Kollektivet/Film av Thomas Vinterberg

MMM

Trine Dyrholm: Stjärnan som räddar Kollektivet

Det märks att detta är en pjäs från början. Här är alldeles för många huvuden som pratar istället för att göra något som gör filmen intressant. Man blir förvånad att Thomas Vinterberg inte åstadkommit något mer varaktigt.

Kollektivet bygger på samma idé som Lukas Moodyssons Tillsammans. Men med den skillnaden att Lukas lyckades så mycket bättre. Här finns inget av den charm och lekfullhet som präglade Moodysons film. Det är nästan som att man längtar efter den lättsamma och humoristiska tonen i Tillsammans när man ser Kollektivet.

Kollektivet är genomgående en trist film. Den har inte den nerv och tankfullhet som präglat Vinterbergs tidigare filmer. Här är enbart en nostalgisk tillbakablick hur det var att bo i kollektiv på -70-talet. Ett kommunistiskt tänkande som senare visade sig vara en fälla för medelklassens ungdomar. Det finns en tydlig avsaknad av djup. Det gör att filmen känns platt. Man kan ibland undra om det någonsin finns något mer som på riktigt engagerar både karaktärerna och publiken.

Skådespelerskan Trine Dyrholm gör en makalös rollprestation som TV-reportern Anna och fru till arkitekten Erik (Ulrich Thomsen). Trine är det enda som gör filmen sevärd.

Hennes prestation förvandlar faktiskt en medelmåttig berättelse. Det förhöjs till en nivå där man kan uppleva moment av äkthet. Trine förmedlar komplexiteten i sin karaktär. Hennes förmåga griper tag i publiken.

Tyvärr räcker inte denna prestation, hur fantastiskt den än må vara, för att rädda filmen från sina andra brister.

Regi Thomas Vinterberg, Medv Trine Dyrholm, Ulrich Thomsen, Fares Fares m fl