Kinky Boots/Musikal på Malmö Opera

MMM

En musikaltolkning av kamp och acceptans

Musikalen är i samma anda som Billy Elliot. Fast här utspelar det sig på en skofabrik som är nedläggningshotad.

Handlingen utspelar sig i en tid där traditionella värderingar utmanas och där kampen för att rädda skofabriken speglar gränserna mellan det konventionella och det alternativa.

Det är segt och innehållslöst fram till att huvudpersonen Lola sjunger sin sång om hur hon saknar sin far. Då börjar det bli känsla och intresse för transan Lola och berättelsen. Lolas kamp och längtan präglar hela föreställningen, och det är där som den emotionella kopplingen till publiken verkligen skapas.

Oscar Pierrou Lindén som Lola är den som bär Kinky Boots med styrka och elegans. Han har en utstrålning och säkerhet som får intresset att stanna kvar och som samtidigt bjuder in publiken till att sympatisera med hans karaktär. Hans tolkning av rollen är dynamisk och nyanserad, vilket ger Lola en unik röst i berättelsen.

Efter pausen lyfter musikalen ordentligt och karaktärerna utmejslas desto mer. Man får glimt av deras egna resor och strider, men här finns ingen som sticker ut så som Oscar. De andra karaktärerna blir mer mångfacetterade, men det är svårt att inte jämföra dem med Lolas starka närvaro.

Andreas Weise har ett par fina sångnummer som verkligen framhäver hans talang, men hans roll som arvtagare till skofabriken gör inte mycket avtryck. Det känns som att hans karaktär har potential, men dess utveckling känns lite platt i jämförelse med Lolas djup.

Stefan Sauk som arg och sur gubbe har vi sett förut, och vi vet att han klarar det galant. Hans prestation ger en bitter men humoristisk ton till pjäsen, vilket skapar en bra balans mellan komedi och drama.

Marianne Mörck överraskar med sina små men giftiga repliker. Med sitt lakoniska agerande fick hon de flesta skratten och belyser hur humor kan användas som ett vapen i svåra situationer. Hennes skarpa observationer och kvicka kommentarer bidrar till en ensemblekemi som lyfter hela produktionen.

Även Lars Humble gjorde intryck. Som den gamla trotjänaren på fabriken ger han en trovärdig porträttering av nostalgi och erfarenhet som präglar många av de som hållit fast vid sina traditioner, trots att tiderna förändras.

Det har blivit en snäll familjeföreställning där alla har på sig röda högklackade platåstövlar. För att vara politiskt korrekta i denna transsexuella värld. Här ses heterosexuell som suspekt. Denna aspekt av musikalen väcker tankar kring normer och acceptans i samhället. Genom att omfamna olikheter och bryta mot konventioner visar den hur viktigt det är att stå upp för sig själv och sina värderingar, även i en värld som kan kännas främmande.

Regi Ronny Danielsson, Medverkande Oscar Pierrou Lindén, Åsa Fång, Andreas Weise, Marianne Mörck m fl, Koreografi Drew McOnie, Scenografi Martin Chocholousek, Kostym Marcus Olson