THREE MORAL TALES/Malmö Konsthall

Joëlle de La Casinière, Ana Jotta och Anne-Mie Van Kerckhoven. Denna trio från Frankrike, Portugal och Belgien ställer ut under hela sommaren på Konsthallen.

Även då konstnärerna var närvarande under pressvisningen blev jag inte klar över vad de egentligen vill med sina verk. Jag blev mest trött i huvudet av allt prat som mestadels var ointressant.

Här blandas olika stilar friskt och frågetecken hopar sig ju mer man ser. Ingenting väcker mitt intresse. Ana Jotta har använt sitt efternamn så flitigt att hon förknippar det med bokstaven J och gjort en vägg med detta. Hon har även ett eget litet kryp in med uppklistrade händelser som verkar mer förvirrat än intressant. Istället för att engagera besökare, hittar man sig själv i en labyrint av tankar där man ständigt ifrågasätter meningen bakom verken.

Likadant är det med de andra konstnärerna. Här finns inget av värde som kan locka en stor publik. Allt är så svårbegripligt att det skulle ta timmar att förstå, om man ens gör det då!?

I dessa verk tycks det som om konstnärerna sätter mer fokus på begreppsliga hinder än på att skapa en dialog med sin publik. Den konstnärliga visionen verkar inte vara att locka till reflektion eller att stimulera känslor, utan snarare att förvirra och skapa avstånd.

Varför man upplåter denna fina konsthall åt sådan här ”konst” är för mig helt obegripligt. Det skapar enbart ett avståndstagande för att vilja förstå hur underbart, spännande och lustfyllt konst egentligen kan vara.

Konst är en möjlighet att kommunicera och inspirera, att föra samman människor och väcka känslor. I stället för att öppna dörrar till nya perspektiv känns det som att dessa verk stänger dem, vilket är synd för både konstnärerna och besökarna.

Det hade varit intressant att se en mer tillgänglig och engagerande utställning som verkligen återspeglar den rika mångfald och kreativitet som konst kan erbjuda.

“Three Moral Tales”, installationsbild Malmö Konsthall 2019. Foto: Helene Toresdotter