Den eneste Ene -The Musical/På Tivolis koncertsal i Köpenhamn

MM

Silas Holst: Debut och utmaningar i musikalen

Denna musikal är baserad på filmen med samma namn som blev en stor biosuccé i Danmark för snart 27 år sedan. Då med Susanne Bier som regissör och Kim Fupz Aakeson; som skrev manus med Bier. Detsamma gör de nu med musikalen, som har spelats tidigare två gånger i Danmark.

Det är en banal och enkel historia om parförhållanden där kök spelar en stor roll. Denna tematik är fascinerande i sig, men sättet den gestaltar sig på i musikalen lämnar mycket att önska.
Det illustreras stort i scenografin, vilken blir ganska så tråkig att se på i längden.
Varje köksutrustning, varje replik och varje rörelse känns repetitiv och kan ibland liknas vid en monoton symfoni av likgiltighet.

Stor vikt läggs vid köksmontören Niels och kosmetologen Sus, där Magnus Haugaard och Merete Damgaard Mærkedahl presterar väl i sina båda roller. De bringar en viss energi till sina karaktärer, men tyvärr räcker det inte för att lyfta handlingen. Deras interaktioner bjuder på några ljusglimtar, men återigen, dialogen saknar den djupare nyansering som skulle kunna få publiken att relatera till deras berättelse på en mer meningsfull nivå.

Någon annan som gör en kul figur är Ulla Vejby som Mulle, den kärlekstörstande grannen som hela tiden vill bli kallad vid sitt förnamn Merete, då där är en attraktiv man i närheten. Hennes karaktär ger en välbehövlig dos av humor, vilket bidrar till att lätta upp stämningen, men även hennes insats kan inte rädda föreställningens brister.

Här uppstår många kaosliknande situationer i de olika förhållanden, vilket lockar till en del skratt. Men som helhet är där inte mycket som gör det till en helhjärtad föreställning.

Den kända musikaldansaren Silas Holst gör här sin debut som regissör, men frågan blir om han inte skulle nöjt sig med att förbli dansare. Fast han har inte mycket hjälp av det tunna manuset, som inte ger honom mycket material att arbeta med.

Dansnumren har inte den fantasi och kreativitet som man skulle önska. De framstår som ganska taffliga och stereotypa, som att de har tagits direkt från en konventionell musikal utan något nytt eller nyskapande. Man sitter mest och önskar att de ska ta slut, denna känsla av otålighet sprider sig lätt.

Jag minns inte om jag sett filmen men den måste absolut vara bättre än den här ointressanta uppsättningen. Filmen kan ha erbjudit djupare karaktärsbeskrivningar och välutvecklade relationer som inte kommer till sin rätt här. Om denna musikal har något att lära av sitt filmiska ursprung, så är det att anstränga sig mer för att skapa en berättelse som verkligen engagerar och berör.