett värdigt avslut för det skotska bandet där 64-åriga Bobby verkligen gav sitt allt till publiken. Det kändes som både en triumf och en nostalgisk tillbakablick, en påminnelse om bandets långa och framgångsrika karriär inom musikscenen. Fansen, som hade längtat efter detta ögonblick, lämnade konsertlokalen med ett leende och känslan av att ha bevittnat något magiskt.