Jakt/Film av Sarah Gyllenstierna

MM

Sömnig och ointressant

Vad vill egentligen regissören med denna film?

Tre män träffas i en stuga på landet för att jaga, men jagande förbytts i att jaga varandra. Fast från början fram till det bittra slutet är det en lång uppförsbacke.

Vi har sett det förut, personer som helt förändras av grupptryck eller starka individers påverkan. Det är det mest väsentliga i den här filmen.

Två nyfunna vänner Greger (Magnus Krepper) och Alex (Ardalan Esmaili) åker till en vän till Greger, Henrik (Jens Hultén) som har fastnat i ett gammeldags mansideal. Alex blir förvirrad och försöker blidka Greger med en bukett ljung så han ska sova lugnt. Det ger inte så bra utslag då Greger och speciellt Henrik vill framstå som karlakarlar. Alex är den kloka och förståndiga av de tre, men snart dras han med i de andra männens dårskap.

Henrik och Greger ska lära Alex hur han ska jaga, det blir till ett både känslomässigt och oroväckande jagande. Efter att den första älgen är skjuten väller det upp både moraliska och estetiska frågor, om det är rätt att ta livet av dessa ståtliga djur som att äta dem, när det kommer till ätandet av hjärtat på djuret klarar inte Alex det, då väller det ut känslor och spyor. Alla tre skådespelarna levererar vad de ska men det haltar i manuset.

Filmen är en moralisk kompass om hur långt vi kan gå i att jaga djur eller människor till döds. Fast tonen i filmen ger inte det obehag eller den väckarklocka som det hade kunnat vara. Till det är regin alldeles för slapp och utan stringens. Man låter kameran gå utan någon tanke om att kunna fånga oss åskådare. Här får vi även skylla på klipparen.

REGI Sarah Gyllenstierna, SKÅDESPELARE Jens Hultén, Ardalan Esmaili, Magnus Krepper