Kattriket/Film av John Hellberg & Bernhard Rasmusson

MM

Kommunikation och missförstånd

En film som det tagit tio år att göra, den känns ungefär lika lång när man ser filmen.
De båda regissörerna säger sig vara inspirerade av bröderna Coen och Aki Kaurismäki.
Av den senare kan man skönja påverkningar i det långsamma tempot med sjaskiga individer.

Det börjar kul med en man som ska fickparkera där plötsligt en förbipasserande man ska hjälpa till. Detta slutar i kaos då baklyktan och kofångaren blir fördärvade när ingenjören Kenneth (Stefan Larsson) backar in i en annan bil. Denna händelse är en återspegling av det som följer, där en uppenbar och till synes enkel situation snabbt eskalerar till en mer komplicerad och förvirrande kedja av händelser. Sten (Björn Andersson), den förbipasserande marinbiologen, ser inte vad som precis har hänt, vilket borde vara uppenbart för de flesta. Detta blir en symbol för den bristande kommunikationen och missförstånden som genomsyrar deras relation genom hela filmen.

Denna händelse leder senare till att Sten erbjuder jobbsökande Kenneth en plats på sitt skrov nere i hamnen. Här nystas en mycket märklig historia fram, full av udda karaktärer och oväntade vändningar. De två huvudkaraktärerna är besynnerliga och fördjupar sig i sina egna världar. Den ena, Kenneth, är helt besatt av att bygga modellflygplan, vilket han gjort sedan barnsben.

Här ställs man inför frågan om vuxenlivets deppressiva aspekter, för i den nattsvarta humorn finns en sanning som går på djupet. Den andra, Sten, är fångad i sin egen konspirationsteori om att hans pappa finns på havets djup, vilket ger en surrealistisk och nästan tragisk dimension till hans karaktär.

Runt dessa båda individer spinns en väv som tar mycket märkliga vägar som gränsar till det absurda och idiotiska. I sammanhanget finns även Kenneths fru som är höggravid och strax ska föda. Nermina Lukac är trovärdig i rollen som den snälla men ändå ifrågasättande kvinnan, en stabil kraft i berättelsen som ifrågasätter de besynnerliga val som görs av de båda männen.

Alla skådespelarna presterar starkt och med inlevelse. Varje karaktär bidrar med sin egen färg och nyans, vilket gör att filmen på vissa sätt kommer till liv, trots dess brister. Det är mer själva berättelsen som inte håller hela vägen. Den har sina stunder av humor och insikt, men saknar en central röd tråd som skulle kunna hålla publikens intresse hela vägen igenom.

Det är diskbänksrealism i -90-talet, innan mobilerna har blivit var mans egendom, vilket ger en nostalgisk känsla, men det lämnar också känslan av att en del av historien har blivit kvar i det förflutna utan att hitta sin väg till en moderne publik. Filmen kämpar med sitt tempo och sin berättarstruktur, vilket gör att det kan vara en utmaning att hålla kvar sitt engagemang under hela dess gång.

Regi John Hellberg & Bernhard Rasmusson. Medv Stefan Larsson, Björn Andersson, Nermina Lukac, Jonas Sykfont, Gunvor Pontén m fl.