Hon säger. Han säger./En teaterpjäs av Ferdinand Von Schirach

Teatergranskning: En förväntan som blev en besvikelse

En ganska så ordinär och tråkig pjäs där författaren har blivit hyllad tidigare för denna pjäsen och hans två andra. Något som för mig känns obegripligt.

Jag läste denna teaterpjäs och kunde inte hitta de kvaliteter som andra tycks se. Karaktärerna känns platta och ointressanta, och dialogen saknar den djup och känsla som jag förväntade mig. Trots att det finns inslag av intressanta teman, utforskar stycket dem inte på ett meningsfullt sätt. Som ett resultat tappar publiken lätt intresset.

Ett drama som utspelar sig i en rättegångssal. En kvinna hävdar att hon har blivit våldtagen. Mannen ger sin version.

Det enda som imponerade på mig var slutet som var oväntat och som verkligen fick mig att tänka efter.

Annars är det en lång transportsträcka med vad hon säger och han säger, där dialogen ibland känns repetitiv och långdragen. Hon är en känd TV-journalist som har gjort ett snedsprång med en hemlig älskare. Detta ger en intressant dimension till hennes karaktär. Jag saknar dock djupare insikter om hennes känslor och motiv. Jag får känslan av att det här inte är en våldtäkt.

Vi får inte reda på hur det slutar, och vi förväntas ta ställning själva. Därför är det svårt att veta vilka normer och värderingar som faktiskt utmanas. Ingen vidare intressant läsning, tyvärr.

Möjligtvis är Ferdinand Von Schirach skickligare i de två andra teaterpjäser han skrivit.
Den ena heter Gud, och den andra Terror. Jag hoppas att de är mer fängslande och ger en mer tillfredsställande upplevelse.