Madame Bovary/Fim av Sophie Barthes

MM
Gustave Flauberts klassiska roman i en ny filmatisering

Mia Wasikowska spelar madame Bovary. Jag har svårt att tro på att män skulle falla så för henne. Så skildras det i denna tolkning. Hon är inte vidare attraktiv och ger ett tråkigt intryck.

Det är just präktighet och tristess som Bovary flyr ifrån då hon har sex med andra män än sin make. Detta skildras doftlöst och utan känsla. Man får bara se fladdrande av kjolar och lite lätt upphetsning. Totalt ospännande och osexigt. Det är lätt att tycka synd om hennes man läkaren Charles som lider i tysthet. Han framställs som en osäker och wannabe-karl. Han är ofta av lägre status och verkar mer intresserad av att behaga Emma än att förstå henne. Detta förstärker känslan av att hon är fångad i ett liv utan mening.

Det finns andra versioner av Madame Bovary som är så mycket mer givande och intressanta.

Äldre filmversioner och även nyare adaptationer fångar mer av den komplexitet och de känslor som är centrala för berättelsen. Till exempel finns det tolkningar där man tydligt ser den kamp Bovary känner. Hon känner en dragkamp mellan sitt begär efter passion och det konventionella liv hon ställs inför.

Dessa versioner möjliggör djupare relationer mellan karaktärerna. De ger publiken en chans att förstå Bovarys inre liv och hennes desperation. Det gör att hennes val kan kännas mer mänskliga och tragiska. Det är i dessa aspekter som berättelsen om Madame Bovary verkligen blomstrar och får en djupare resonans hos publiken.

Regi Sophie Barthes, I rollerna Mia Wasikowska, Henry Lloyd-Hughes m fl