MMMm – Välgord och charmig musikal baserad på Roxettes klassiska musik.
Jag finner ingen större skillnad på uppsättningen 2024 och den här nypremiären. Det finns visserligen flera nya ansikten i ensemblen och lite annorlunda regi som sätter sina egna spår, men som helhet förblir det grundläggande konceptet intakt och igenkännligt.
Det är en kontinuitet som faktiskt fungerar väl – den dramatiska kärnan är densamma, men med små nyanseringar som håller produktionen frisk och engagerande.
Roxettes omfattande hitkatalog binder på ett briljant sätt samman handlingen, som är baserad på romanen Got You Back av Jane Fallon. Berättelsen kretsar kring en familj som plötsligt bryts itu när mannen begår otrohet – ett klassiskt tema som väcker igenkänning. Det som gör musikalen så underhållande är dock hur denna potentiellt tragiska händelse hanteras med både humor och överraskningsmoment mellan de två kvinnorna som blivit bedragna. Deras möte och den osannolika vänskap som växer fram mellan dem utgör hjärtat i denna produktion.
Här framträder några otroligt proffsiga och välkoreograferade ensemblenummer där Per Gessles musik tillsammans med Malmö Operaorkester skapar en magisk helhet. Orkesterns arrangemang är både överraskande och medryckande – varje nummer lyfts av instrumenteringen på ett sätt som tydligt visar stor omsorg om detaljer.
Dirigenten Joakim Hallin håller en säker hand över orkestern och får den att glida perfekt med scenhandlingen. Även koreografen Miles Hoare förtjänar sitt beröm för att skapa nummer som är både visuellt imponerande och emotionellt träffande.
Alla de medverkande artisterna ger sitt yttersta och gör sitt arbete med uppenbar dedikation – det är en genuin fröjd att se sådan professionell nivå på scenen.
När det gäller solisterna måste jag särskilt hylla Oscar Pierrou Lindén, som spelar chefen Gary på stylistfirman. Han är makalös i sin skicklighet och levererar en underhållande och välkalibrerad tolkning av denna karaktär, med perfekt timing för både de roliga och de mer rörande stunderna.
Jenny Holmgren och Caroline Gustafsson, som spelar Stephanie och Katie, sjunger båda med en sådan säkerhet och värme att man omedelbar blir indragna i deras karaktärers relationskris. Deras röster bär de känslor som ligger under handlingen på ett övertygende sätt. Anna-Maria Hallgarn som Meredith bör också särskilt berömmas för sin färgrika röst som framhävs verkligt väl i de större numren.
Men det är när alla dessa röster samlas i dansnumren som något riktigt magiskt händer. Varje sångare har en väl identifierbar klang och färg, tillsammans bildar de en homogen helhet där varje röst bidrar till en rik och full klang. Detta blir utan tvekan föreställningens största tillgång – dessa väljudande pipor som tillsammans skapar den emotionella tyngden som gör att varje musikalnummer blir ett stort överraskningsnummer.
Sammanfattningsvis är detta en musikal som definitivt är värd att se, inte minst för alla som älskar Roxettes underbara katalog av hits. Musikens tidlösa melodier och emotionella styrka bildar en perfekt bas för denna väl genomförda scenproduktion som lyckas både roa och röra publiken på ett balanserat sätt.
Upptäck mer från MånssonsKultur.se
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
