Två njutbara verk gjorde kvällen fulländad
Inför ett nästintill fullsatt konserthus fick vi ta del av Hilding Rosenbergs De fyra livsåldrarna där Malmö SymfoniOrkester visade sig på styva linan. Detsamma gällde för Beethovens Eroica. Det är så här klassiska konserter ska framföras.
Från den skånska tonsättaren Hilding Rosenberg kom den tredje symfonin från 1939 som ingår i vad man betecknar som den tidiga modernismen. Den reviderades 1949 med ny sats 3. Den anspelar på barndomen fram till ålderdomen.
De fyra satserna var enormt njutbara så som Mario Venzago dirigerade dem, med inkänning och lyhördhet, härligt att se hans fingertoppskänsla då det gäller att leda orkestern. Lätt att förstå att denna symfoni anses som Rosenbergs mest kända verk. Det är våldsamt, expressivt och långsamt, som livet självt.
Huvudkonserten för kvällen Eroica som betyder hjältemodig skulle vara en hyllning till Napoleon men blev tvärtom. Beethoven blev besviken då Napoleon utropade sig som kejsare och kallade Eroica – ”komponerad för att hylla en stor man”, vad han ville åsyfta var att Napoleon inte längre var den hjälte som han ville hylla tidigare. Den fick sin premiär 1805, som man kallar den romantiska eran. Symfonin är fylld med många känslostormar, så som kärlekslivet.
Mario Venzago med sin perfektion och Malmö SymfoniOrkester såg till att vi vandrade hem i kvällsblåsten med ett lyckligt leende på läpparna.
MÅNSSONSKULTUR.SE 