Roger Waters The Wall/film av Sean Evans & Roger Waters

MMMM
Roger Waters och The Wall: En episkt filmad resa

En klassiker som fått nya inslag med Roger Waters som ciceron

The Wall är filmad under fyra år på olika platser i världen. Roger Waters är märkbart rörd då han berättar om sin far som dog under andra världskriget. Detta går som ett tema under hela filmen, där känslorna av förlust och sorg speglas i både bild och musik. Waters åker omkring till olika pittoreska platser på den engelska landsbygden i sin antika Rolls Royce. Där filosoferar han ensam eller tillsammans med någon, vilket ger en intim känsla av reflektion och nostalgisk eftertänksamhet.

Den spektakulära uppsättningen av dubbelalbumet är ett måste för varje sann Pink Floyd-fantast.
The Wall kom ut 1979 och blev direkt en storsäljare, och dess betydelse inom rockmusiken kan inte underskattas. ”Another Brick In The Wall, Part 2” släpptes som singel och blev en megahit, med sin kraftfulla kritik mot utbildningssystemet och det mekaniska i samhället. Hela konceptalbumet är oerhört destruktivt om krig och alienation och väldigt plågsamt att se på, eftersom det konfronterar publiken med tunga ämnen som psykisk ohälsa och existentiell ångest.

En mur byggs upp sten för sten kring den person som kallas Pink. Han är alter ego för medlemmarna i Pink Floyd, och hans resa genom filmens narrativa struktur blir en spegling av bandets egen historia. Bandets känslor av berömmelse och distansen till deras publik, samt deras oförmåga att kunna mötas igen som ett band, är det som The Wall handlar om. Men filmen utforskar också fascismens fula tryne och de sociala strukturer som kan få människor att växa sig ensamma och isolerade.

Det är en fantastisk konsert med ett suveränt ljud. Roger Waters från Pink Floyd medverkar ensam på scenen, vilket ger en enastående närhet till det han framför. Efter filmen samtalar originaltrummisen Dave Mason och Roger Waters, men Waters vill inte beröra splittringen inom gruppen. Det är som att han visar en ödmjukhet och respekt för sin historia, en historia präglad av både triumfer och tragedier.

Albumet har tidigare filmats med Bob Geldof 1982, vilket också blev ett betydande kulturellt moment. Själv har jag haft förmånen att få se Pink Floyd med originalmedlemmarna. Jag minns konsertbesöket i Lund 1970 när de körde hela albumet Ummagumma. Stämningen var magisk och ljudet var i en klass för sig. I Köpenhamn 1994 fick jag uppleva hur deras musik smälte samman med en oöverträffad ljusshow, som en visuell representation av deras surrealistiska ljudlandskap. Det var sista turnén med originalmedlemmarna.

Regi Sean Evans, Roger Waters