Morten Grove Frandsen: En absurd operaprestation
Vad skriver man om något som verkar helt sinnessjukt och som aldrig borde nått scenen?
LOL är om en man som fastnat på internet i ett självdestruktivt beteende. Detta har lett honom till att han helt tappat konceptet om sig själv, han kämpar för att navigera i en verklighet som blivit allt mer opersonlig.
Det vi får se är en ensam man som vilset snurrar runt i den digitala världen, där han ständigt jämför sitt liv med andras perfekt redigerade bilder och framgångssagor. Han söker svar och bekräftelse i sociala medier, men varje like och kommentar ger honom kortvarig tillfredsställelse, vilket i sin tur förstärker hans känsla av isolering och förtvivlan. I denna jakt på godkännande blir hans relationer ytliga och han känner sig mer ensam än någonsin, fången i en cykel av kortvarig glädje och djup depression.
Vi i publiken ombeds att sitta på plastbackar då den enda medverkande, countertenoren, Morten Grove Frandsen, vill ha hela ytan för att kunna röra sig fritt. Han gör det som en spastiker, en dans av rörelser som nästan känns okontrollerade, samtidigt som han utstöter guterala läten blandat med skönsång. Det är en vacker stämma som Morten behärskar som operasångare, trots hans märkliga sätt att framträda blir man fängslad av tonerna.
Vad han gör på scenen är mindre intressant; det är en slags visuell och auditiv dissonans som för oss in i en annan värld. Ungefär som en sinnessjuk som inte vet hur han ska uttrycka sig, öppnar han dörrar till känslor som vi kanske inte är redo att konfrontera. Han pendlar mellan tankar om masskjutningar till att dia en leksakshare, vilket skapar en kognitiv konflikt inom oss. Det hela blir vansinnigt absurt, och jag ställer mig frågan: Varför visa upp det här? Det tillför absolut ingenting om vare sig ensamhet eller att vara självmordsbenägen; snarare blir det en mörk satir över vår tids ångest.
Det är mer ett egotrippande inom att förändra operamediet, en strävan efter att krossa traditionella normer, men tyvärr inte till det bättre, utan istället lämnar det oss med en känsla av förvirring och obehag.
Operakompaniet OPE-N. Solist Morten Grove Frandsen. Musik Matilde Böcher, Asger Kudahl. Libretto Matilde Böcher, Astrid Hansen Holm. Regi och koncept Louise Beck. Scenografi Josefine Else Larsen. Kostym Roe Ørslev. Ljus Jeppe Lawaetz. Rörelseinstruktör Zitta de Fries. Malmö Opera, 31/3.
Upptäck mer från MÅNSSONSKULTUR.SE
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.


