Oerhört spännande
Philip Glass tolkning av David Bowies Berlintrilogi är verkligen intressant musikaliskt. Ikväll fick vi höra från Bowies album Heroes. Mycket givande på alla sätt och vis.
Det är sex låtar från Heroes som Glass gör till sina egna. Det är svävande, meditativt och virvlande. Som det ofta är när Philip Glass skapar sin musik.
Glass komponerade denna symfoni 1996 och Philips minimalistiska och entoniga musik kommer verkligen till sin rätt här. Även om det är Bowies musik så är det svårt att höra att det är Davids låtar. Det vittnar om Philip Glass sätt att komponera.
David Bowies Sense of doubt, Sons of the Silent Age, Abdulmajid, Neuköln ochV-2 Schneider framfördes inspirerande från orkestern och dirigent Karen Kamensek. Hon är från Chicago och har haft ett nära samarbete med Philip Glass. Bowie och Glass var nära vänner under 45 år. Då förstår man mer varför Philip skrivit tre symfonier från Bowie och Brian Enos kompositioner.
Innan paus fick vi fem satser på vardera två minuter av Pépins Vajrayana. Det är de fem elementen, jord, vatten, eld, luft och rum som på tio minuter förvandlades till ett eget tonspråk. Klart hörbart som ger mersmak. Pépin är född 1990.
Mozart Flöjtkonsert nr 2 där Chloë Vincent på flöjt briljerade. Kanske inte en av Mozarts mer lätttillgänliga stycken och den är egentligen skriven för en oboekonsert. Men Chloë Vincent visade framfötterna och publiken applåderade länge och väl.
Fast för mig var den stora behållningen Philip Glass fyra. Nu väntar vi bara på att få höra ettan och tolvan som bygger på Davis Bowies plattor Low och Lodger.
Instämmer i din uppskattning av flöjtkonserten och.Philip Glass, men de fem elementen kunde jag ha undvarat.
GillaGillad av 1 person