Skådespelarna lyfter föreställningen
Det bästa med denna föreställning är tveklöst skådespelarnas prestationer och deras tolkningar av klassiska låtar som Lou Reeds ”Perfect Day”, Beatles ”Here, There and Everywhere” och Turtles ”Happy Together”. Dessa musikaliska inslag bidrar till att aktörerna blir mycket övertygande, arrangemangen är både överraskande och nyskapande. Det är så angeläget att detta borde övervägas för skivutgivning, så att fler får möjlighet att njuta av deras talang.
Tyvärr är det svårt att se någon djupare mening med själva spektaklet. Det framstår snarare som ett berättarprojekt än en traditionell teaterpjäs. Regissören Viktor Tjerneld verkar inte ha insett att denna stil av långdragna monologer är kontraproduktiv. Monologerna drar ut på tiden och gör att publiken tappar fokus, vilket i sin tur hindrar oss från att ta till oss budskapet som föreställningen försöker förmedla. Trots att ämnet – kärlekens och förälskelsens vara eller icke vara – är intressant, blir utförandet tråkigt och otillfredsställande.
När en av skådespelarna försöker ge sin insikt om ödet av det gamla paret, som blickar tillbaka på sitt liv, kommer nästa skådespelare och presenterar en helt annan uppfattning. Denna ständiga växling mellan de fyra aktörerna skapar en förvirring som tär på oss i publiken. Jag undrar verkligen hur de orkar spela detta varje kväll, när man ställs inför en sådan utmanande struktur.
Det ska understrykas att det är inte fel på skådespelarna; de agerar med trovärdighet och känsla. Problemet ligger i själva uppsättningen och regin, som tyvärr har resulterat i en ganska splittrad och förvirrande föreställning.
Foto Emmalisa Pauly, Av Ivan Vyrypaev. Regi Viktor Tjerneld. Scenografi och kostym Siri Areyuna Wilhelmsson. Ljus Sofie Gynning. Ljud och komposition Daniel Fogh. Mask Therese Jansson. I rollerna Lydia Ahlsén, Martin van Engers Hendrikse, Rasmus Johansson och Arina Katchinskaia. Malmö stadsteater, Intiman.
MÅNSSONSKULTUR.SE 