En förutsägbar bok om vänstervridningen
Detta är för mig en helt onödig bok som är fylld av sådant vi redan vet, om vi hängt med under tiden som Erik Helmersson beskriver. Från 2011 och framåt.
Eric har varit ledarskribent på en av de mest vänstervridna tidningarna, Dagens Nyheter. Numera detsamma på tidningen Dagen.
Om detta skildrar han sina tolv år då DN vreds mer och mer åt vänster och det som kallas Woke. Precis som de flesta dagstidningar i Sverige. Skribenter som tidigare varit liberala med sunda åsikter blev plötsligt åsiktsmaskiner för att tycka rätt, alltså de som vänstern propagerade för.
Eriks bok är i viss mån, en avbön för hans egen dravel där han drogs in i Wokerörelsen. Bokens titel är missvisande då den bara är ett upprepande i hur tokigt det blev då journalisterna gick vänsterns ärenden.
Jag fick faktiskt tvinga mig att läsa ut den här boken. Den upplevdes som både förutsägbar och ytlig, och den gav mig varken nya insikter eller fördjupad kunskap. De resonemang som förs känns som om de mest bekräftar sådant som redan länge diskuterats i den offentliga debatten, utan att tillföra vare sig skärpa, analytisk tyngd eller ett nytt perspektiv.
När Erik Helmersson dessutom påstår att det pågår en tydlig högervridning i samhället idag blir det, i mina ögon, rent struntprat. Visst finns en retorik om ”mitten” och ”balans” i politiken, och visst har vissa sakfrågor skiftat tonläge över tid, men om man tittar på vilka värderingar, vilka normer och vilken historiesyn som dominerar i kultursektorn, media, akademi och myndigheter så är det fortfarande vänstern som sätter ramarna.
Detta märks inte bara i vilka frågor som lyfts fram, utan också i hur de vinklas och vilka begrepp som tas för givna. Den som ifrågasätter dessa utgångspunkter riskerar snabbt att avfärdas som ”reaktionär” eller ”högerpopulist”, vilket i praktiken gör det svårare att föra en öppen och nyanserad diskussion. På så sätt upprätthålls en vänsterdominerad tolkningsram, trots påståenden om motsatsen.
När boken då på allvar försöker övertyga läsaren om en pågående högervridning, utan att övertygande granska den etablerade makten i institutioner och opinionsbildning, blir resultatet mest en bekräftelse av den rådande berättelsen snarare än en självständig analys.
Istället för att problematisera den starka ställning som vänsterperspektiv fortfarande har, reproducerar essän samma gamla tankefigurer. Sammantaget lämnar boken därför ett intryck av intellektuell slentrian, snarare än modig samhällskritik.
Upptäck mer från MånssonsKultur.se
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
