Mest kränkt vinner/Bok av Lars Åberg

Oumbärlig fakta för den oinvigde

Lars Åberg är en kämpe mot fördumningen och det politiskt korrekta. I bok efter bok har han pekat på den snedvridna samhällsutvecklingen. Här beskriver Lars ett samhälle som blivit en lekskola; där den mest kränkta vinner.

Universitetsvärlden har gått långt i sin iver att inkludera alla. Jag citerar från boken: ”Det är du som blir utsatt som avgör vad som är oönskat.” ” Det som uppfattas som ovälkommet eller kränkande bestäms också av dig.”
Som om vi alla var barn som måste vaggas in i en artificiell trygghet.

Socialstyrelsen fortsätter: ”Vi är lyhörda för våra målgruppers behov. Vi bemöter vår omvärld och varandra med respekt.” Samt ”vi använder våra resurser effektivt.”
Man tar sig för pannan, varför lägga tid på att formulera sådant som är självklart för varje ansvarstagande medborgare.

När det kommer till de invandrande från Mellanöstern så gäller plötsligt andra regler. De ska ha sina dysfunktionella klanreglar kvar. De är ju så sköra. Vi måste värna om deras utsatthet. Hur ska de då någonsin kunna smälta in i vår gemenskap?

Lars Åbergs exempel är oändliga. Man häpnar. Man undrar. Vilka är dessa människor som beskriver dessa nonsenstexter?

Lars beskriver de olika förloppen och händelserna på ett både intelligent och moget vis, där även humorn finns med. Det mesta Lars tar upp är skrattretande; för en normal individ, som har sitt sunda förnuft kvar.

Ta bara detta med biståndspolitiken där vi öser ut miljarder. Lars: ”…vi i Sverige ger skattemedel till föreningar och skolor som motarbetar jämställdhet.”

Lars blandar dumheterna i Sverige med funderingar om sina resor utomlands.
Han undrar över var hans farfar tog vägen; en dag lämnade han både fru och barn.
De avsnitten vittnar om en prosa där Lars släpper fram sina tankar på ett överraskande vis. Känsligt och välformulerat.

Lars möte med urinnevånarna som idag inte får kallas indianer är insiktsfullt skrivna.
Det vittnar om en respekt och vördnad. Här kan man tala om en kränkt folkgrupp, där ordets riktiga innebörd stämmer. Det kan man inte säga om islam, det är ingen folkgrupp utan en politisk religion som strävar efter världsherravälde. Redan nu är det vi som blir kränkta dagligen av deras ständiga krav; på att vi ska ändra oss. Där kan inte diskrimineringsombudsmannen hjälpa oss. Vi är ju inte i minoritet. Så tokigt är lagen skriven.

I ett tidigare Sverige och innan massinvandringen skulle inte en sån här bok behövts. Men vi har regeringar och kommunanställda som är så fega. De fortsätter pumpa in miljoner till islamisternas verksamhet: som har till syfte att förgöra oss. Hoppet att vara kvar som majoritet är minimalt för Sverige.