Out of the Blue/Skånes Dansteater på Malmö Opera

Kreativitet och dans: Anouk van Dijks Vision

Mer gymnastik än dans i denna färgsprakande, men svårförståeliga upplevelse.

Vad man vill visa i dessa tablåartade sekvenser blir både flummigt och obegripligt. Såvida man inte läser programmet där den holländska koreografen och regissören Anouk van Dijk förklarar sitt koncept. ”Out of the Blue hyllar fantasin och den mänskliga förmågan att anpassa sig inför en okänd framtid.”

Nog så abstrakt och så är hela föreställningen. Men tack vare underbar musik av Bach och Björk så klarar sig föreställningen. Även inslagen med Malmö Operas barnkör lyfter uppsättningen.
Med deras körsång fick Björks musik ett helt annat anslag, vilket gjorde att upplevelsen av föreställningen fördjupades och fick en extra dimension som annars hade saknats.
Det som är intressant är hur musiken samspelar med rörelsen, där tonerna och rytmen interagerar med dansarnas uttryck på scen.

Det är inte dans i den traditionella bemärkelsen. Här är det mer spring och hopp än regelrätt dansuppvisning. Dansarna tycks mer utforska sina kroppar och rummet omkring dem snarare än att följa uppgjorda koreografier. Det ger en viss frihet, men kan också leda till en känsla av att det hela blir något av en improvisationsträning.

I en färgkaskad virvlar dansarna omkring utan att direkt tillföra någonting. För mig påminner det om hippietiden då vi dansade runt i parkerna, ena stunden med glädje och i nästa ögonblick helt inne i stunden. Det finns en slags nostalgisk känsla till den friheten, men samtidigt kan man fråga sig om syftet med allt detta virvlande har någon verklig innebörd.

I ett annat danssjok tror man sig vara vid Ludvig den XVIs hov i Versailleparken. Kungen och hans följe har kul bland buskarna. Det blir ett lekfullt inslag, och man kan nästan se hur dansarna glider in och ut ur olika roller som om de interagerar med historiska figurer, vilket skapar en lekfull och fantasifull atmosfär.

Anouk har en egen dansteknik som hon kallar Countertechnique. Den ska ge dansarna ”ett hållbart sätt att nyttja kroppens resurser.” Men just denna teknik tar ibland över showen, vilket leder till att det blev mer ett uppvisande av denna teknik än en dansföreställning som blev minnesvärd.

I det hela tar tittaren del av en upplevelse som väcker tankar om kreativitet och uttryck, men också om vad som verkligen räknas som dans och om vi är beredda att acceptera en ny definition av konsten. Sammanfattningsvis kan man säga att medan musik och teori är starka, så känns det som om själen av danskonsten ibland förloras i processens utforskande.

Koreografi Anouk van Dijk. Dirigent Bjarni Frímann Bjarnason. Scenografi Theun Mosk. Kostym Jessica Helbach. Dansare Maria Pilar Abaurrea Zardoya, Kit Brown, Samuel Denton, Jing Yi Wang med flera.  Malmö operas barnkör och Malmö operaorkester. Nypremiär den 27 mars 2026