Kenny Håkansson: En musikalisk ikon i svensk rock och folkmusik
Kenny Håkansson är för många synonymt med gruppen Kebnekajse. Hans personliga gitarrspel präglar alltid de grupper eller artister han medverkar med.
Nu har det kommit ett mastodontverk om hans gärningar i musikens tecken. Det är sociologen och författaren, Håkan Thörn, som tillsammans med Katarina Despotovic, som även hon är författare och fotograf. Båda två har gjort ett hästjobb för att få fram denna boken på 270 sidor, som är både en hyllning och en analys av Håkanssons betydelse för den svenska musikscenen.
För mig som har följt Kenny Håkanssons musik sedan Kebnekajse och andra konstellationer är det mycket intressant att ta del av innehållet. Boken ger en djupgående inblick i Kennys karriär, med fokus på hans unika stil och den påverkan han har haft på sina medmusiker och det svenska musikaliska landskapet.
Jag minns väl alla de plattor jag köpte på sjuttiotalet där flera räknas som klassiker idag. Kennys gitarrspel på John Holms debut Sordin glömmer man inte i första taget, eftersom han bidrog med en djup känsla och en musikalitet som satte sin prägel på hela skivan. Eller från Puhgs platta Hollywood, där han med sitt särpräglade spel fångade lyssnarens uppmärksamhet.
Kennys medverkan i Mecki Mark Men satte också sina spår, och det var genom bandets eklektiska stil och hans virtuosa gitarrspel som han gjorde ett bestående intryck.
En intressant aspekt av boken är hur Thörn inte bara ger oss en lista av album och medverkande, utan även ett sammanhang för den musikaliska kulturen av den tiden, vilket gör att läsaren lättare kan förstå hur Håkansson passade in i musikersystemet av artister.
Ett kul avsnitt i boken är då den första svenska uppsättningen av Hair sätts upp före Londonuppsättningen. Man tyckte inte att man kunde använda så många svenska skådisar utan sökte även medverkande bland hippies i ”Kungsan” i Stockholm. Bill Öhrström blev ansvarig att finna de utvalda. En ung Ulf Brunnberg kom med, liksom nybakade skådisen Elisabeth Assarson från Malmö scenskola och Bruno Wintzell.
Kenny Håkansson blev ansvarig för musiken i denna banbrytande uppsättning. Till premiären kom upphovsmännen Gerome Ragni och James Rado, som charmerades av den svenska sättningen och tyckte att Stockholmsuppsättningen var bättre än den på Broadway. Hyllningarna var fantastiska i svensk press, vilket bevisade den svenska publikens smak och engagemang för musikalformen. Föreställningen spelades 155 gånger på Scalateatern och inspirerade många andra teaterproducenter att experimentera med musikaler. Det gjordes även en LP-skiva där Kenny sjunger tillsammans med Mecki Mark Men (som medverkade som musiker) en av låtarna.
Senare hamnade Kenny i en annan av mina favoritgrupper, Dag Vag, som blev ett av de mest älskade banden i Sverige under sin tid. De gjorde en beryktad turné tillsammans med Ebba Grön, vilket blev en legendarisk händelse inom svensk rockhistoria. Deras musik blandade influenser från både rock och folkmusik, vilket gjorde att de kunde nå ut till en bred publik.
Boken tar sitt avstamp i 1965 och fram till 1980, där Håkan Thörn noggrant följer Kenny Håkanssons musikaliska resa. Det är fascinerande hur varje årtal och varje nytt album speglar inte bara Kennys utveckling som musiker utan också samhällets förändringar under dessa decennier. Fotografen Katarina Despotovic följer Kenny Håkansson som turnerande musiker under 2020-talet.
Det är ett oerhört rikt fotomaterial, från början till slut, vilket ger en visuell dokumentation av Kennys liv och karriär. Katarinas bilder fångar både det intima och det storslagna i Kennys musikaliska resa, från repetitionerna i små lokaler till stora spelningar på festivaler, det ger läsaren en känsla av att de är med honom på denna fascinerande resa.
Upptäck mer från MÅNSSONSKULTUR.SE
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
MÅNSSONSKULTUR.SE 