Detta stycke hade urpremiär 1707 och det märks. Det är så mossigt och långsamt att man får anstränga sig att hålla sig vaken. Däremot är barockmusiken av Händel klart njutbar.
På scenen är det inte opera i egentlig betydelse utan vad man kallar oratorium.
Opera i konsertant format, ganska så stillastående och obegripligt i denna uppsättning.
Fyra sångare samsas om uppgiften att försöka förklara vad livet går ut på.
Genom att mestadels röra sig i slowmotion framförs dramat tillsammans med dansare och statister.
Visst är sångarna otroligt välsjungande fast musiken är den stora behållningen.
Med den vitala dirigenten Lars Ulrik Mortensen, som även spelar cembalo, skiftar Concerto Copenhagen i dur och moll. Personligen föredrar jag dur då stämningen stiger i orkesterdiket.
Det Kongelige Teater gästspelar på Malmö Opera endast två föreställningar och det är helt rätt tänkt. Mer än så orkar nog inte Malmöborna.
Regi Ted Huffman, Scenografi Andrew Lieberman, I rollerna Mary Bevan, Caitlin Hulcup, Sonia Prina och Joshua Ellicott, Dirigent Lars Ulrik Mortensen, Concerto Copenhagen och Det Kongelige Teater. Gästspel på Malmö Opera den 18 april.
MÅNSSONSKULTUR.SE 
Väl beskriven sammanfattning av stycket o musiken var behållningen, men musiken kunde inre genomföras med behållning om inte agerandet på scen varit med i sitt utförande av alla känslor. Lite sömnigt emellertid men som sagt så vaknar man till när det händer lite extra i orkesterdiket.
Skickat från min iPhone
GillaGilla
Halkade bara in, Johnny, men även om jag inte har någon aning om vad som recenseras, gillar jag alltid konkreta ställningstaganden!
GillaGillad av 1 person