Ocean’s 8/Film av Gary Ross

MM
Ett försök att återskapa en klassiker

Man har i sann politisk Hollywoodsk korrekthet försökt att skapa en efterapning av Ocean´s Eleven, som var en sådan succè med Frank Sinatra och sedan med George Clooney. Fast detta är långt ifrån dessa båda filmer då det gäller en väl genomtänkt historia, som ska kittla oss med spänning och få oss att tro på en mästerlig kupp, som ska iscensättas.

Tyvärr håller det inte med dessa åtta kvinnor som försöker leka tuffa brudar. Jag har svårt att tro på dessa välspacklade brudar. Det räcker inte med att se bra ut för att tackla en sann karaktärsroll. Den enda som går hem med hedern i behåll är Helena Bonham Carter. Hon är både rolig och cool i sin tuffa frisyr och utklädnad. Den misslyckade modedesignern som reser sig från askan och blir till en superhäftig och smart kvinna.

Filmen kan man både ha och mista. Det har blivit ett stycke underhållning på en mycket ytlig nivå. Se hellre om de äldre filmerna som är genomförda med intelligens och nervkittlande dramatik.

De har en djupare resa, med karaktärer som man faktiskt kan relatera till och som bjuder på mer än bara ytliga skämt och tuffa replikskiften. Det är i de äldre filmerna som vi ser hur man verkligen kan väva samman både action och känslor, vilket gör att publiken engagerar sig på ett helt annat plan.

Det känns som att det moderna filmskapandet ibland glömmer bort vad som verkligen gör en berättelse minnesvärd. Endast att ha ett stjärnspäckat ensemble verkar inte räcka för att skapa magi. Att kunna ge liv åt komplexa karaktärer och ha en story som verkligen drar in åskådaren är avgörande för att få en film att lyckas. Det är synd att vi ibland förlorar det traditionella filmskapandets konst i jakten på att uppfylla moderna krav på representation, vilket kan leda till att vi som tittare lämnas med en känsla av tomhet.