Oerhört spännande
Philip Glass tolkning av David Bowies Berlintrilogi är verkligen intressant. Ikväll fick vi höra från Bowies album, Heroes. Mycket givande på alla sätt och vis.
Sex låtar från Heroes gör Glass till sina egna. Det är svävande, meditativt och virvlande. Som det ofta är när Philip Glass skapar sin musik.
Glass komponerade denna symfoni 1996. Philips minimalistiska och entoniga musik kommer helt till sin rätt här. Även om det är Bowies musik så är det svårt att höra att det är Davids låtar. Det vittnar om Philip Glass sätt att komponera.
David Bowies, Sense of doubt, Sons of the Silent Age, Abdulmajid, Neuköln och V-2 Schneider framfördes inspirerande från orkestern och dirigenten, Karen Kamensek. Karen är från Chicago och har haft ett nära samarbete med Philip Glass. Bowie och Glass var vänner under fyrtiofem år. Då förstår man varför Philip skrivit tre symfonier från Bowie och Brian Enos kompositioner.
Innan paus fick vi fem satser på vardera två minuter av Pépins, Vajrayana. De fem elementen, jord, vatten, eld, luft och rum förvandlades till ett eget tonspråk. Klart hörbart och gav mersmak. Pépin är född 1990.
Chloë Vincent på flöjt briljerade i Mozarts Flöjtkonsert nr 2. Inte ett av Mozarts mer lätttillgänliga stycken. Det är egentligen skrivet för en oboekonsert. Chloë Vincent visade framfötterna och publiken applåderade länge och väl.
För mig var den stora behållningen, Philip Glass fyra. Nu väntar vi bara på att få höra ettan och tolvan. De bygger på David Bowies album, Low och Lodger.

Instämmer i din uppskattning av flöjtkonserten och.Philip Glass, men de fem elementen kunde jag ha undvarat.
GillaGillad av 1 person