The Quiet Roar/Film av Henrik Hellström

MM
Krävande och nattsvart

Henrik Hellström försöker med den svåra konsten. Han vill förklara varför vi lever. Han vill också förklara hur vi använder den tid vi har på jorden.

Denna ambition att utforska livets djupaste frågor är inget lätt åtagande. Genom filmens gång blir det tydligt att Hellström står inför en monumental utmaning. Tyvärr misslyckas han med uppgiften och det blir ett halvhjärtat försök som mest hamnar i tristessensens tecken.

Istället för att inspirera och tänja på tankarna, lämnar filmen tittarna med en känsla av otillfredsställelse. De grundläggande existentiella teman som den försöker belysa förblir ytliga. Dessa teman upplevs som oengagerande.

Evabritt Strandberg spelar en livstrött kvinna med en djup känsla av ånger och förlust. Hon tar sig an det riskfyllda experimentet. Detta innebär att hon utsätter sig för en injektion. Denna lovar att återföra henne till strategiska punkter i hennes liv. När hon förflyttas bakåt i tiden, konfronterar hon de val hon gjort. Hon reflekterar över vad hon skulle kunnat göra bättre i sitt liv. Detta element av tidsresor skapar en fascinerande känsla av nostalgi. Det ger henne möjlighet att reflektera över sina tidigare beslut. Hon tänker också på händelser som formade henne.

Men så som det skildras blir allt så långsamt och ointressant. De scenarion och återblickar som skulle kunna ha gett kraft åt berättelsen faller platt. Istället känns det mer som en plågsam långsam segdragning. Det är inte en tankeväckande utforskning av livets komplexitet.

Istället för att engagera publiken i en djup diskussion om tid, val och livets mening, försöker filmen att engagera publiken. Men den riskerar att tappa sin publik helt. Det är synd med tanke på de intressanta teman den försöker adressera.

Regi Henrik Hellström
Skådespelare Evabritt Strandberg, Hanna Schygulla, Jörgen Svensson m fl