Nouvelle Vague – Den Nya Vågen/Film av Richard Linklater 

Mm

Richard Linklater återskapar fransk filmhistoria

Det ska mycket till för att man ska orka hålla ögonen öppna för det här pekoralet.
Ett försök att återuppliva den franska filmvågen på sextiotalet. Med att rekonstruera Jean-Luc Godards film, Till sista andetaget, från 1960. Denna film räknas idag som ett mästerverk och ligger i en fin 4K version på SVT Play. Filmen är betydligt bättre än denna nya, helt onödiga filmatisering om inspelningen.

Det är verkligen en tålamodskrävande film. Den är dessutom i svartvitt för att man vill fånga tidskänslan. Detta sker med all dess melankoli och mystik. Alla scener segar sig framåt, vilket ibland kan bli frustrerande för moderna tittare vana vid snabba klipp och intensiva berättarstilar. Det är inte bara Godards nya sätt att vilja göra film som är så här långsamt. Han har inget manus utan allt skrivs från dag till dag. Ibland låter han skådespelarna själva improvisera fram vad som ska hända. Detta ger en autentisk och levande känsla till dialogerna. Det kan också leda till att berättelsen nästan flyter bort i en improviserad soppa. Producenten är livrädd för att allt ska sluta i kaos. När man ser hur det gick till är det lätt att tro det. Att det färdiga verket är samma film är svårt att föreställa sig. Det ställer krav på tittarens förmåga att uppskatta det som skapas i Nouvelle Vague.

Skådespelarna är väl valda och påminner mycket om de som var med i originalet.
Speciellt tycker jag om amerikanska Zoey Deutch som Jean Seberg, med sin oskyldiga charm och hypnotiska närvaro. Hela den intellektuella eliten i Paris porträtteras träffsäkert. Det är klart att det finns en nostalgisk strävan. Målet är att fånga den atmosfär som präglade Frankrikes filmindustri vid den tiden.

Nouvelle Vague – Den Nya Vågen är märkligt stillastående och man ska verkligen vara filmnörd för att uppskatta den. Regissören Richard Linklater måste ha älskat denna period i fransk filmhistoria. Han har säkert försökt att återskapa något av detta i sina egna verk. För mig är det emellertid alldeles för mycket prat och för litet handling. Dessutom så kedjeröks det, men så dumma var vi på sextiotalet. Vi förstod inte då rökningens skador på vår hälsa.

Som så ofta i fransk film kämpar berättelsen för att fånga tittarens intresse. Det skapar en känsla av att man måste anstränga sig för att förstå poängen. Det är en film som kräver vilja. Man måste vara beredd att dyka djupt in i den franska filmkonsten. Man måste också förstå dess historiska kontext. Annars riskerar man att tappa bort sig i de synpunkter och stilar som definierade den franska filmgenerationen.

Regi & manus Richard Linklater, I rollerna Guillaume Marbeck, Zoey Deutch, Adrien Rouyard, Antoine Besson, Aubry Dullin, Jodie Ruth Forest m fl