Garbo: where did you go?/Film av Lorna Tucker

MMM

Greta Garbo: En myt i dokumentären

Ännu en person som vill förhärliga och förstå den ”gudomliga”. Dokumentären är gjord på ett originellt sätt så att den fångar ens intresse. Men man får leta länge för att finna något nytt om Greta Garbo.

Det är det vanliga som rullas upp. Greta var skygg och har alltid varit det sedan hon kom till Hollywood. Hennes mystik och avståndstagande från rampljuset har blivit en del av hennes legendariska status, vilket gör att biografier och dokumentärer om henne ständigt fascinerar.

Fast tiden innan då hon gick på Dramatens elevskola lär hon ha varit väldigt glad och utåtriktad. En av hennes bästa vänner där var Mimi Pollak. Tillsammans delade de glädjen i teaterkursens värld, där Greta kunde blomstra i en trygg och stöttande miljö. Det var en tid präglad av ungdomlig entusiasm innan hon blev en av Hollywoods mest gåtfulla stjärnor.

Efter att ha varit med i Mauritz Stillers filmer, som gav henne en fingervisning om framgång, lockade han med henne till Hollywood. Där såg man direkt hennes potential; kameran älskade henne. Hennes magnetiska närvaro och förmåga att förmedla känslor genom sin blick gjorde henne snabbt till en oemotståndlig skådespelerska.

Här hamnar Stiller i skymundan. Det slutar med att han återvänder till Sverige och dör ung, vilket är en tragisk påminnelse om hur Hollywood ibland slukar de talangfulla individer som bidrar till andras framgång. Garbo fortsatte sin karriär, men frågan kvarstår: hur mycket av hennes framgång var kopplad till Stillers insatser?

Greta Garbos sjukliga attityd mot andra människor är väldigt speciell. Hon har en rädsla för att vilja visa upp sig utanför filmstudion. Ganska ovanligt för en skådespelare, där det normalt är en oskriven regel att söka bekräftelse och beröm. Hennes avståndstagande skapar en mystik som fortsätter att fascinera, men skapar också en känsla av ensamhet och oförmåga att nå ut till andra.

Dokumentären har en del unika filmklipp samt foton. Tillsammans med Noomi Rapaces röst så blir det effektfullt och skapar en närvaro av Greta Garbo. Det är som om publiken får en smygtitt på en förlorad tid där Garbo fortfarande lever. Röstens djup och känsla fångar essensen av Garbos komplexa personlighet.

Däremot så är det lite onödigt med kvinnan som står och funderar om Garbo. Hon fyller ingen direkt funktion, mer än att hon är vacker. Detta inslag kanske syftade till att ge dokumentären en personlig ton, men det kan också kännas som en distraktion från det mer betydelsefulla narrativet om Garbos liv och karriär.

För många tittare kan det vara mer givande att istället fördjupa sig i samtalet kring Garbos kreativa process och de utmaningar hon stod inför under sin tid i rampljuset.

Regi  & manus Lorna Tucker, Berättarröst Noomi Rapace. Medverkande Stig Björkman, Maria Lundell, Scott Reisfield, Lena Einhorn, Johan Molander m fl.