Apollo 11/Film av Todd Douglas Miller

MM

Filmen som inte levererade: Rymden och tiden

Vi blir lovade att detta ska vara något helt fantastiskt, men inte mycket som vi inte vet eller sett tidigare.

Man blir mest uttråkad av dessa långa tagningar och hur tempot sakta makar sig framåt. Filmen ska ha tagit 50 år att framställa. Där verkar man ha haft lika långsamt tempo som filmen visas i. Det är förvånande att med så mycket tid och resurser inte mer innovativa eller intressanta inslag inkluderades. Publiken hoppas på att få se något verkligt originellt. Tyvärr blir det mer av en upprepning av vad vi redan har sett.

Varför har man inte längre intervjuer med astrounaterna och vad de egentligen upplevde och såg på sin resa? I tidigare dokumentärer har de delat med sig av djupa känslor och insikter som de fått under sina unika upplevelser. De har vittnat om hur rymdupplevelsen förändrade deras liv på ett radikalt sätt, både fysiskt och andligt. Deras världsbild har aldrig blivit densamma igen, fylld av insikter och känslor som är svåra att sätta i ord. Men ingenting av detta är närvarande här. Istället presenteras en torr avrapportering av fakta. Dessa fakta är uppradade tillsammans med gamla, korniga filmer. Dessa filmer har tröskats i otaliga filmer tidigare.

Vad som skulle vara så unikt med denna film kan jag inte se. Däremot så gjorde tröttheten sig påmind flera gånger. En kortare TV-dokumentär hade räckt långt.

Kanske var förväntningarna för höga, eller så är det filmens långsamma tempo som nästan blir en belastning. Det hade varit mer givande att utforska de känslomässiga och psykologiska aspekterna av att vara i rymden. Att fokusera enbart på fakta och statistik är mindre intressant.

Sammanfattningsvis förblir filmen en missad möjlighet. Den grundläggande mänskliga berättelsen om astronauternas erfarenheter och insikter skulle kunna ha förgyllt upplevelsen. Den skulle även ha berikat upplevelsen för publiken.

Regi Todd Douglas Miller, Medverkande Neil Armstrong, Buzz Aldrin, Michael Collins