Ett hjärta är alltid rött/Film av Balsam Hellström

MMM

Scrapfilm om resterna av Imperiet

Här spretas det åt alla håll och kanter men ändå blir filmen någorlunda intressant.

Alla medlemmarna i Imperiet får sin chans att kommentera om varför bandet spilltrades.

Innan dess har vi fått se deras solidaritetsspelningar i Nicaragua och på Kuba, det sistnämnda ångrar medlemmarna då de insåg att det är enbart i teorin som socialismen fungerar.
Detta var något som regeringen med Olof Palme och Pierre Schori arrangerade, märkligt kan man tycka idag. Men då var det mer vanligt att kulturen lierade sig med politikerna.
Det var ett -80-tal då många fortfarande hade det bra i Sverige. Ekonomin blomstrande innan krisen skulle komma i -90-talet.

Även Imperiet gillade att frottera sig på Cafe´ Opera, fast de framstod som salongskommunister på scenen. Deras succéspelningar växte till Arenaspelningar och pengarna kom in, men vart de hamnade vet ingen, skivproducenten från USA fick ingenting och medlemmarna i Imperiet fick för lite. Till slut fick bandmedlemmarna nog och splittrades. Alla skyller på alla och ångerdagen kommer fram då Joakim Thåström tyckte det var helt fel att Per Hägglund -87 fick sluta i bandet.

1985 vikarierade jag på Kvällsposten som Nöjesjournalist i Malmö; jag minns väl vilken uppståndelse det var om LPn Blå himlen blues. Kvällsposten gjorde flera helsidor om bandet, vilket också visas i filmen. Hypen kring Imperiet var som stört just det året, men fick ett abrupt slut -88.

Detta är en film för fansen, som följ Imperiet sedan de var Rymdimperiet och Ebba Grön.