Framtidsstaden/Om Sverige imorgon blir som Malmö idag, hur blir Sverige då?/Bok

Dynamit i samhällsdebatten 

Lars Åberg smular fullständigt sönder makthavarnas prat om ”utmaningar” och ”möjligheter” i krisstaden Malmö. Projekt efter projekt har försökt få de värsta ungdomarna att bryta sina destruktiva beteenden, men man har misslyckats kapitalt. Politikerna vill inte inse sanningen! De har tagit hit kulturer till Sverige som inget hellre vill, än att slå sönder vårt samhälle.

Människor hotas, mördas, misshandlas och förnedras, men journalisterna skriver inte om den verkliga sanningen.

Islamister som bildat klansamhällen skapar sina egna lagar.

Med vår eftersläpning av att uppgradera lagarna ser de nyanlända ingen rädsla med att bete sig som de vill. Svenskar hotas med vapen och våld. De ansvariga får en varning och samhällstjänst, om de är under 18 år.

Våra domare och advokater har kapitulerat och ser ofta förövarna som offer för samhällets orättvisor, men de glömmer de verkliga offren. De som resten av sina liv får tillbringa livet i en rullstol eller får något annat fysiskt handikapp.

Vi måste ju förstå de som kommit från krigsdrabbade länder. Oavsett om de sedan barnsben har fått med modersmjölken, kristna och judar är inget värda.

Till och med kommunens starke man Ilmar Repalu vill få oss att tro att hoten mot stadens judar kommer från ”högerextrema”. Judarna själva säger att det är folk från Mellanöstern. Därför lämnar flera judar Malmö stad.

Malmö Universitetssjukhus har fått förstärkta glas och flyktvägar. Sjukhuspersonal hotas av släkter. De blir upprörda då de inte får komma in i stora grupper, när någon anhörig till dem har blivit skjuten. Dessa människor vill inte acceptera ett demokratiskt samhälle. Här styr familjerna. Våra lagar skrattar man enbart åt.

Politikernas feghet och rädsla för att erkänna att det handlar om kulturer som är så väsensskilda från vår vill man inte ta i sig mun. Då kan man anklagas för att vara främlingsfientlig och får en svärm av proffstyckare efter sig. De huserar mest på våra tidningar och mediahus. Den dag de vaknar upp och inser kaoset de medverkat till, kommer de inte att vilja bo kvar i Malmö. Eller i Sverige!

Män från muslimska länder och i alla åldersgrupper kallar våra svenska kvinnor horor. De hotar sina egna med våld eller till och med att döda dem, om de vägrar bära slöja eller inordnar sig i det svenska samhället. Ett fåtal modiga kvinnor vågar stå upp och berätta om sina hot. De har ofta levt med det patriarkala förtrycket i de länder som de flytt ifrån. I Sverige har de hoppats på en fristad.

De muslimska imamerna predikar i stadens moskéer om vad sharialagar innebär. Kvinnorna ska vara totalt underlägsen mannen. Men det är inte enbart islam som har denna kvinnoförtryckande lära. Även romerna tvingar sina kvinnor att klä sig i traditionellt långa klänningar och att de ska lyda sina bröder. Dessa grupper uppbär enorma ekonomiska stöd varje år, därför de lyckas manipulera politikerna med sitt ”utanförskap”.

Skattebetalarna står för notan medan vi får sämre pension och sjukvård. De nyanlända har ju förtur genom sitt martyrskap.

Vi har skolor i Malmö där sexåringar hotar och sparkar på sina lärare. Det har de lärt sig hemifrån i den auktoritära miljön, där kvinnan är lågtstående.

Vänstern i Malmö nonchalerar problemen och kallar dem rasistiska. De menar att man sprider myter om invandrare.
Alla de personer som Lars Åberg pratat med vittnar om motsatsen. Idag vågar inte ens lärare sära på de elever som slåss. De är rädda för att bli anmälda. Så snedvridet har det blivit i det samhälle, som en gång var ett föregångsland.

Man blir minst sagt chockad när man läser hur politikerna har agerat. En del har fått lämna sina uppdrag. Vore det någon rättvisa borde alla från vänstern entledigas. Om man införde tjänstemannaansvaret igen har flera politiker mycket att stå till svars för.

En politisk korrekthet har kostat Malmös och Sveriges skattebetalare miljarder i rent resursslöseri.
Dessa politiker och tjänstemän verkar helt okunniga om de områden som de ska arbeta och ansvara över. De tycker inte man ska kräva något av de nyanlända, att alla som kommer till Sverige ska ha samma förmåner, som det arbetande folket.

Politikerna vill inte se problemen med den växande islamiseringen och det eskalerade våldet. Man sitter hellre tryggt kvar på sin post än vågar gå emot strömmen.

Detta kan vara Sveriges viktigaste debattbok under 2017. Lars Åberg skriver med en insikt och faktakunskap som är få förunnat. Framtidsstaden är oerhört välskriven och läsvärd.
Ett gediget journalistiskt hantverk som bör få ett rejält erkännande inom journalistik och avslöjande.
Lars är helt suverän i sin vassa kritik av ett sönderfallande Malmö och Sverige.