Här vill man framställa en känd kock, men vad vi istället får serverad är en otrevlig och otacksam person som vi tvingas uthärda genom större delen av filmen.
Det handlar om den amerikanske stjärnkocken Anthony Bourdain, som dog 2018 och som senare skulle komma att bli en världsberömd författare och tv-personlighet.
Här är det dock fortfarande 1975, långt innan berömmelsen, och en tid som jag själv hade glädjen att få vara med om och minns som omvälvande, både kulturellt och socialt. Stämningen är präglad av efterdyningarna av 60-talets ideal, samtidigt som en ny, mer desillusionerad generation försöker hitta sin plats i tillvaron.
Nu utspelas berättelsen i Massachusetts, i en ganska anonym miljö där vardagens tristess blandas med drömmar om något större. Där har den 19-årige Tony (Dominic Sessa) högtflygande drömmar och är fast övertygad om att han ska bli en uppburen författare, beundrad och erkänd. Han ser sig själv som någon som är ämnad för något större än den enkla, slitiga tillvaro han befinner sig i.
I stället blir det mest en massa supande, planlöst och självdestruktivt, där alkoholen blir ett sätt att fly undan osäkerhet och misslyckanden. Tony försöker samtidigt vinna den jämnåriga skolkamraten Nancy (Emilia Jones), som han ser som både en möjlig kärlek och en slags bekräftelse på att han är på väg någonstans i livet. För att imponera på henne ljuger han om vad han gör och arbetar med, bygger upp en bild av sig själv som mer framgångsrik och målmedveten än han egentligen är.
Verkligheten är dock betydligt mer prosaisk: han är tvungen att jobba som diskare på en restaurang, instängd i kökets hetta och monotoni, långt från de litterära salonger han drömmer om. Krögaren (Antonio Banderas) har trots allt ett gott öga till Tony, ser kanske något i honom – en potential, en hunger eller ett temperament – som andra inte lägger märke till. Det är samtidigt svårt att förstå varför, eftersom Tony gång på gång bränner sina skepp, förstör möjligheter och stöter bort människor som försöker hjälpa honom. Den här spänningen mellan chans och självdestruktion blir en bärande nerv i skildringen av hans unga liv.
Det är en stor utmaning för en filmproduktion när huvudkaraktären saknar sympatiska egenskaper, då tittaren kan få svårt att engagera sig i berättelsen. Denna motsättning mellan vad publiken förväntar sig och vad filmen faktiskt levererar blir ett återkommande problem som påverkar hela upplevelsen negativt.
Det är svårt att förstå vad regissören egentligen avsåg med denna film, förutom att hans fokus verkar ligga på denna unge man som senare skulle bli en berömd kock i New York.
Regissören Matt Johnson verkar fascinerad av karaktären och hans utveckling, men denna fascination förmedlas inte särskilt väl till publiken.
Istället för att bygga en övertygande berättelse omkring denna transformation, pendlar filmen mellan olika narrativa spår utan att riktigt landa på något meningsfullt sätt.
Det saknas en tydlig röd tråd som binder ihop de olika delarna av historien till en sammanhängande och engagerande helhet.
Regi Matt Johnson. Medv Dominic Sessa, Antonio Banderas, Emilia Jones, Leo Woodall m fl
Upptäck mer från MånssonsKultur.se
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
