Guys and Dolls/Musikal på Det Ny Teater i Köpenhamn

MMM – lekfull koreografi, stark ensemble och vacker scenbild

Denna klassiska musikal som utspelar sig 1930 i USA är ständigt aktuell på scenerna. Här framförs den som då den skrevs 1950 och som om tiden har stått stilla. Det är både charmigt och förlegat.

Till tonerna av den härliga orkestern inleds musikalen med en härlig och komisk koreografi. Njutningen är på topp och aktörerna är kvicka och spralliga på ett underhållande sätt. Det är lätt att dras med i den festliga stämningen som skapas av den noggrant utformade koreografin. Varje danssteg känns som en hyllning till den tidens underhållning och påminner oss om vikten av att glädjas åt det även idag.

Hela uppsättningen präglas av en fantastisk scenografi som är en fröjd för ögat. Dekoren är rik och detaljerad, vilket verkligen tar publiken tillbaka till den tid då musikalen utspelar sig. Ljussättningen bidrar också till att skapa den rätta atmosfären, med mjuka färger som smälter samman för att accentuera händelserna på scenen. Det är uppenbart att det har lagts ner mycket tid och omtanke på att skapa en visuell upplevelse som matchar musiken och skådespelarnas prestationer.

Av musikalartisterna vill jag främst framhålla Isabel Schwartzbach som den trängtande frälsningssoldaten Sarah Brown. Hon är trovärdig och spelar väl ut sin oskuldsfullhet inför Nicolai Jandorf som Sky Masterson. Fast han är inte helt jämbördig för att man ska tro på att Sarah blir så förtjust som här framställs. Men Nicolai dansar och har en plastik som är beundransvärd. Deras interaktion på scen känns ofta som en dans för två, där både charm och spänning genomsyrar deras relation.

Alla artisterna gör bra ifrån sig och är väl valda för sina uppgifter. Preben Kristensen som den gamla frälsningssoldaten Arvide Abernsthy gör ett karakteristiskt intryck och sjunger fint sin sång till Sarah Brown. Hans röst är fyllig och varm, vilket verkligen får publiken att lyssna och engagera sig i hans känslor.

Karoline Brygmann gör en härligt fjollig Miss Adelaide. Hennes sprallighet är kul att bevittna; hon tillför en lekfullhet som lyfter stämningen ytterligare. Hennes komiska timing och karisma gör att publiken inte kan låta bli att skratta och njuta av varje scen hon är med i.

Hela uppsättningen är till för att roa och leva kvar i det förflutna. Då musikaler spelades så här. Inget fel i det men det gör att man inte blir vidare berörd. Vare sig av karaktärerna eller handlingen. Den nostalgiska känslan, även om den är förankrad i dåtiden, erbjuder en tillflykt från vardagen. Men en smula god underhållning är det allt. Till det, vackra och bedårande kostymer.

Det är en påminnelse om att ibland är det inte alltid djupet av karaktärer eller komplexitet i berättelsen som räknas, utan helt enkelt glädjen och underhållningen i att se duktiga skådespelare och musiker förverkliga ett tidlöst verk.

Manus Jo Swerling och Abe Burrows. Musik och sångtexter Frank Loesser. Översättning Hans Christian Ægidius.
Regi Heinrich Topp Christensen. Scenografi Simon Wells. Koreografi Heather Douglas. Kostymedesign Helle Damgaard. Ljusdesign Malte Hauge. Musikalsk indstudering Michael Webborn. Kapelmästare Jesper Frank Christensen.
Medverkande Isabel Schwartzbach, Kim Hammelsvang, Nicolai Jandorf, Karoline Brygmann, Preben Kristensen, Søren Bech-Madsen, Ann Hjort, Nis Pedersen, Simon Nøiers, Kasper Leisner, Lauge Demant, James Leece, Frederik Espenhain, Jacob Prüser, Marie Gersholm Baktoft, Josephine Feit, Linnea Stenbeck, Fannie Johansson, Julia Åkesson, Cassandra Bækkel, Nils Boyer, Benjamin Windborg, Mikkel Hoé, Mark Lenskjær Fries, Cecilie Hedin Klagenberg og Rebecca Gusdal.