Florence Foster Jenkins/Film av Stephen Frears

MMM
Härligt underhållande

Historien om kvinnan som sjöng falskt och inte upptäckte det förrän vid sin död.

Det har fängslat så många att det gjorts både spelfilmer och dokumentärer. Berättelsen är en unik blandning av tragik och komik och visar hur en enskild människas drömmar och illusioner kan leda till oväntade och stundtals sorgliga konsekvenser.

Meryl Streep spelar den tondöva kvinnan som tror att hon har en framtid som operasångerska.
Hugh Grant gestaltar hennes make, som står vid hennes sida både som stöd och som kritiker, vilket skapar en dynamik som gör historien ännu mer fängslande.

Båda är som klippt och skurna för rollerna. Speciellt Meryl Streep som societetskvinnan med sin enorma förmögenhet. Den spenderar hon gladeligen på sina nära och kära. Samt på sin egen karriär som operasångerska. Även om hennes sång för många låter som en ljudlig skandal, är hennes tro på sin förmåga en central del av hennes personlighet. Till och med en skiva sjunger hon in. Den lämnar åtskilligt i åtanke. Mestadels skratt och åtlöje. Det försöker maken dölja så gott han kan, men när New York Times kritiker inte går att muta brinner det i knutarna.

Det har blivit en riktigt må-bra-film med både skratt och eftertanke. Säker regi borgar för det. Filmens kraft ligger inte bara i dess humor, utan också i den sorgliga påminnelsen om hur viktigt det är att följa sina drömmar, oavsett hur irrationella de kan tyckas. Publiken lämnas med en känsla av förundran och insikt om komplexiteten i människors liv och drömmar.

Regi Stephen Frears. Medv Meryl Streep, Hugh Grant, Simon Helberg, Rebecca Ferguson, Nina Arianda m fl.