Carmen/Malmö opera

Bedövande tråkig uppsättning

Regissören Katharina Thoma säger att hon velat göra en uppsättning utifrån alla kvinnomord som begås, men av detta ser jag inget. Förutom att hon har börjat handlingen där den slutar, det vill säga, vi får se Carmen ligga blodig på scenen i inledningen. Eller är det någon annan kvinna?

Det är en förvånande stillastående uppsättning som gränsar till att vara konsertant.
Tyvärr bidrar detta till att föreställningen tappar sin dynamik och spänning. Inte mycket händer på scenen och det är samma tråkiga scenografi rakt igenom. Den är trist med sitt galler som täcker hela scenen och ska föreställa olika platser av handlingen, men den lyckas inte förmedla den känsla av mystik och drama som en sådan klassisk berättelse kräver.

Sångmässigt blev jag imponerad av Matthew White som Don José samt Yana Kleyn som Michaela. De har båda rena och väldigt tonsäkra röster som verkligen lyfter deras karaktärer och ger liv åt deras känslomässiga plågor. Deras prestationer möjliggör för publiken att njuta av musikens skönhet, vilket tyvärr inte kan sägas om hela uppsättningen.

När det kommer till Escamillo så är Luthando Qave fel som typ. Det är svårt att tro på att Carmen skulle vara så förtjust i honom; som tjurfäktare så blir han mer komisk än trovärdig. När han kommer in i sin tjurfäktarutstyrsel så tror man mer att man är på cirkus än en tjärfäktararena, vilket skapar en kontrast som tar bort den allvarliga tonen som föreställningen verkligen behöver. Hans baryton har inte heller den bärighet att den når ut över rampen och förlorar därmed sin kraft och närvaro i berättelsen.

Cláudia Ribas som Carmen fungerar som den förföriska kvinnan och hon har en fin mezzo-sopran. Hennes röst har en sensuell kvalitet som verkligen passar rollen, men att låta henne komma in på en motorcykel blir lika löjligt som då tobaksflickorna kommer in i sina tråkiga arbetsrockar när den manliga vaktkören sjunger att de är förföriska. Detta val av scenografi och regins riktning bidrar till en känsla av humor som inte riktigt passar in i det dramatiska sammanhanget.

Därtill en dirigent (Anna Skryleva) som håller tillbaka alldeles för mycket, istället för att dra på rejält så att dramatiken ökar. Tyvärr blev det istället att orkestern dränkte flera av solisternas nummer.

Det här var en sömnig och helt ointressant uppsättning där regin lyser med sin frånvaro. Sammanfattningsvis hade föreställningen potential, men den missade många möjligheter att engagera publiken och skapa en minnesvärd upplevelse. Med mer dynamik och kreativitet kunde uppsättningen ha blivit en riktig sensation, istället för att bli en svag och intetsägande föreställning; som lämnade oss otillfredsställda.

Foto Emmalisa Pauly, Musik Georges Bizet, Libretto Ludovic Halévy, Henri Meilhac
Regi Katharina Thoma, Dirigent Anna Skryleva, Scenografi Christoph Fisher, Kostym, mask Irina Bartels, Ljus Olaf Winter, Koreografi Sara Ekman
Medverkande Cláudia Ribas, Matthew White, Luthando Qave, Yana Kleyn, Magnus Lindgård, Ola Heinpalu, Birgir Stefánsson, Eric Lavoipierre, Céline Dewrée, Emma Björkegren, Malmö operakör, Malmö operaorkester, Malmö operas barnkör
Premiär på Malmö opera, lördag 17 januari