Cezanne och Zola/Film av Danièle Thompson

MMM

 En ytlig film om djupa konflikter

Två giganter inom den franska kulturvärlden. Det hade kunnat bli något mycket intressant på filmduken. Istället presenteras en glättig historia vänner emellan.

Båda dessa konstnärer är vänner sedan barnsben, men i vuxen ålder blir det stora konflikter dem emellan. Det fokuserar filmen på. Istället för Zolas romaners innehåll och Cezannes fantastiska målningar.

Filmen skildrar deras relation med en ytliga ton. Subtiliteterna i deras konst och intellekt hamnar tyvärr i skuggan av personliga tvister.

Konflikten mellan dem uppstår på grund av deras olika framgångsnivåer. Zola har blivit en framgångsrik författare. Samtidigt kämpar Cezanne fortfarande för att få sitt konstverk uppmärksammat och uppskattat av världen.

I skildringen av deras vänskap får vi se hur deras vägar gradvis divergerar. Detta leder till en känsla av sorg och förlust. De missar att stödja varandra i sina respektive karriärer.

Vi får följa de båda kulturpersonligheterna från tidig ålder och senare deras vilda bohemliv i Paris. Det finns många scener av livfulla fester, där romantik och konst blandas med dramatik. Mycket damer och festande, men också stunder av isolering och osäkerhet som visar den sanna naturen av deras liv.

I vuxen ålder blir Zola mer balanserad och lugn. Detta är en reflektion av hans framgång och växande ansvar. Cezanne odlar den olyckliga konstnärens liv. Han är ständigt i sökandet efter sin egen stil och bekräftelse.

Man får en viss inblick i de båda herrarnas liv. Men ingen film som man vill se om.

Resan är vacker. Men den saknar den djupare insikten. Den tömmer slutligen filmen på den rika och komplexa historia som deras verkliga liv erbjöd. Det känns som att potentialen för en storslagen berättelse har förlorats bland ytliga skildringar.

Filmen blir ett förbleknande minne, snarare än en inspirerande och tankeväckande upplevelse.

Regi Danièle Thompson, Medv Guillaume Canet och Guillaume Gallienne