Once Upon A Time In Hollywood/Film av Quentin Tarantino

MMM
Tarantinos nostalgiska skildring

Skildrar hur det var 1969 i Hollywood men fastnar i västerngenren

Tarantino glömmer helt bort filmer som Easy Rider och Midnight Cowboy och flera andra som blev stilbildande.

Filmindustrin hade dragits med enorma förluster och TV fick en allt större publik. De unga kreativa regissörerna som tog över Hollywood skapade filmhistoria med ett helt nytt sätt att göra film.

Hos Tarantino spelar Brad Pitt och Leonardo di Caprio Hollywoodparet Cliff Both och Rick Danton. Cliff (Brad) är stuntman åt cowboystjärnan Rick (Leonardo) som är på dekis. Ricks stjärnglans har mattats av rejält och nu gör han allt för att hålla sig flytande.
Fast spriten och cigaretterna gör det allt sämre för honom.

Rick bor granne med Roman Polanski som är Hollywoods mest inflytelserika regissör efter framgången med thrillern Rosemary Baby. Tillika har Polanski en av Hollywoods vackraste kvinnor, Sharon Tate. Mordet på henne var en stor händelse i Hollywood. Det presenteras inte så som vi får det till livs i Tarantinos version.

Tarantino stannar till alldeles för länge i flera scener och man börjar undra vad klockan är. Som när Rick Danton sitter och pratar med en liten skådespelartjej på en inspelningsplats. Här hade man önskat att Tarantino skulle tänkt, ”I have to Kill My Darlings”.

Musiken tar oss tillbaka till den andra guldåldern i Hollywoods filmhistoria. Den första var på -40-talet. Mrs. Robinson av Simon & Garfunkel är en av hitsen vi får höra från -60-talet. Out of Time av The Rolling Stones är en annan. Hush av Deep Purple  är också med på listan.

Samspelet mellan Brad och Leonardo är fenomenalt. De får verkligen blomma ut och visa att de är mer än filmstjärnor. Även Margot Robbie som Sharon Tate är suverän.

Fast det här är en alldeles för lång film. Den kunde lätt klippts ner till två timmar, istället för att rulla på i nära tre.

Jag kan inte ge Once Upon A Time In Hollywood mer än godkänt.